Direktlänk till inlägg 28 augusti 2011

Levlin, Kurt: Lokstallsvägen 3

Av violen - 28 augusti 2011 19:45

  Levlin, Kurt: Lokstallsvägen 3 ****


Redan 2001 läste jag Levlins första novellsamling, En andra chans. Och gillade verkligen.

Nu har han kommit med en ny novellsamling, efter romanen Hälsningar från Döda Havet och poesisamlingen Helljusensamhet. Och jag gillar det här, jag gillar det verkligen. Som jag skrev tidigare idag här så har jag läst Lokstallsvägen 3 två gånger, vilket jag ytterst sällan gör. Men jag gillade den ännu mer andra gången.

Den första novellen fortsätter i Helljusensamhetens rum i en slags metanovell med fokus på den egna produktionen som skildras på ett återhållet humoristiskt sätt. Det visar att Levlin har både distans och själförtroende inför sitt skrivande!

Ingen av de andra novellerna liknar den första, den är en solitär i samlingen.

Men

Ändå inte, för här vävs alla noveller ihop i ett anonymt, skenbart sterilt hyreshus som, när boken är utläst, lever och pulserar och minns eftersom hyresgästerna fått liv.

Levlins prosa är lätt, genomtänkt, gripbar och sorgsen. Personerna berör varandra utan att känna varandra, ett ovanligt grepp men det lyckas verkligen, och överalltihopa lyser tillkortakommanden, ensamhet och rädslor. För bakom hyreshusets fönster är det inte bättre än såhär, men det visste vi ju eller hur? (Så trodde vi alla att det var tills Svenska hjärtan drabbade oss med insikten att ingen går säker.)


En kort sekund kände jag en våldsam önskan att rita upp huset och dra streck mellan beröringspunkterna/lägenheterna/personerna, låta tiden bestämmas av eken, stubben och den utplånade marken där inga spår finns kvar. Men jag nöjer mig med att konstatera att det här är ett enda hyreshus, ett enda hörn av verkligheten sett genom ett temperament och att alla novellerna skulle kunna var utdrag ur romaner där personerna lever, kanske före utdraget, kanske efter men de har alla en längre historia att berätta.


Jag rekommenderar den här novellsamlingen. Den är skenbart lättläst men stannar kvar med sin mänsklighet. Och huset som håller ihop det hela.



Läst 2011


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - 9 juli 2024 14:12

Ambai: Flod ****  noveller     10 noveller om Indien som redan har 25-30 år på nacken. Så det handlar om kvinnor som lever ett indiskt liv. Deras ålder spänner över en livstid. Ofta handlar det om mat, att planera, handla och tillaga den. Vilket ...

Av violen - 3 juli 2024 17:15

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...

Av violen - 1 juli 2024 22:00

Månadsläsning juni 2024 Castillo, Linda: Hennes sista andetag (d)Helle, Helle: Hus och hem ***Lidbeck, Agnes: Utrymmet emellan ***Keegan, Claire: I senaste laget **** novellStamm, Peter: Världens milda likgiltighet ***Herngren, Moa: Syskonfejden ***...

Av violen - 1 juli 2024 13:33

Jansson, Tove: Ön ***   Längtan efter sin egen ö, som många tydligen har.   Bra beskrivning. ...

Av violen - 1 juli 2024 13:30

Jansson, Tove: Katten ****   En riktig katt jagar och har en personlighet som visar sig i ett envist oberoende... Men så finns det katter som är fogliga och opersonliga...   Välskriven novell. ...

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

UV index

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

Historia


Ovido - Quiz & Flashcards