Beckman, Åsa: Vänninekören (Ohj)

Eftersom jag inte läst Beckmans krönikor var det här intressant, mycket för innehållet men också för att hon redovisar respons som hon fått. Det är mest självklarheter inom spannet manligt/kvinnlig, men eftersom MeToo har öppnat ögonen på folk så har det innehållet säkert känts nytt för läsekretsen. Men för mig som tänkt i de banorna sen 60-talet kan jag inte säga annat än att jag gillar det hon skriver.

Referenser till böcker som även jag har läst är ju alltid kul att ta del av. Egenmäktigt förfarande, Haggan med flera. 

Indridason, Arnaldur: Skuggor över Reykjavik

Det finns deckarförfattare som jag alltid läser. Indridason är en av dem. De senaste böckerna har varit lite mediokra, men den här höjde sig ett snäpp. 

Det är lite mer Island med, sagor och osynliga väsen blandas med spirititistiga seanser. Och militären är ständigt närvarande. 

Kanske blir det nästa Indridason också, ett tag var jag nära att ge upp honom.

 om Arnaldur

Franz, Eva: Sommarön

Hade jag vetat att Franz bok varit en ungdomsbok/relationsroman/deckare:Maria Lang lookalike, hade jag inte lånat den eller börjat läsa den. Men sen jag väl kommit mig in några sidor kunde jag inte sluta läsa. Sen upptäckte jag allt det andra och då, ja då var det bara för sent. Personerna var alltför många och handlingen rörig. Utan personregistret i början hade jag inte haft en chans att hänga med.

Det här är det närmaste en familjedeckare som jag läst. Och det var inget vidare. Men som sagt, jag var tvungen att få veta. Ändå.

Phillips, Jane Anne: Moderskärlek ***(*) En så annorlunda bok. I dessa tider när allt är action och varje händelse leder fram till nån slags katastrof är det välgörande att läsa en bok om livet och döden i dess absoluta minimalism. Ett barn föds - en människa dör och året däremellan. Det som inte gav den en fyra var väl det faktum att den ofta var lite väl detaljerad med fantastiska metaforer om de minsta ting. Men å andra sidan är ju huvudpersonen poet så hon kan säkert uppfatta omgivningen på det sättet (kom jag på just nu). Sen så är huvudpersonen en hero av stora mått, sköter man, nyfött barn, trilskande styvbarn, döende mor, två hundar och uppvaktande män med samma bravur. Men något jobb är inte inblandat. En amerikansk dröm om hur kvinnor egentligen bör vara kanske?

Sen händer det på tok för mycket, och konstiga saker, påminner lite om John Irving, alla är mer eller mindre vrickade, men det är helt humorlöst. Och helt känslolöst också faktiskt, fast texten hela tiden försöker chockera....

Läst 2004

Pettersson, Göran: Mummel vid sänggaveln*** Det här är en bok för en mycket smal läsekrets, de som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med njursjukdom, dialys och transplantation. Då ger den många intressanta fakta, känslomässiga skeenden och en obändig tro på livet under dialysen. Den ger hopp helt enkelt. Men för alla andra är den säkert bara jobbig.....

Läst 2004

Persson, Leif G W:En annan tid, ett annat liv *** Jag gillade Perssons förra bok, Mellan sommarens längtan och vinterns köld, men den här var snäppet bättre. Kanske för att den här gick att förstå allting i. Ja det var ett tag mitt på där det var ett väldigt tjat om Stasi hit och dit, men efter det gick det bättre igen. Och den är ju onekligen lustigt skriven, man behöver inte sväva i ovisshet om vad personerna egentligen känner och tycker, det är då säkert! Och lite nutidshistoria är väl aldrig fel det heller.......

Läst 2004

Pelzer, Dave: Att hjälpa sig själv*(*) I början var den här boken riktigt bra, befriad från upprepningar av de föregående tre böckerna och med faktiskt riktigt bra åsikter. Men sen började det tuggas om hela den tragiska historien med detaljer och så ett avsnitt om att förlåta vilket Pelzer naturligtvis är en mästare på......till slut stod det mig upp i i halsen och jag skummade slutet......Nej den var inte bra.........

Läst 2004

Pelzer, Dave : Pojken som överlevde: **(*) Ja, ja. Har man läst de två första kan det ju vara intressant att veta vad som hände sen...men det är nog enda skälet att läsa den här boken. Mycket av det gamla tuggas om, men det är ganska osminkat skrivet, allt blev inte en dans på rosor direkt för Pelzer, men han överlever trots allt.......Och blir en otroligt god människa, efterordet innehåller många sidor lovprisning........

läst 2004