Direktlänk till inlägg 22 mars 2010
O´Brien, Maureen: Döden inpå livet***
Den här boken är nyligen nyutgiven på Elisabeth Grate förlag och jag skulle nog aldrig ha hittat den om den inte var/är med i Lillaos deckarutmaning. Den fanns inte ens på biblioteket i kommunen så min filial köpte in den.
Det här är, vilket jag upptäckte tämligen omgående, en deckare från den tiden (1989) då deckaren fortfarande var en genre i sin egen rätt. (Agatha Christie t.ex skrev ju "riktiga" deckare, dessa läste jag i oavbruten följd tills jag kom på tekniken och kunde lista ut vem som var mördaren, sen slutade jag läsa henne, för då visste jag ju redan allt.) Bara efter att jag läst några kapitel kändes det som jag druckit ett kallt uppfriskande glas med språkvatten. Korta kärnfulla meningar och avskalad miljö som jag trots det kan se framför mig.
"Porten mot gatan var en bastant trähistoria, hög och tillräckligt bred för att släppa in en bil."
"De hade ögon som munnar, glufs, glufs, de tittade överallt."
"Han antecknade på formuläret, höjde på ögonbrynen. De var två ludna larver som levde sitt eget liv"
"Paul såg ut som han skulle kunna hamna under en bil"
Jag fortsatte att läsa och blev mer och mer fascinerad. Massor med dialog och minimalt med utdragna natur- och relationsbeskrivningar. Jag gillade det!
Men
Jag kommer faktiskt inte att läsa fler böcker av O´brien eftersom jag även påmindes om varför jag inte läste så mycket deckare tidigare. Kommissarien intresserade mig inte ett dugg, men det gör Wahlbergs, Indridasons, Cleeves, Sigurdadottirs och de andras kommissarier. Varför? Jo därför att det är deras liv jag är intresserad av, inte mördarnas. Och det är deras liv jag får veta nånting om, morden är en bisak.
När skärper man till sig och tittar till i Morden i Midsomer t.ex.? Jo när Barnabys fru eller dotter eller hans kollega kommer fram och säger nånting väl genomtänkt. Mordet eller mördaren eller den mördade är en bisak. Eller hur? Men i äldre deckare/kriminalromaner är mordet det väsentliga och svaret på varför? är ofta i fokus, motivet är motivet skulle man kunna säga. Och det blir tjatigt i längden. Tycker jag.
Läst 2010
Arvola, Ingeborg: Kniven i elden **** Mycket läsvärd bok. Fick Bragepriset 2022, och det förstår jag. Det var inte länge sen jag lärde mig ordet kväner, och här förekommer det ofta. De norraste delarna av skandinavien skildras både brutalt oc...
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. Jag kan känna igen den mora...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se