Inlägg publicerade under kategorin Adoption i böcker
Naumann, Cilla: Bära barnet hem ****
Är du adoptivmamma ska du absolut läsa den här boken. Ja, även om du inte har barn ska du läsa den här boken. Den är liksom bara så...vacker! Den rör vid modershjärtat, den förmedlar en moderskärlek som inte har med DNA att göra, utan med tillit, förtröstan, kärlek, omsorg. Jag blev varm i hjärtat av den, även om jag faktiskt också kände sorg.
Naumann väjer inte för känslorna, skammen, skulden och stoltheten. Hon väjer inte för att skriva om människorna.
Så här är det, jag måste läsa mer av Naumann. punkt.
Läst 2015
Berglund, Mikael: Ett föremåls berättelse om obesvar ****
Det här, kära medläsare, är bra. Den upplevelse som den här boken gav, måste ha vairt i klass med att läsa Sara Lidman för första gången.
Och titeln är som en blomma för den som älskar språket.
Judit utför sin egen vandring, mot vilddjuren, sin stalker, svälten och hon går in i vildmarken med samma omedvetna drivkraft som amerikanska pojkar plägar göra, "into the wild". Men Judit följer släkten - sin mors fotspår. "Jag går i dina spår. Om jag så icke finner dig." sid 20 Och hittar till slut föremålet, men finner hon svaret? Här finns ingen DNA teknik och inte heller någon mystik som hjälper henne rätt. Det som sker det sker och det måste hon acceptera.
En stark kvinna i 1600-talets norrland, mellan kust och hav.
Det är en klar fördel att som läsare känna till landskapet, de små björkarna, de vita fjällen, de våldsamma myggen. Men att veta om kylan, snön, avstånden, vilddjurens instinkter gör att ett litet tvivel smyger sig in, var det här egentligen möjligt? (Men så minns jag, allt är egentligen fiktion, minnen nedskrivna från en svunnen tid. En kärleksförklaring.)
Genom språket är det möjligt i alla fall:
Det var alldeles mitt på dagen och solen var på väg både upp och ner och nu som högst ändå inte mer än att den precis nådde över högfjällen i söder. sid 66
Nya meningar behövs för att nya författarskap ska komma fram. Och i denna bok är allt liksom nytt, inga floskler eller utnötta metaforer fanns vid den här tiden, och det genomsyrar Berglunds tankemöda. För den här boken har skrivits med stor omsorg och ingen redigering är synlig. Jag är imponerad!
Sista sidorna är så fyllda av moderskärlek och minnen att, ja är du mor förstår du vad jag menar. Även adoptivmödrar göre sig besvär!
Läst 2015
-----------------------------------------------------
Adoption i boken:
Fostermor kanske Judit kallades, men hon tog verkligen Rigmor som sin egen.
Berglund, Mikael: Ett föremåls berättelse om obesvar ****
Det här, kära medläsare, är bra. Den upplevelse som den här boken gav, måste ha vairt i klass med att läsa Sara Lidman för första gången.
Och titeln är som en blomma för den som älskar språket.
Judit utför sin egen vandring, mot vilddjuren, sin stalker, svälten och hon går in i vildmarken med samma omedvetna drivkraft som amerikanska pojkar plägar göra, "into the wild". Men Judit följer släkten - sin mors fotspår. "Jag går i dina spår. Om jag så icke finner dig." sid 20 Och hittar till slut föremålet, men finner hon svaret? Här finns ingen DNA teknik och inte heller någon mystik som hjälper henne rätt. Det som sker det sker och det måste hon acceptera.
En stark kvinna i 1600-talets norrland, mellan kust och hav.
Det är en klar fördel att som läsare känna till landskapet, de små björkarna, de vita fjällen, de våldsamma myggen. Men att veta om kylan, snön, avstånden, vilddjurens instinkter gör att ett litet tvivel smyger sig in, var det här egentligen möjligt? (Men så minns jag, allt är egentligen fiktion, minnen nedskrivna från en svunnen tid. En kärleksförklaring.)
Genom språket är det möjligt i alla fall:
Det var alldeles mitt på dagen och solen var på väg både upp och ner och nu som högst ändå inte mer än att den precis nådde över högfjällen i söder. sid 66
Nya meningar behövs för att nya författarskap ska komma fram. Och i denna bok är allt liksom nytt, inga floskler eller utnötta metaforer fanns vid den här tiden, och det genomsyrar Berglunds tankemöda. För den här boken har skrivits med stor omsorg och ingen redigering är synlig. Jag är imponerad!
Sista sidorna är så fyllda av moderskärlek och minnen att, ja är du mor förstår du vad jag menar. Även adoptivmödrar göre sig besvär!
Läst 2015
-----------------------------------------------------
Adoption i boken:
Fostermor kanske Judit kallades, men hon tog verkligen Rigmor som sin egen.
Linde, Ida: Norrut åker man för att dö ****
Här får du en käftsmäll direkt. "Så många döda på så liten tid".
Men det är såklart ingen deckare. Det är inspiration från sommaren 1988, Bonnie and Clyde och den värsta mardrömmen. Här sker gripandet odramatiskt och så tar deckaren slut. Och romanen tar vid.
Här är mördarna synliga, väntar på en snabb dissikering medan offren väntar på en mer djupgående. Och boken börjar. I norr.
Så mycket finns med, Tjernobyl, rasism, homofobi, homosexualitet, adoption (sällsynt negativt skildrat faktiskt, helt i bokens anda) Umeås apberg (numera rivet eller?) protesterna, demonstrationerna, universitetet, skogen, lingonen. Ambitionerna, lyxfällan, sjukhemmen där föräldrarna dör, striden med Guds inte vara. Osv. (Palmemordet hittade jag inte.) Nutiden är helt enkelt skit.
