Jonsson, Mats: När vi var samer ****

Kön på biblioteket gjorde att jag inte riktigt han smälta och ta in den här boken. Vips skulle den tillbaka till andra köande.

Han är så skicklig Jonsson. Serierutorna är inte direkt vackra men de förmedlar sanningar på löpande band. Sanningar som verkligen behöver beskrivas. Lägg därtill att han lyckas förhålla sig saklig till det han förmedlar, och historien blir levande och pålitlig. Precis som en riktig historiebeskrivning ska vara. Det blir förstås lite tråkigt, och mycket fakta att ta in. 

Jag läser den mest av ett genuint intresse att just få veta denna den samiska historien. Och så bör även du läsa den (tycker jag). Det är inte direkt kul, det är inte seriestrips med en knorr på sista rutan. Det är en verklighet om stor brist på respekt för andra människor och framförallt en brist på respekt för allas lika värde.

Läs och lär något om vår svenska historia.

Larsson, Åsa: Fädernas missgärningar

Likväl som Ekman skrev (i Händelser vid vatten) om de barbariska kalhyggenas röda blomning på 90-talet, skriver Larsson om den gnistrande vita snön, som ytterst kan rymma en dödlig lavin. 

Och lika lite som de döda i tältet gör Ekmans bok till en deckare, gör Larssons långtidsiförvarade lik i frysen det här till en deckare. Båda böckerna är samtidshistorier, och kommer så att förbli. I mina öron.

Ok, det faktum att Larsson spinner vidare på de tidigare persongalleriet gör det mer deckarlikt, den överskuggande genren är ju trots allt kriminalromanens. Medan det hos Ekman hela tiden dyker upp nya genrer och vindlingar.

Jag lyssnade på Larsson, som läste upp sin egen bok. Och den tog liksom aldrig slut. Ämnena var från boxning till prostitution, religiös fanatism, hundars beteende till gamla oförrätter som löses genom samförstånd, och så kriminalitet som gör en lite skraj faktiskt Och så Mella, von Post och Christer. Och Rebecka inte att förglömma.

Allt beskrivet oändligt detaljerat. Visst intressant, men allt på en gång. Det blev lite mastigt. 

Främst sätter jag skildringen av Kiruna, Norrbotten, snön och kylan som gör att det gnistrar om både snö och luft. En frihet att längta till. Bara man klär sig.

Jag tror att Larsson nästa gång kanske ger sig på nåt ännu mer romanlikt. Och den läser jag ju förstås också, såklart. 

Månadsläsning okt 2021

Rogeman, Anneli: Mönstersamhället ***

Ett mellanting mellan gruvhistoria, samhällsplaneringshistoria, norrländsk industrihistoria, arbetarhistoria, klasshistoria och en biografi. Allt nedskrivet med engagemang, intresse och väl genomtänkt disposition. Så roligt och intressant att läsa. Och ett kulturminne (industrikultur) för eftervärlden. 

De flesta har hört talas om Boliden, om guldet och Rönnskär, där guldtackorna kommer till. Och Skellefteå, som skrivs guldstaden om än med mycket små bokstäver. Men samhället Boliden har varit en doldis tills nu.

Rogeman har gjort ett gott arbete för skelleftebygdens historia.

Indridason, Arnaldur: Flickan på bron

Lyssnade på denna helt ok deckare. Ja faktiskt, den var riktigt spännande. Men otäcka fall, och vilka svordomar! Har jag blivit gammal eller vad? Det brukar inte störa mig värst.

Samtidigt som språket är aningen gammalmodigt, vänninor är ett frekvent använt begrepp. Ett ord jag knappt hört på många år. Märkligt, men kanske isländskt, vad vet jag. Något tilltalande med isländska kvinnor är annars deras efternamn med dottir. Känns jämlikt på nåt sätt. Men den här boken pekar på samma vanliga mansvåld som i andra länder.

