Berglund, Mikael: Smekmånader ****

Ett föremåls berättelse om obesvar, reflektion här, var en av 2015 års bästa böcker enligt mig. Det där unika, annorlunda som jag så ofta faller för fanns där i rikt mått.

Och Smekmånader är också, språkligt sett, intressant. Meningar som:

Bara mycket litet dimma slank in med henne och gömde sig i en vrå och försvann sid 26

och 

Sedan klädde de sig ordentligt och gick ut för att bilda uppfattningar. sid 99

och

Vågbrytaren förnekar vädret, den står emot strömmen och låtsas som att det inte regnar sid 61

finns det många av. 

Innehållet spretar och berör, så många olika händelser från alla håll och kanter. En dystopisk verklighet, med beröringspunkter från Anyuru, Johannes senaste bok: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Naturligtvis helt ofrivilliga likheter från både Anyuru och Berglund.  Men det är intressant att dessa strömningar, främlingsfientlighet, rädsla, skräck, avgränsningar, omänsklighet, så öppet skildras på olika sätt i två nyutgivna romaner som blickar in i framtiden. 

Berglund vill mycket med sin bok, för mycket kanske. Vill han blanda genrer lyckas han, ibland är boken en kriminalroman, det pågår brott både i nutiden och i dåtiden. Murens byggande och skuldens påbyggnad inom Viktor pågår parallellt. Den borde kunna vara en kärleksroman, eftersom stor del handlar om Viktor och Maija, men Maijas kyla hindrar själarna att mötas, om än kropparna gör det. Ungdomsroman? Bildningsroman? Feministisk roman? Visst, delen om gymnasiefesten kunde analyseras utifrån de kriterierna. Det som gör just den här delen spännande är att det visar att boken verkligen har lager på lager. Kärnan är muren, men därifrån utgår så mycket annat. Medan jag reflekterar över Smekmånader, med en titel lika ointressant som Berglunds första boks titel var oerhört originell, så går omdömet från medioker till nästan omläsningspotential. 

Sen finns även en intertext som jag faktiskt inte förstod själv men som jag fick klarhet i när jag läste att de två mystiska varelser som Viktor släpper in liknar två av Tove Janssons figurer.

Frågan är då, varför låter Berglund barnet dö, låter det osynliga bli synligt i döden? Dör mystiken, litteraturen, konsten, sagan, hoppet i denna nya grymma murs skugga? Såklart, vad trodde vi läsare? Men en viss mumrik går sin väg och tar med sig sina tankar och dyker kanske upp nångång? Med sin visdom för nya, friare släkten.

Litteraturen finns ju redan, Kalevala, Iliaden, nyare klassiker, Pappan och havet. Med i packningen. Det är klart att symbolerna hopar sig. 

Och pseudonymen AHTI* som likt ett nättroll (i myndigheternas ögon) sprider sina tankar och/eller alternativa sanningar tills det är dags att, som i en deckare, väva ihop allt. 

Genomtänkt Berglund, spretigt, rörigt och för mycket kissande men genomtänkt. Och modigt att skriva utan rädsla att något lager inte förstås. 

Jag känner mig, för en stund, tillfreds i min litterära själ. Jakten på det oförutsedda har än en gång gett mig en läsupplevelse utöver det vanliga.

Läst 2017.

*Ahti eller Ahto är i finsk mytologi havets eller i allmänhet vattnets gud, som ett slags motsvarighet till Poseidon. I Kalevala förekommer ordet Ahti som binamn på Lemminkäinen. Ahti skildras som en gammal man med skägg av sjögräs, höljd i en mantel av skum. 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ahti

 PS Hittade detta klipp sen jag skrivit reflektionen, brukar inte läsa något innan för att hålla mitt sinne rent.

https://www.youtube.com/watch?v=fVmMeRv8Zh8

Lyssnar snart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...