Duras, Marguerite: Emily L. ****

En lite märklig bok som, om den inte innehållit ett parti om den skapande kvinnan, kunde ha lämnat mig oförstående och oberörd. Nu blev jag vansinnigt arg istället. Jag menar, Emily skriver dikter. Femton stycken. Man ett, eller två hur man nu ser det, hennes man, läser dikterna. Förstår dem inte och slungas därför in i ett våldsamt lidande.

Mannens förtvivlan får honom att söka upp man ett, eller två hur man nu ser det, hennes far, som Emily var tvungen bryta med, så även modern, när hon följde man två (för enkelhetens skull, hennes man). Han söker nu upp man ett (för enkelhetens skull, hennes far), som man två inte brutit med. Ja, så ber då man ett man två att kopiera dikterna vilket man två gör utan att tala om det för Emily (?). Och så publiceras en av dikterna i en facktidsskrift.

Hon hade gjort vaga försök att förstå hur denna publicering hade varit möjlig.[...] aldrig att någon misstanke kunde falla på hennes man ett, fadern, eller man två, hennes man. Och sedan hade hon, egendomligt nog, inte försökt ta reda på det längre. Hon hade böjt sig inför det outgrundliga i omständigheterna. .[...] Så enkelt det låter och de konsekvenser det får, trots att hon försöker intala sig det ena och det andra.

Vid den tidpunkten - hon hade skrivit nitton dikter, hösten hade gått - hade hon slutat skriva. .[...] Såklart hon hade, dikterna spred sig ju själv utan hennes kontroll. Och sedan hade de gått igenom en förfärlig period. .[...] Vilket föranleder att hon vill dö, att hon skriker, att hon gråter, länge. Men återfår förnuftet, nästan.

Men, så skriver hon en till dikt,  i hemlighet. Av en slump upptäcker man två det, det var alltså inte slut med ungdomsnyckerna! Vad händer? Dikten kan inte få finnas, Emily letar, finner den inte.

Lyckan hade blivit avvisad. Skrivandet, bannlyst. sid 58ff

Resten av livet är bara frågan om att överleva, offra sig för man två som är som män kan vara om de är såna.

Den här boken vann på att ligga till sig ett tag, Sara Stridsbergs förord vinner på att läsas gång på gång. Någonstans vet väl kvinnor som läser att kvinnor som skriver offrar sig för oss, medsystrarna. Manipuleringen pågår hela tiden, talet om galenskap, om rätten att bestämma vad och hur kvinnor ska skriva, sörja, leva. Nonchalans, avundsjuka, missunnsamhet, empatilöshet, ovilja att tänka på att andra människor (kvinnor) tänker annorlunda. Ja, jag blir arg.

En lysande, svår bok och ett mästerligt förord.

Läst 2015.

 

Hanneles bokparadis

28 oktober 2015 18:23

den har jag inte läst, blev nyfiken.

http://hannelesbibliotek.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren   Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den ...

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...