Plötsligt får vi en förklaring, arbetslösheten, "baggböleriet", kylan och umbärandet. Då.
Är det här Norrland? Både ja och nej. Linde nämner ordet romantiserat om just norrland. Det här är bilden av norrland, en bild som inte är romantiserad, som är både sann och inte. De flesta norrlänningar har någon del av allt detta i sig. Och denna oformligt stora del av Sverige som säga vara norrland, är inte lika statisk som bilden av den.
Men det är en annan bok.
Boken provocerar, både med sitt komplexa och enorma innehåll. Och med sitt språk som bara måste älskas.
Den här boken behöver läsas flera gånger, utan fördomar. För bara titeln gör en lite....mäh! Som norrlänning alltså.
På världsbokdagen 2015 besökte författaren Skellefteå stadsbibliotek, här.
Läst 2015
..................................................
Adoption i boken:
Det var hans mamma men inte hans riktiga mamma. Han var adopterad så det var bara omständigheter som gjort att det där var hans mamma. Stel. Blek. Vitare än någonsin. Omständigheter. Liksom snön. Som inte föll idag. Han visste inte vad han skulle göra. Det kunde vara en dröm. Det var ju hans födelsedag. sid 74
Schulman, Ninni: Svara om du hör mig ***
Tredje boken om Hagfors. Och som de övriga var den spännande. Jag kände igen mig till en del eftersom det handlade om älgjakt, något som jag är uppväxt med även om jag inte varit speciellt intresserad. (Fast jag gillar köttet, i måttliga mängder.)
Men jag vet inte, jag börjar bli less på paren som florerar och liksom inte kommer nån vart. Och män som inte hjälper till med barnen, fast ibland inser saker och ting och agerar innan det är för sent. Passionen blommar här och var såklart, fast sällan inom familjen förstås.
Är det för att jag läst alla tre böckerna inom drygt ett halvår som gör att jag känner lite leda. Konstigt i så fall för då borde det ju vara intressant att känna till alla personer och följa dem. Men så är det inte, kanske det inte riktigt håller med den lilla orten, de ovissa jobben och de svajiga relationerna? Synd.
För morden är trots allt bara en bihistoria, det har blivit uppenbart allteftersom. Det är därför jag känner återigen, skriv en roman istället.
Läst 2014
-----------------------------------------------------------------------------------------------
adoption i boken:
Trots att Magdalena höll med blev hon kränkt när andra föräldrar började diskutera adoption. Någonstans anade hon alltid en känsla av att de inte trodde att det gick att älska ett adopterat barn lika mycket som ett biologiskt. Och ofta även ett omsorgsfullt dolt stråk av självbelåtenhet över att de själva minsann klarat av att få barn helt naturligt. sid 333f
------------------------------------------------------------------------------------------------
Köpt med vinstpengar från Västmanländskans utmaning Läsettår
Galbraith, Robert: Gökens rop ***+
Pseudonym för J.K Rowlings första deckare. Och den var mycket bättre än jag hoppats på. Det måste även ha varit en riktigt bra uppläsare (Niklas Falk) för jag hängde med hela tiden. För första gången tror jag inte att det skulle ha varit bättre att läsa den som pappersbok.
Konstigt nog hade jag kommit på mördaren innan jag fick det serverat. Så det häpnadsväckande slutet fick mig bara att tänka "aha". Kanske för att den påminde lite om Agatha Christies böcker som jag slukade tills jag kom på hur hon gjorde!
Det var många personer inblandade men jag lyckades nästan hålla isär dem allihop. Ibland var det skojigt, jag skrattade litegrann, och det var intressant men inte riktigt spännande. Det var textens driv som fick mig att vilja lyssna hela tiden, och det är ju en god egenskap hos en bok, särskilt en deckare.
Nu gillar ju jag det lite överlägset tonårsaktiga rikemansspråket som florerar, alla vansinnesutbrott och förnäma damfnysningar. Kanske föll jag för uppläsaren lika mycket som för författaren....
Ge oss en tv-serie baserad på boken, först då vet jag varför författaren har ett behov av att ständigt kategorisera alla mörkhyade personer med svart, karibisk, asiatisk osv. Det var en iakttagelse jag gjorde nämligen.
Det kommer flera böcker sägs det. Ja, varför inte.
Läst 2014
Adoption i boken:
Lola, som dör i början av boken, är adopterad.
Mjölner, Linda: Lilla Quains får en storebror ***
illustrationer av Ellen Sundquist.
Här skildras adoptionsprocessen blå och brun istället för brun och vit.
Kul! Att gå utanför boxen ger alltid nya insikter och öppnar för frågor och funderationer.
Fin bok! Fick tipset hos Lyran!
Läst 2014
Nilsson, Per: Extra. En morgon stod hon bara där, januari ***
En bok som jag garanterat inte skulle ha läst om det inte varit för utmaningen Läs ett år.
Mycket märklig bok som blandar realism med fantasy. Bra skriven iofs men innehållet, nja.
Däremot tyckte jag att frökens mammaledighet beskrevs helt otvunget, hon adopterade och
inte så märkvärdigt var det. Fast sen blev det värre iofs.
Det finns fler böcker i serien och boken ser nött ut så den är nog populär att läsa. Det var trots allt kul att läsa en ungdomsbok igen, länge sen sist.
Läst 2014
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se