Janouch, Katerina : Anhörig **(*) Tja, vad säger man om den här boken? Först var det underbart och sen blev det samma samma samma hela tiden, ömsom vacker man, ömsom full man. Sen när boken nästan var slut blev det vårdsökande man på några sidor och så plötsligt var allt underbart igen......och bara vacker man blev kvar. Hur det gick till får man däremot inte veta, ok några behandlingshem och så var det klart.......Den skildrar mycket väl hur det är att leva och ha barn med en alkoholist men inte hur det går att komma ur det. En förklaring kommer när man inser att den vackre mannen själv har läst och godkänt allt som står där......Trots det har boken ett driv som gjorde att jag ville läsa ut den, därav den sista stjärnan. Men det är nog snarare en bok för den som vill titta på en alkoholistfamilj än en bok för den som är mitt i det och vill ha goda råd.......

Läst 2005

Toumas Larsson, Kerstin: Hjärntvättarresan ***

En alltigenom sorglig bok. Övergrepp, missbrukande av bibelord, lydnad som får ödesdigra följder. Allt under sommarspråkresan från finska till svenska som många tornedalska barn upplevde under första delen av 1900-talet. 

Att inte kunna språket förminskade och bidrog till den känsla av underlägsenhet som gjorde resan för huvudpersonen till något fruktansvärt. Att bara placera en ung flicka, ett barn hos en ensamstående man visar att synen på dessa barn inte var bra. Men en del kom såklart även till bra familjer. Elvi är ett hopkok av de kvinnor författaren intervjuat.

En intressant bok om ett okänt ämne. Men som sagt, så sorglig. Inte ens vissa försök att lätta upp texten (se nedan) lyckas förta ilskan när man läser.

Till Emils gård
Det här är ett utdrag ur boken "Hjärntvättarresan". Det handlar om när flickan Elvi anländer till bonden Emils gård:

"Ja, som du ser så är korna där i hagen. Dom heter Gullviva, Stjärna, Bolla, Docka och Hägga. Hägga doftar så gott därför har hon fått det namnet, ja, om man nu kan säga att en ko luktar gott."

Emil tar några steg närmare, gör en djup inandning och säger:

"Du doftar också gott. Du borde haft ett vackrare namn t. ex. Rose, Rosa eller Lilja. Dom där finska namnen låter så konstigt."

Efter en liten paus fortsätter Emil:

"Grisarna och hönsen har inga namn. Ger ni dom namn i er by?"

Samtidigt som Elvi skakar på huvudet säger hon:

"Ei, nää."

"Ger ni korna namn?"

"Joo."

"Och vad kan dom heta hos er då?"

Elvi nämner namnen på korna de har hemma:

"Hillankukka, Mansikka, Ruusu..."

"Och vad betyder de?"

"Ruusu ä ros. Hilla ä pär. Kukka - plomma, Pärplomma. Mansikka ja inde veda."

"Ja, Bärblomma måste jag säga är ett konstigt namn."

Elvi vet ju att hilla är ett bär som växer på myren, så glatt svarar hon:

"Hilla pär på muren."

Det går upp ett ljus för Emil. Han småler när han säger:

"Ja, ja nu förstår jag du tänker på hjortron. Att heta Hjortronblomma är ju en helt annan sak än att heta Bärblomma. Ja, du Elvi ska vi gå in i huset så får du se hur jag bor."

Hämtat från NSD här

Krauss, Nicole: Dunkel skog***

Det stora huset  och Kärlekens historia har jag tidigare läst av Krauss. Riktigt bra båda två. Därför läste jag även denna.

Det är ovanligt att läsa en sån här bok nu för tiden. Förut hände det jämt. De flesta äldre nobelpristagare var ju svårlästa och det här påminner lite om det. En välfriserad historia som spretar fram och tillbaka och blandar in både Israel, judendomen, Kafka och skilsmässa till huvudhistorien. För att inte tala om en ökenvandring.

Eller så är det just det som är bokens historia.

Det där med bokskrivandet är bara en märklig kuliss. Verkar det som.

Och jag har lite svårt för att det dras in kända personer i nya verk (Kafka). Precis som jag inte gillar att författare skriver fortsättningar på andras böcker, eller plockar upp någon biperson och plötsligt vet vad hen upplever. 

Men jag sträckläste den faktiskt och fann den trots allt intressant. 

Nicole Krauss sex viktigaste författare kan du läsa om här. Publicerat redan 2011.

Féret-Fleury, Christine: Juliette - kvinnan som läste på metron ***

Feelgood är inget för mig men i kombination med att innehållet handlade om böcker

var den inte så dum.

   Johannas toppfem

Vecka 14: Senaste böckerna jag fått/köpt/lånat hem

Juliette - kvinnan som läste på metron

Bauby Jean-Dominique: Fjärilen i glaskupan ***

Nu har jag äntligen läst den här boken. Och den var väl på sitt sätt fascinerande, inte minst med tanke på hur den skrivits: alfabetets bokstäver har skrivits upp efter sin frekvens i det franska språket, författaren blinkar när rätt bokstav läses upp. Boken är fri från tycka synd om, och humorn bryter fram här och var. Lika mycket en bok om envishet som en sjukdomsskildring.

Raattamaa Visén, Pia Mariana:

Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

En finstämd berättelse som spänner över generationer. Men det är hemmasonen Erik som det till slut handlar om. 

Med kärleksfull blick skildrar Raattamaa Visén det hårda livet vid älven i norr. Familjen med de många barnen har ett strävsamt men på något sätt ändå meningsfullt liv. 

Jag känner en sådan sympati för familjen, och även för maken som inte säger så mycket men tänker desto mer. Aldrig har jag läst en finare bröllopsnattskildring och den omtanke Israel visar Maija tar sig även senare uttryck.

"Israel skäms när han ser på henne, så mycket tyngd han ger henne, en sådan tung kärlek att bära. Hon är över fyrtio nu. Det är åttonde gången hon är tung med ett barn. Det måste bli det sista, tänker han. Det får bli det sista. Måtte barnet få leva ändå, och han minns lill-kistan han fick snickra." sid 89 

"Att få vara far och ha pojkarna med sig i skogen, tänker Israel igen och något rör sig i honom." sid 88

Men det är såklart även svårigheter och pengabrist. Död och sjukdom. Åderlåtning av barnaskaran där flera måste flytta. Och det handlar inte så mycket mer om de som flyttar, de försvinner liksom bort. Kvar blir några som håller ihop, tar hand om modern, gården. 

Språket är lugnt, eftertänksamt. Bilderna kommer i ens huvud när man läser.

Det här är en lisa för själen och visar en bild av det karga livet som sällan visats. Dessutom är det en slags årens oddyssè från 1895 till 2015. Ett historiskt dokument. Som trots allt visar att det blev bättre. Med tiden.

Lästa böcker mars 2019

Raattamaa Visén, Pia Mariana: Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

Mpoyis, Kayo: Mai betyder vatten ****

Grytten, Frode: Rum i havet, rum i staden ***

Ruge, Eugen: Den tid då ljuset avtar ****

Minor, Caroline Albertine: Välsignelser ****

Fitch, Chris: Atlas över vilda platser ****

Bromander, Henrik: Högspänning ***