Green, John: Förr eller senare exploderar jag ****

"Det är så med smärta", sa Augustus [...] "Den kräver att få upplevas." sid 68

Augustus och Hazel har cancer och det är smärta såklart. Jag gråter inte när jag läser boken och jag tycker den är bra skriven och lite lik andra cancerböcker jag läst där ungdomar är drabbade och allt är hemskt. Här är det inslag av litteratur, intertexter, lite filosofi, sex och svenska rapband. Dvs det är en bok som tilltalar ungdomar och vuxna som är vana läsare.

(skrev såhär där bloggen kan visas här på bloggplatsen: Förr eller senare exploderar jag av John Green. Hård smärtsam bok med smarta ljusglimtar, för både ung och mindre ung.)

Lägg till lite overklighet, ex vis trappor som forceras trots kroppslig svaghet (vill man nåt så gör man det eller?) Och mycket insiktsfulla ord:

"Och vilket krig sedan då", sade han avfärdande. "Vad krigar jag mot? Min cancer. Och vad är min cancer. Min cancer är jag. Tumörerna är gjorda av mig. De är gjorda av mig lika mycket som min hjärna och mitt hjärta är gjorda av mig. Det är inbördeskrig, Hazel Grace, och vinnaren är redan given."

"Gus", sa jag. Jag kunde inte säga något annat. Han var för smart för den sortens tröst jag hade att erbjuda. sid 215

Även smarta blir sjuka, kärlek finns men även svek, lev i nuet men fundera som f*n på framtiden. Ja, vad allt står det inte i den här boken.

Och så här är det:

[...] det är inget ärofullt med sjukdom, Det finns ingen mening med det. Det är ingen ära att dö av någonting." sid 215

Precis så, just fu*k it! Och inse att ingen vet vem som kommer att känna den, smärtan.

..................................................



.........................................

Sverige i boken
Rapband sid 187, 279.

Drakulic, Slavenka: Katt i Warszawa ****

Jag har läst en hel del av Drakulic /se här/ och tycker att hon skriver bra och om ovanliga ämnen dessutom.

Så den här boken med noveller kom hem med mig för ett tag sen. Ovanligt grepp att i fabelliknande form beskriva tiden före och efter kommunismens fall i Östeuropa. Jag fick lov att googla lite och leta efter de personer som beskrivs i novellerna och lärde mig en del på kuppen.

En bok att läsa för att bli nyfiken på Drakulic och/eller Östeuropa. Och eftersom det är noveller kan man hämta sig mellan varje djur och dess "personlighet" och roll i historiebeskrivningen. Mullvaden var ju verkligen på rätt plats där i gångarna under Berlinmuren t.ex Fick vibbar till Aisopos fabler, allvarliga lärdomar serverade på ett lättsamt (skenbart) sätt.

Läst 2013

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

[...] konstaterade Evelina att jag dessutom led av Stockholmssyndromet. Det drabbar individer som har blivit tillfångatagna och innebär att de känner lojalitet, för att inte säga tacksamhet, gentemot sina förtryckare. sid 201

  Moggach, Lottie: Kyss mig först ***

En förutsättning för att kunna ta till sig den här boken fullt ut är att man har erfarenhet av Facebook. Annars är det risk att allt går en förbi och blir SF. Och då mister boken sin trovärdighet. De som hatar FB (aldrig provat det) kommer att bli ännu mer anti, och de som ser FB som en naturlig del av livet kan rycka på axlarna och säga, coolt. Men det händer då inte mig...

Fast allt det här skulle kunna hända, historien känns som en handledning till alla de kommande böcker som ska skrivas i ämnet. Den innehåller allt och rör sig mellan olika genrer.

med risk för att spoila skriver jag osynligt här nedan, markera om du vill läsa:

den berör dödshjälp både utifrån ett filosofiskt och etiskt/medicinskt perspektiv, förälders död i cancer vilket jag själv i alla fall ser som en egen genre så många böcker som kommit om det på sistone, exotisk miljö (som ju ofta finns med både i schlagertexter och populärkultur som ex vis Harlequin). Och så Facebook-genren som jag tror startar med den här boken, det är inget konstigt att en medelmåtta med övervikt (str 42, vilken gigant!) isolerar sig och spelar dataspel och skriver på mystiska forum. Så lever många idag. Och psykopaten som här använder FB som sin arena för att begå brott. Referenser till hippiekulturen, som ofta finns med i brittiska och amerikanska böcker. Alla får sin del av kakan. Och det känns såå tryggt och igenkännande. Men det är det där med FB som kan hålla undan en del.

