Slaughter, Karin: Triptyk

En mycket uppmärksammad deckare på så sätt att många det senaste året angett den som bästa bok, bästa tips osv.

Så jag slog till och läste den som omväxling till annan mer "komplicerad" litteratur.

Den började inte bra, våldsam och fångade inte intresset som deckare ofta gör på första sidorna. Men den tog sig och blev bättre och bättre allt eftersom för att till slut få det vanliga våldsammare än våldsamma slutet.

Ett tag tänkte jag att tja, kanske jag lägger Slaughter till listan med deckarförfattare jag fortsätter läsa.

Jag ska ju inte säga aldrig för det ska man ju inte säga, men det är tveksamt om jag stöter på dyslektikern Will igen. Även om han kanske är en nice guy.

Läst 2018

   Adolfsson, Maria: Felsteg

En ny ödeckare med karta (trevligt) och en historia som inte lämnar direkt några avtryck. Bitvis spännande dock och hippies gör sig väl alltid bra när/om den filmas.

Men

Jag klarar mig utan fortsättningen på Doggerserien. Måste sluta att bli nyfiken på nya och prisade deckare.

De tar för mycket tid.

Läst 2018

Davidsen, Leif: Den okända hustrun ** Davidsen har ju skrivit flera bra böcker under årens lopp. Men den här var en av de sämre även om första delen var mycket spännande. Sen blev det helt overkligt och våldsamt och så vidare så då sjönk den som en sten. Tyvärr!

Coben, Harlan : Den enda lögnen *** En bok som fått mycket bra recensioner men.......nä jag tyckte den var medioker, ganska mycket vanlig deckare ändå.

Cleeves, Ann: Vita nätter *** En riktigt bra deckare faktiskt. Jag vill läsa fler av henne. Ångrar att jag inte började med den första, det här är den andra i serien. En något konstruerad historia som glänste till nu och då. Och det kändes faktiskt som man var där.

Claudel, Phillipe: Grå själar *** Någon på SVT Gomorron gillade verkligen den här boken och gav den fem poäng (står det på omslaget) vilket jag har lite svårt att förstå,plus att den blivit utsedd till bästa utländska kriminalroman. Utmärkelser brukar göra böcker läsvärda och iofs också i det här fallet. Den var helt klart annorlunda och det gillar ju jag, men ibland var den nästan för annorlunda. Vill man läsa nånting utanför den vanliga mallen så rekommenderar jag den faktiskt. Nån vanlig deckare är det inte.

Blunt, Giles: Fruset offer *** En deckare som fått så bra betyg att jag beslöt mig för att läsa den. Men usch så otäck den var. Så plågade offer har jag sällan läst om. Huvva jag vill glömma den så fort som möjligt faktiskt. Men den var iofs bra skriven och så.......men inget för den räddhågade.......

  Jackson, Stina: Silvervägen

Det här var riktigt, riktigt bra. Sträckläsning var enda alternativet för jag ville ju verkligen veta. Dessutom är norra norrlands inland invävt som en mäktig kuliss. Eller teaterscen kanske, där aktörerna rör sig i högt gräs bland myggens inande, ett uttryck jag aldrig hört förut och som dessutom upprepades ett antal gånger för mycket. Att myggor surrar räcker gott för mig. 

Det är mystiskt, sorgligt och levande. 

Märkliga händelser och gestalter rör sig hemvant i den norrländska myllan, där omvärlden trots allt känns märkvärdigt nära. Katastroftänkande, hasch, nätdejting, våld och ondska finns även i glesbygden. 

Läs, läs, läs! Men avsätt tid, i detta norrländska landskap håller handlingen ett starkt grepp om läsaren, och med sitt flödande språk känns det magiska sommarljuset bedövande där det möjliggör liv hela dygnet. Och det norrbottniska landskapet är nära under fötterna.

Läst 2018