Shute, Nevil: På stranden****

En dystopi från 1957 där atommolnet rör sig runt jorden och dödar allt i sin väg. Än har det inte nått Australien och där finns amerikanska flottans män varav chefen är Mannen och en ung australiensiska är Kvinnan i denna romantiserade skildring av världens undergång. Han är ett under av paragrafrytteri och allt trogen intill döden. Hon är en drickande "eskortliknande" flicka. Runt dessa två vävs en väv som i första halvan av boken tar andan ur en.

Livet går vidare trots att tiden rinner ut och Shutes bild av det livet är sorglöst, bonden planerar för nästa skörd och Mannens underställde officer planterar likt Candide sin trädgård för att underlätta för sin naiva hustru (liksom andra kvinnor som skildras helt utan förmåga att ta hand om sig själv) som inte vill tro på det som komma skall. Fascinerande läsning faktiskt, skulle det kunna gå så lugnt tillväga? Så helt olika andra dystopier jag läst.

Men Shute är tekniker och det som i första halvan är andlöst spännande, ubåtsresorna  till de "strålningssjuka" områdena, så långt som till Seattle, för att utforska mystiska meddelanden, förvandlas i den senare delen till ett långt, detaljerat våldsamt Grand Prix och tidigarelagda fisketurer. På slutet väcks intresset igen men då är det verkligen slut. Men berörande slut.  

Trots allt, en bok att läsa, särskilt om man gillar dystopier och vill läsa en romantiserad bild som faktiskt ändå ger en rysningar.

 

snowflake

1 augusti 2010 09:19

Den här verkar intressant, vad heter den i original?

http://snowflakesinrain.wordpress.com

 

mig själv

1 augusti 2010 12:20

On the beach kanske......:-)
Googlade och den heter faktiskt On the beach! Tycker inte riktigt att titeln betyder nånting om jag tänker efter nu, om jag ser till bokens innehåll alltså.....
Klart läsvärd men jag har ju alltid hållit den som en femplussare så den höll inte riktigt måttet i min ögon......men jag hade oerhört höga krav alltså.....

 

snowflake

1 augusti 2010 14:57

On the beach är ju en låt med Chris Rea. :-)

Jag fick ett tag för mig att det här kunde vara en bok som heter A town called Alice eller nåt liknande, och som flera har sagt ska vara bra. Det är också tiden efter ett kärnvapenkrig eller liknande. Men han kanske var inne på såna teman överlag.

http://snowflakesinrain.wordpress.com

 

mig själv

1 augusti 2010 15:10

A town like Alice heter Fem svarta höns på svenska och handlar om tiden efter andra världskriget, så det är nog en blandning av båda böckerna du hört talas om. Den boken är också relativt bra men inte alls lika bra som På stranden i mitt tycke....men smaken är ju olika...:-)

På stranden är visst också filmad och Fem svarta höns gick som TV serie för länge sen, den var riktigt bra minns jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...