Just det här genreöverskridandet gör boken väldigt intressant och spännande. Lägg till att inte ett enda ord som jag kunde se var felstavat (?) och karaktärerna visade sig vara levande när de väl kom ut ur datorn, så var det här en riktigt bra debut. Slutet var inte så lyckat iofs, lite abrupt men det innehöll de två karaktärer jag gillade mest så det var väl fint.

Tack Modernista för ett intressant rec. ex.

Läst 2013

Sverige i böckerna:

På sidan 251 nämns Stockholmssyndromet.

  Flynn, Gillian: Gone girl ***

Hyllad, älskad, beundrad osv. Oj vilka förväntningar jag hade på denna bok! Och början var verkligen otroligt medryckande, intressant, spännande. Jag bara ville läsa mer och mer. Men så plötsligt hände något. Jag förstod att jag hade tänkt rätt men det var ju ändå fel. Och virrande hit och dit, massor med ord, kanske recenserar Flynn sin egen bok på sidan 380. Och om alla väljer mellan bra och dåligt måste ju jag välja bra, som alla andra.

[...] som om det var allt man kunde säga om en bok: Den är bra eller den är inte bra. Jag gillade den eller jag tyckte inte om den. Inga diskussioner om språket, ämnet, nyanserna, uppbyggnaden. Bara bra eller dålig. Precis som med varmkorv. sid 380

Och är det en deckare eller en relationsroman eller vadå? Många karaktärer dyker upp och försvinner och plötsligt tar allt en annan vändning och polisarbetet är inte speciellt framträdande eller rättare sagt finns det?

Nån hänger kvar till på slutet men så många relationer så lite tid åt var och en, trots att boken är tung och/eller tryckt på rejält papper.

Jag tror att en ordentlig analys skulle upptäcka fler genrer och ännu mer intertexter än vad som finns beskrivet i boken. Kanske leker Flynn lite med oss? Som sådan väcker boken nyfikenhet, annars var den helt ok sett överlag.

Är slutet en cliffhanger? Nä, jag hoppas inte det.

Slutsats: Början var mycket bra, sen blev det upp och ner vända världen och på slutet vart någon tvärless (mest troligt författaren då) och orkade inte riktigt fullfölja sin massiva satsning.

Sverige i boken: Stockholmssyndromet nämns på sidan 472.

Tack modernista!

Läst 2013

   Kina berättar: Solskenet i munnen ***

Jag har läst alla novellerna, inte för att de var särskilt bra, noveller har jag ju lite svårt att tycka sådär jättemycket om, utan för att jag vill läsa Tranans berättarserie! Noveller eller roman, man lär sig alltid något av landet det handlar om. Och de här novellerna är alla speciella på var sitt vis. Kanske lite spoilervarning här och där.

Lika vackra som änglar av Su Tong: Mobbing är sig likt överallt, här är det på kinesiska. Men. Överraskande ärligt och brutalt uppriktigt slut, så här blir det, följderna av mobbing. Och avundsjuka.

En patient av Mian Mian: Ok, vi kineser kan också knarka och vara moderna. Och dessutom tänka under tiden.

Ett skådespel till massornas förnöjelse Tsering Dondrup: Skummade bara den här, för mycket vers helt enkelt.

Ny flyger jag av Yu Gu: Lite väl extremt men visst, just flygningen kan ha en djupare mening. Som att vara en svensk boks intertext:

Vi vet alla innerst inne att de senaste etthundra årens flygning, som skapats av en strålande teknisk ande, egentligen aldrig blir mer än ett slags Nils Holgerssons underbara resa. sid 125

Ute på fältet av Hong Ying: Svårtolkad novell. Är det som Anna Gustafsson Chen skriver före novellen:

Hong Yings verk handlar ofta om starka kvinnor

som bryter mot konventionerna och öppet visar sin sexualitet. sid 130

Jag kan hålla med om att så var fallet med Svekets sommar, Hong Yings debut. Där skildrades händelserna 1989 parallellt med hennes erotiska liv. Men i den här novellen är hon god mot andra och ond mot sig själv, eller är hon god även mot sig själv? Handlingskraftig är hon i alla fall. Otäck novell, som stinker.

