Månadsläsning juni 2020

Dahlström, Magnus: Förhör ***

Smirnoff, Karin: Sen for jag hem ****

Strout, Elizabeth: Olive, igen****

Owens, Delia: Där kräftorna sjunger ****

Bäst Owens, Delia: Där kräftorna sjunger ****  Jag hade lite svårt för den i början, men jag tror att själva miljön i boken tillhör framtida resonemang.

Mindre bra: - 

Owens, Delia: Där kräftorna sjunger ****

I en artikel på Hello Sunshines hemsida kan man läsa Delia Owens egna ord om boken.

”Där kräftorna sjunger är ett mysterium och en intensiv kärlekshistoria, men mer än något annat är det en utforskning av den råa kärnan i den mänskliga naturen. En del av den kärnan kan bara ses genom naturens egna mörka skuggor.”

Trots en enormt seg början (läs halva boken) så är jag glad att jag höll i och läste ut den. Jag borde dock ha frångått mina vanor att sällan läsa baksidestexter, recensioner, författarens egna ord. Det kändes länge som att jag läste en ungdomsroman (kanske medvetet från Owens sida eftersom Kya var ung i början). Men sen blev skildringen av hennes isolerade, ensamma liv mer tydligt, att naturen var hennes liv. Och när jag läst sista sidorna visade den sig handla om naturen/miljön, rasism, kvinnoförtryck och feminism. 

Jag gillade slutet mest av allt. Tokgillade. Yes.

Vill också lägga till att jag tyckte om upplägget i boken. Blandningen av dåtid och nutid, plötsligt en mordgåta. Och en fin kvinnoblivande skildring. Jag köper eftergiften till publiken, skönheten och intelligensen och karriären. 

Och jag är väldigt svag för katter.

Strout, Elizabeth: Olive, igen****

Strouts andra tre böcker som jag läst här, var alla bra. Och ja det är bra, igen

När hon nu återvänder till Olive återanvänder Strout greppet från Olive Kitteridge, nämligen att hon visserligen är huvudperson men i vissa avsnitt dyker hon bara upp som en bifigur.

Trots det har Strout låtit boken ge både Olive och läsaren en slags insikt i vem hon egentligen är, varför hennes liv blev som det blev. Det ger henne både glädje och sorg, liksom det ger läsaren detsamma.

Återigen är det så många personer som rör sig i och omkring Olives liv. Jag lyckades inte hålla isär alla, men Olive dolde sig aldrig och det är ju ändå hon som är den bärande punkten. Och Strouts meningar.

Smirnoff, Karin: Sen for jag hem ****

Suveränt igen. Alla tre böckerna är samma lika men ändå så olika. Som vanligt är det nästan omöjligt att beskriva men här kommer i alla fall en kärlek till konsten fram som jag är lur på att Smirnoff kommer att återkomma till. Här får vi också veta mer om bakgrunden. Här hittar Janakippo kanske äntligen hem. 

Dahlström, Magnus: Förhör ***

Dahlström tillhör en av mina favoriter. Jag läser som regel det som kommer ut av honom. Förhör är inget undantag. Även om jag den inte är riktigt lika bra som ex.vis Hemman, så finns Dahlströms lite mystiska och samtidigt raka stil med. Lättläst men samtidigt komplicerad. För jag vill hela tiden veta hur det går och när det till slut blir veterligt så är det liksom sak samma om jag fått veta det eller inte. Det intressanta ligger i den nästanpolis som sköter förhören och i de möten som sker. Dessutom inblicken i en statlig myndighets oengagemang både i ärenden och personal. 

Sammantaget en läsvärd bok som är lugn men fascinerande. Rekommenderas.

Månadsläsning maj 2020

Dirawi, Gina: Paradiset ligger under mammas fötter ****

Levy, Deborah: Mannen som visste allt ****

Roth, Philip: Nemesis ***

(red) Thomsgård, Lina: En annan historia ****

Bäst Dirawi, Gina: Paradiset ligger under mammas fötter. Oväntat bra. Men alla var bra på var sitt sätt denna månad.

Mindre bra: - 

(red) Thomsgård, Lina: En annan historia ****

Att historieskrivningen innehåller en försvinnande liten andel kvinnor är väl de flesta medvetna om. Thomsgård har sammaställt en hel del okända kvinnor i denna bok. Några var väldigt intressanta och blir nämnda här nedan

Ada Lovelace: Uppfann dataspråket lada. sid 10

Artenisia Gentileschi: Målade under barocken verk kända från Bibeln. De hade en klar feministisk touch. Minns fortfarande när jag första gången såg hennes Susanna i badet, tänkte; ja så är det. sid 23-25 är mycket läsvärda.

Dorothy Parker: Relativt okänd författare med dräpande repliker och en undertryckt ilska. sid 50

Harriet Tubman: Slav som under sexton år ledde Den underjordiska järnvägen där slavar smugglades bort från sina slavägare. Tydligen anhängare av *Abolitionisterna. sid 53-55

*abolitionism (ytterst av latin aboliʹtio ’avskaffande’, ’upphävande’), motstånd mot slaveriet som började växa fram under senare delen av 1700-talet. Rörelsen dominerades av religiösa sammanslutningar, men även andra grupper, som betraktade slaveriet som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Wikipedia

Elisabeth Jane Howard: Författare till bl.a Lång blick tillbaka från 1956. Okänd? sid 59-61

Kátia Lund: Regisserade filmatiseringen av romanen Guds stad (Paulo Lins) men blev snuvad på en Oscar som istället gick till en man. sid 91-93

Lucille Clifton: Poet, ej översatt. Så fin dikt Dear Mama/ here are the poems/ you never wrote / here are the plants/ you never grew,/ allt that i am/ i am for him/ all thad i do/ i do for you. sid 130-132

Moa Martinson: Väl känd och här skildrad i sin relation med Harry. 

Maria Sandel, Maj Hirdman och Anna-Lisa Forssberger är tre andra arbetarförfattare som nämns. si149-151

Susanne Brink: Adopterad från sydkorea. Belyste adopterades situation. Arirang svensk film som aldrig visats.  sid 182-185

Thora Dardel: Bok Jag for till Paris. Viktig bok. sid 193-195

Låna den gärna och läs om alla kvinnorna.

Roth, Philip: Nemesis ***

Om jag läst den här boken för säg ett år sen hade jag kanske tyckt, ja han skriver bra Roth och hm, intressant att läsa om just polio som ju hade stora verkningar även här i Sverige, men som jag vet väldigt lite om.

Nu är det som att allt som beskrivs är nutidshistoria. Jag bara gapar inom mig när jag läser vad som händer, hur det händer och vilka som drabbas. Det är som att corona bara är en variation på poliotemat. Allt känns igen. 

Berättelsen om ungdomsledaren som slipper kriget pga sin usla syn, men som istället hamnar i ett annat krig. Eller två andra krig. Dels det mot polion och dels det mot sina höga ideal. Här finns det en väldig diskrepans mot dagens pandemi. Det finns hjältar även nu, vårdpersonalen. Men gemene man verkar ha en helt annan attityd. Eller så var attityden densamma och endast huvudpersonen annorlunda

Här är det intressanta med Roths, som han säger själv, sista roman. Här gör han upp med Gud, med hjälp av den ateistiske berättaren. Och hur livet blir och hur polion slår beskrivs: [...] "slumpen - det oförutseddas tyranni."  

Det här är även en gripande kärlekshistoria, som faktiskt berörde mig. Och även där ställs olika förhållningssätt mot varann. Men det är en annan reflektion.