Mukasonga, Scholastique: Madonnan vid Nilen ***

Rwanda. Folkmorden. Ett försök att skildra bakgrunden till hur det kunde hända.

Och anledningen till att jag läste boken. 

Ja, det är ett försök men jag tycker inte att det ger mig något svar på varför det hände. Inget svar

som jag inte fått när jag läst annat om just detta ämne. 

Om man inte vet nånting om det som hände då 1994 i Rwanda kanske det går att få en hint i den här boken.

Och kanske jag också fick veta mer om tutsiernas överlägsenhet trots att de bara var en minioritet i befolkningen.

Eller var de överlägsna, trodde de inte bara att de var det? Hade inte fientligheten funnits där hela tiden?

Sundström, Stig: Sover Elin***

En mångordig debut av prästen Stig Sundström. Utmärkt att läsa för de redan frälsta men kanske lite lam för andra.

Jag tror det kan vara såhär. Början skrevs för många år sen och sen gick det inte riktigt att korrerktuläsa den som den hade förtjänat. För efter ett tag släpper språkets naivitet och det blir textmässigt klart bättre. Det blir faktiskt lite spännande mot slutet. 

Elins död, prästens kärlekar, familjekonflikter i all ära men det är den kyrkliga biten som verkligen gör boken intressant. Och helt rätt i tiden. Sundström har prickat in den positiva kyrktrend som rått inom litteraturen de senaste 3-5 åren. För Sundströms präst är mänsklig, på ett fint sätt. Han vill ta sig ett järn, (utan att vara gravt alkoholiserad och snatta ur nattvardsvinet), visst han spanar in unga tjejer men om han själv är 10 år så är det bara gulligt (dvs han är ingen pedofil i lönndom) och de kvinnor han i vuxen ålder tänder på menar han allvar med (han utnyttjar dem inte, våldtar dem inte, solochvårar dem inte). Och han behöver terapi för att lösa upp sina knutar. Han är, trots sina små skavanker, en hederlig och Jesusföljande präst. Sådana som inte funnits i svensk litteratur, eller film, eller kulturdebatt på lång tid.

Jag tycker om andan i den här boken. För de allra flesta präster i Svenska kyrkan är ändå välvilligt inställda till sitt jobb och sina medmänniskor, något jag vill tro och tror. 

Jag blir glad och hoppas att fler böcker som ärligt beskriver en prästs yrkesliv skrivs av Sundström och andra med inblick i ämnet framöver. 

Månadsläsning maj 2021

Hjorth, Vigdis: Är mor död ****

Tremblay, Lise: Djur ****

Smirnoff, Karin: Sockerormen ****

Triss i kvinnor, triss i riktigt bra böcker den här månaden. Läs gärna alla reflektioner och välj vem du vill läsa först! 

Bäst: Hjorth, Vigdis: Är mor död ****  Tremblay, Lise: Djur **** Smirnoff, Karin: Sockerormen ****

javisst, alla tre är så bra på varsitt sätt. Jag rekommenderar allihop

Mindre bra: ----

Engberg, Martin: En enastående karriär ***

En humoristisk bok främst för de som levt/lever i universitetsvärlden. Och som läst Litteraturvetenskap el.dyl Eller bara uppskattar lite humor.

Det är kul att läsa en bok inom ett specialämne där så mycket är helt hanterbart för läsaren (dvs mig själv) medan andra knappt förstår ett dyft. De som känner så rekommenderar jag inte att läsa för att förstå innehållet, utan för att hänga med i det käcka språket. Dessutom kan omslagsbilden roa många kontorsnissar i vårt land. Ex.vis min man tyckte det var kul.

Nåväl, här finns universitetsvärlden beskriven och även arbete på UB, något som hänger nära ihop med att studera, skriva, forska osv. För det var på UB allt fanns, för ett antal år sen innan internet och google och smarta tangentbord som tillät alla

att studera djupt och intensivt och skriva läsbart, ändra och flytta om. 

Jag hade gärna blivit forskare, eller inte tänker jag när jag läst den här boken. Det är en sak att vara en engagerad student som kommer med intressanta (matnyttiga?) infallsvinklar. En annan att vara beroende av andra för att få till studiefinansiering. 