Bara ett skämt av Yu Gu : Javisst är Kina modernt, en kortnovell med kåseriliknande stil. Allvaret koncentreras på annat än det mest skrämmande, det är för svårt att ta till sig. Lite för enkel men trots allt intressant därför att ämnet är både dolt och uppenbart. Stilen kan säkert bidra till viss insikt. Jag menar, är det roligt är det lättare att lära!

Peruken av Han Dong: Nej, det här fattade jag inte alls.

Solskenet i munnen av Chen Ran: Javisst, den här gillade jag verkligen. (Så mycket att boken Privatliv av samma författare kom hem till mig idag från bibblan.) Här nämner Anna Gustafsson Chen ord som olika psykologiska tillstånd, personliga erfarenheter och känslor, psykoanalytiska termer. sid 172. Intressant så det förslår. Och i Solskenet...befriar kärleken såklart men även goda psykologiska insikter.

Drömmar av Wu Chenjun: Det blev bara en dröm, det som skulle bli så bra till slut. Men det gick inte att göra ogjort. Stackars man.

En berättelse om döden av Yu Hua: Ohyggligt, The horror, Mörkrets hjärta utspelar sig i den här mannens liv. Syndens lön är döden, en våldsam skildring av hämnd. Tänker på Mo Yans flådda människa där tarmar faller ut. Är lungorna ett substitut?

När jag läser kinesisk litteratur, det är inte så många iofs, men jag har märkt att det som vill ut är oftast sexualiteten och våldet. Politik finns det mindre av. Såvida inte allt är politik, dold politik, förstås.

Det här är tio olika noveller innehållsmässigt men kanske kunde en ha skrivit alla? Egentligen är det bara några som sticker ut ordentligt. Men så ska en novellsamling kanske vara.

Läst 2013

Sverige i texten: Vi vet alla innerst inne att de senaste etthundra årens flygning, som skapats av en strålande teknisk ande, egentligen aldrig blir mer än ett slags Nils Holgerssons underbara resa. sid 125

   Boianjiu, Shani: Det eviga folket är inte rädda ****

En debut som jag genast ville läsa. Den tog sin tid och ibland uppfattade jag den ostrukturerad och t.o.m onödig i vissa partier. Lös i intrigen och berättelserna.

Flickorna kändes lika sexfixerade som pojkar som gör lumpen. Är det så eller blir de så eller blir inte boken bra utan dessa likheter? Ingår det i militärtjänsten, att bli som män för att kunna överleva mentalt? Och överlever egentligen män mentalt? Något svar finns inte.

Boken var tung att läsa för överallt kändes våldet och eländet även om det stod så mycket annat också att man ständigt kom tillbaka till att allt var helt naturligt, ett spel som har spelats i så många vidriga år och därför vinns ibland och ibland inte. Ingen vinner helt.

Intressant, javisst. Men stundtals förvirrande. Lätt att läsningen blev slarvig ibland.

Uppdatering: Jag har nu läst ett antal recensioner och uppmanar den intresserade att göra detsamma. Det jag upplever förvirrande och ostrukturerat är det. En samling noveller? Tack för den såhär efteråt. De tre flickorna får ingen briefing under tiden i armén, efteråt kommer verkligheten ikapp dem. Som den gör för pojkar också eller? Det känns som att ett feministiskt stråk (också) drar genom boken. Men det är en annan läsning.

Läst 2013

Sverige i texten:

Han hade lagt ganska mycket pengar på en paprikaskalarapparat

(i koppar, tillverkad i Sverige). sid 278

"Tror du att du kanske har drabbats

av Stockholmssyndromet?" frågade Lea sid 333

 Schwalbe, Will: Bokklubben vid livets slut ***

Böcker om böcker är ju alltid läsvärda. Tänkte jag när jag fick den här boken i postlådan. Men själva ämnet tilltalade mig inte så mycket och så såg den tjock och tung och anonym ut. Fast jag började ändå läsa och sen var jag fast och läste ut hela på kort tid. Den var alltså bra men ändå inte riktigt bra om jag kan säga så.