Jag är ingen storkonsument av deckare nu för tiden, förut fick jag mycket rec.ex men nuförtiden är det lugnt på den fronten. Då läste jag många riktigt dåliga deckare. Nu är jag mer sparsmakad.

Men Indridason och Griffiths är kvar och blir lästa. Samt svenska Moström. Och franska Bussi.

Batthyany, Sacha: Och vad har det med mig att göra? ***

Böcker om andra världskriget läser jag sparsmakat nu för tiden. Lägrens fasor är väl dokumentarerat de senaste decennierna. Nu läser jag ibland liknande böcker som den här, när dagens människor söker sina rötter och finner hur det egentligen var för människorna som levde i krigets skugga, men aldrig direkt deltog. 

Det här var en fascinerande bok om något som hände som hållits dolt men som kommer i ljuset och låter författaren förstå sitt arv och hur synen på judar faktiskt kunde ta sig vidriga intryck även utanför nazisternas illgärningar. Men kanske det visar att många i själva verket var nazister. 

Författaren visar ett stort mod som skildrar det här, osminkat och sant. 

Läs gärna den här boken om du, liksom jag, hela tiden söker frågan hur det kunde ske. Här fick jag en aning.

Boken är dessutom lättläst, väl disponerad och, faktiskt, spännande. 

Karlsson, Jonas: Nya människor i fel ordning ****

Som alltid, Karlssons noveller är något att se fram emot. Här lyssnade jag på dem och det var helt rätt. Jag har svårt att tro att de skulle ha varit lika betydelsefulla om jag läst dem själv. 

Greppet att låta personer leva kvar i nästa novell var helt ok, men inte alls nödvändigt. För är det inte det som är bra med novellgenren, att den sista punkten alltid sätter just punkt. 

I vart fall fångar Karlsson en tidsanda som jag kan känna igen mig i, jag såg också V som relativt ung och det finns andra tidsmarkörer.

Min favorit är tjejen som vräker ur sig på sin killes kompis och får honom att backa när han trappar upp det han tar för givet pga hennes pojkväns eftergivenhet. Sen får pojkvännen vara med någon annan. Bra där, tjejen.

Imponerande är skildringen av mannen som lyckas snärja en annan (man som jag faktiskt nämnt förut, men ingen spoiling) bara med ord. Visst, det har skrivits mycket om sådana men här följer vi förloppet.

 Karlssons noveller är bra, så är det.

Offill, Jenny: Väder ****

Underfundig är ett sällan använt ord. Men det passar in på Offils andra roman. Hela tiden låter hon jagets tankar falla ner på pappret. Tankar som får henne att tänka på andra tankar som hon skriver ner, som får henne att tänka osv. Precis som jag och många andra använder sina tankebanor. 

Som att gå på restaurang, "Djur undanbedes". Men vi är ju djur säger sonen. Jaget börjar tänka på vedermödans tid, eftersom hon tänker på om husdjur kan bli frälsta genom Kristus och komma till himlen? Vad händer annars med dem? sid 41. Och så tankar om filmen* hon såg som barn på ett bibelläger där pappan blev uppryckt och tänk om de skulle komma hem till ett tomt hus? Skulle då åtminstone katten vara kvar?

Offil bara öser på med främmande tankar blandade med samtidens tankar. Så intressant. Jag håller nästan alltid med.

...de gamla grekerna hade ett särskilt uttryck, epoché, för "jag väntar med att döma". Bra för den av oss som gärna blir bundis med främlingar på bussar. Plötsliga allianser, som min bror kallar dem. Jag måste vara försiktig. Jag har ett slösaktigt hjärta. sid 138

Den buddhistiska läran omfattar tanken att vi alla har fötts många gånger tidigare och att vi alla har varit varandras mammaor och pappor och barn och syskon. Därför borde vi bemöta varje människa vi träffar på som våra nära och kära. sid 155

Så mycket osämja som kan finnas i familjer, håller jag inte rikigt med. Men det ligger nånting i det.

* Som en tjuv om natten heter filmen och boken på svenska. Så många som läst den och fått se sig berövade sin tillit till religionen