Nåja, kul bok.

Smirnoff, Karin: Sockerormen ****

Återigen en riktigt bra bok av Smirnoff. Här vill hon berätta att ingen är alltigenom ond, vilket jag ändå tycker känns lite väl magstarkt när det gäller pedofili. Hellre skulle jag vilja tolka det som att hon beskriver hur en pedofil, eller falsk människa överhuvudtaget, kan gå till väga. Båda sätten att se på pedofilen är ändå ett sätt att ge barnen, som det ju ytterst handlar om, förståelse för hur de kunde gå på alltihop, och även en slags upprättelse och ansvarsfrihet från det som hände. Att det verkligen inte är barnens fel. 

Det blir intressant att se vad Smirnoff gör av den biten när det nu kommer en fortsättning.

Tremblay, Lise: Djur ****

En bok i samma anda som Saucier, Jocelyn: Det regnade fåglar   och Torkarczuk; Olga: Styr din plog över de dödas ben. 

Långsam, eftertänksam, bykänsla, frivillig isolering, hot, död och, trots allt, goda grannar. 

Trots att alla tre böckerna är lika så har de alla olika ton.

Här har Tremblay, som vanligt, ett lätt anslag. Personerna är vanliga, bär på vanliga problem och känslor och djuren likaså. Miljön är lugn och tyst, men bjuder ändå på dramatik. Eskalerande bykonflikter, gammal hund och olycklig dotter bjuder på dramat.

Jag är väldigt förtjust i det här temat. Det här blir en ny favorit hos mig.

Hjorth, Vigdis: Är mor död ****

Om man inte kan försonas med sin familj – kan man försonas med sitt eget öde?

– Ja, det tror jag. Man får lära sig att leva med sitt bagage, det går. Ibland måste man bara inse att det bästa man kan göra är att gå vidare. Så säger Vogdos Hjort i en intervju i SvD, här. 

Kvinnan i denna bok får verkligen kämpa för att försonas med sitt förflutna. Det är en kamp som knappt låter sig göras. Men så intressant skildrat. Hjort lyckas verkligen komma in i det förflutna och genomskåda det. En otrolig psykologisk blick vilar över det som varit och det tack vare nuets insikter. 

Visst, mamman hängdes ut i hennes framgångsrika konst, men hade det inte varit det så hade det varit något annat.

Hjort, som har liknande erfarenher i sin familj,  skriver också i intervjun i SvD:

Men det måste vara smärtsamt att bli avvisad av sin egen familj?

– Ja. Man måste ha stor tillit till sig själv för att orka bära att bli totalt utraderad. Men när Arv och miljö kom ut var det inte smärtsamt för mig, min familj ödelades trettio år tidigare. Då var det väldigt ensamt och svårt – inte idag. Nu har jag varit ensam så länge och gått i terapi för att bearbeta allt. Idag kommer de inte åt mig, jag låter dem inte ha monopol på sanningen.

Utöver det väl beskrivna innhållet har Hjort också fångat upp lite av tidens tema i litteraturen, besök i kyrkan på ett positivt sätt (vilket norska författare även gjort tidigare om jag ska vara ärlig) och naturens läkande kraft. Dessutom att inte kräva förlåtelse utan uppleva förståelse, om än inte ömsesidigt.

Månadsläsning april 2021

Frankner, Josefine: Kristi bruds slav ***

Helin, Ebba: Konsten att samla tårar ****  novell

Highsmith, Patricia: Mings största kap **** novell

Lessing, Doris: Rufus**** novell

Karam, Balsam: Singulariteten ***

Castillon, Claire: Om hon inte lever är jag död ***

Rose-Innes, Henrietta: Reservat **** novell

Griffiths, Elly: Mordkonsulten

Bäst: Lessing, Doris: Rufus**** novell Denna lilla novell av nobelpristagaren Lessing är som en diamant för kattälskaren.

Mindre bra: Karam, Balsam: Singulariteten *** Pga hög nivå på litteraturen den här månaden kom den här in här. Gripande men inte helt lättförståelig. Krävde mer än den gav. Händelsehorisonten var mer engagerande.