I en av första böckerna som beskrivs, Flyga drake, har Will inte samma åsikt som sin mamma. Han säger:

Mamma och jag var inte helt överens när det gällde Flyga drake. Jag tyckte den var mycket bra, men den hade för mycket intrig. Var det verkligen nödvändigt att den elakaste talibanen också var nazist? Jag hade också lite svårt att tro på en nyckelscen där en slangbåge spelade en viktig roll. sid 44

Jag markerade stycket eftersom jag kände att just uttrycket för mycket intrig är användbart för vissa böcker, som är bra men som ändå inte riktigt håller ihop. Och jag tycker att den här boken har lite för mycket intrig. Det är säkert medvetet eftersom det klart tas ställning för homosexualitet, Obama, Afghanistan och hur Män som hatar kvinnor ska tolkas. Se nedan. Och böckerna vävs in väldigt naturligt i handlingen.

Boken var väldigt annorlunda men samtidigt....igenkännbar. Och jag måste säga att MaryAnne hade en för mig obegriplig (o)vana, att läsa slutet först! Jag som sällan läser ens baksidestexten. Men vi är alla olika.

Så boken är bra och jag tror att många kommer att gilla när de läser den. Jag fick inte direkt något boktips, konstigt nog, men eftersom jag ofta läser i väntrum tycker jag att den idén är mycket god.

Tack Modernista för rec.ex Det var oväntat! (fast jag ser nu att jag faktiskt har velat ha den! Bra val av mig alltså)

______________________________________________________

Sverige i boken: Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. sid 257. Här har författaren låtit mamman, med utgångspunkt i Larssons bok, redovisa sin syn på kvinnor som hon mött med mod och beslutsamhet och misstro mot auktoriteter. Precis som Lisbeth. Och att hon kopplar boken till sitt arbete med Women´s Commission samt att Larsson gjort mer för hennes hjärtefrågor än någon annan författare hon kan komma på.

På de här raderna har alltså essensen i Larssons bok synliggjorts. Det var riktigt intressant läsning. sid 257.

   Davis, Lydia: Samarbete med fluga ****

Är det här noveller? Eller bruksanvisningar? Eller undersökningar? Eller snabba korta tankegångar?

Boken har i alla fall likheter med Åtta procent av ingenting av Edgar Keret, som jag skrev om här. Särskilt omslaget.

Men jag tror att jag tycker bättre om Davis noveller. Särskilt de mer undersökande. Vi saknar dig sid 46, t.ex Jag har själv en liknande bunt med brev från mina klasskamrater när jag låg på sjukhus i den åldern i nån gömma. Kändes som att jag vill ta fram dem och fundera över dem.

Även Mrs D och hennes hembiträden sid 113. Den var både rolig och kortfattat upplysande.

Dessutom Helen och vi sid 176, som drar in Sverige i sammanhanget, se nedan.

Den som berörde mig mest var nog ändå

Plötsligt rädd

För att hon inte kunde skriva vad hon var: en ki, kin, vkn, vknai, kvina sid 247

Jag tänkte länge på den, och funderade över ordet kvinna. Skulle jag ha skrivit nåt liknande skulle jag till slut ha kommit fram till ordet människa. Eller vad menar Davis? Kvinna , man, människa, alla lika viktiga men ibland viktigare.

Men egentligen, jag undrar igen: Är det noveller? I så fall väldigt nyskapande. Och bara det gör Davis bok intressant.

Läst 2013

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

• Båda kvinnorna föddes i Amerika[..]den andra av invandrare från Sverige. sid 176.
• Hon sjöng också svenska sånger med familjen när hon växte upp sid 198
• ... där det ofta serverades svenska specialiteter som inlagd sill, inlagda rödbetor, köttbullar och limpa. sid 200
• Helen har rest mycket lite i sitt liv, även om släktingar till henne rest till Sverige för att besöka platser av betydelse i släktens historia. sid 202f
• Hon kan lite svenska eftersom hon växte upp med svenskatalande föräldrar och släktingar. Hon berättar att hon nyligen kom ihåg en svensk bön som hon brukade be som barn. sid 227