Ismail Kadare, albansk författare.

Biografi (från wikipedia)

Ismail Kadare föddes 1936, och upplevde därmed andra världskriget och dess åverkningar på Albanien, med först italiensk och sedan tysk ockupation, varefter landet hamnade i Östblocket under Sovjetunionens inflytande. Efter grundskola och gymnasium i födelsestaden, inskrevs han vid universitetet i Tirana där han studerade språk och litteratur, och där han 1956 tog lärarexamen. Han studerade också världslitteratur i Moskva.

Från 1960-talet var han en av Albaniens ledande kulturpersoner. Trots att han är och var marxist,^[1] blev hans kritik mot Enver Hoxhas regim anslagsgivande för hans författarskap, då han på olika sätt i skönlitterär dräkt försökte mana till befrielse. 1970 invaldes han i parlamentet, vilket medgav en viss rörelsefrihet; han kunde därmed resa utomlands. Han åsamkade sig missnöje med en politisk satir 1975 och förbjöds då i tre år att utge något verk. Han var dock inte att betrakta som en dissident under Hoxha.^[2]

I protest mot Ramiz Alia, som var den siste kommunistiske presidenten i Albanien före demokratiseringen, sökte och fick Kadare med familj politisk asyl i Frankrike 1991. Han var redaktör för den franskspråkiga litterära tidskriften Les Lettres Albanaises.

Han har tilldelats flera pris, däribland Prinsen av Asturiens pris (2009) och historiens första Man Booker International Prize (2005).^[3]

Författarskap

Ämnet i de flesta av hans romaner är albanernas historia från och med den turkiska erövringen i mitten av 1400-talet och fram till nutid. Till en början gjorde sig Kadare ett namn som lyriker, men han gav snart upp denna genre och gjorde 1964 succé med romanen Gjenerali i ushtrisë së vdekur (Den döda arméns general), som också har filmatiserats flera gånger, bland annat med Marcello Mastroianni. Trots kritik och censuråtgärder från den kommunistiska regimens sida lyckades han nå en internationell publik med många av sina romaner.

I kritik mot den då rådande socialrealismen använde Kadare tidigt i sitt författarskap en allegorisk form för sitt berättande. Hans stil har jämförts med både Gabriel Garcia Marquez magiska realism, och med Franz Kafka. Gestaltat med historiska romaner, kretsar hans romaner kring frågor om minne och sanning.

Böcker jag läst med fet stil, finns några kvar!

• Den döda arméns general 1973
• Krönika i sten 1975
• Bröllopet 1976
• Den hårda vintern 1980
• Stäppgudarnas skymning 1983
• Nischen i muren 1986
• Vem förde hem Doruntine? 1988
• Bergens Homeros 1990
• Drömmarnas palats 1992
• Monstret 1994
• Aprils frusna blommor 2003
• Grymma april 2007

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren   Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den ...

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...