Bernuth, Christa von: Rösterna***(*) Den här deckaren var riktigt bra. Den höll spänningen ändå till slutet och handlade om en tysk internatskola, bara det är ju lite exotiskt. Slutet var faktiskt lite förvånande och jag förstår att det kommer att göra sig bra som film........vilsna flickor och självsäkra gossar, har man hört det förut? Ibland vill man bara kräkas...och dessutom manipulerande vuxna vilket gör saken bara värre.......men den var välskriven och jag blev nyfiken på författaren......bara det borde gett en full fyra iofs....

Läst 2006

Anderson, Lin : Nätfångst ** Nej men vilken dålig bok! Dels var den vämjelig med de ständiga sexanspelningarna, ja inte bara anspelningar, vilket iofs hörde till mordets natur då det handlade om pedofiler, dels var den så förutsägbar att det var skrattretande. Det är första boken om Rhona MacLeod som är rättsmedicinare i Skottland, men någon rättsmedicin är det inte med och ibland undrar jag om boken handlar mer om Rhonas kvinnliga assitent än om Rhona själv. Dessutom är det inlagt ett helt omotiverat naturscenario som jag gissar är med endast för att kunna filma lite natur, om boken nu skulle blir film vill säga. Slutet är fragmentariskt precis som att deadlinen stått i dörren och väntat på att rycka till sig manuset. Nej Dukike,(som rekommenderade den) bara för att det är en kvinna i huvudrollen och en kvinlig författare som skriver hårdkokt behöver en bok inte vara bra........

Läst 2006

Vargas, Fred: Budbäraren**** Den här deckaren var ju riktigt bra. Jag gjorde ett misstag och började med nästa bok av Fred Vargas och den fick jag lägga bort för den tyckte jag var väldigt dålig.) Den hade varit bättre om jag läst den här före.) Men den här var helt annorlunda. En historia med lite oväntad upplösning och intressant var den också. Dock önskar jag att jag istället sett boken som film, nånstans visste jag var mördaren skulle hålla sig men det var flera personer och jag orkade inte hänga med riktigt. Men som film hade man ju sett alla och vetat hur alla såg ut. Jag tror aldrig jag tänkt så om nån bok förut, en intressant iakttagelse......

Läst 2007

Theorin, Johan: Skumtimmen ** En så omtalad bok måste jag ju bara läsa tänkte jag. fem stjärnor i Sif tidningen!!! och goda recensioner både här och där. Historien grep mig direkt men efter ett antal sidor började jag känna att jag liksom läst boken förut. Är det inte en blandning av Camilla Läckbergs Stenhuggaren och Mari Jungstedts Gotlandsböcker??? Tänkte jag......och upprepandet av ordet "skumtimmen", "var är Jens" och "lever Nils Kant" var ytterst irriterande. Ok, det är en mappie som löser gåtan, en riktig gammel mappie som M-magasin skriver men det är också det enda nyskapande i denna bok. På slutet skummade jag hela tiden, läste man slutet på varje kapitel så fick man veta det väsentliga, resten var bara en massa prat, någon överraskande upplösning var det inte heller tyckte jag. Nej två stjärnor räcker för Skumtimmen.

Läst 2007

Marklund, Liza: Sprängaren ***** Vilken bok! Jag har sträckläst den och jag måste säga att jag är imponerad! Jag, som aldrig läser deckare har fullkomligt slukat den här. Nu kommer den att genast gå vidare till min man, som brukar läsa ungefär en bok per år, och då den som jag tyckt varit bäst! Att kunna hålla spänningen vid liv genom hela boken är en bedrift. Kanske det beror på att Liza Marklund gått över genregränser, för visst är det här lika mycket en partsinlaga i debatten om hur dagens kvinna kan ha det, både med karriär, kärlek och livet i stort. Trots eller tack vare det: En fullträff!

Läst 2009

Robinson Peter: Efter alla år av saknad *** Jag har läst andra böcker av Robinson som jag inte tyckt varit särskilt bra, lätt overkliga om man säger så. Men den här boken var bättre. Det är kanske för att den speglar 60-talets musik som jag gillar den, jag var ju en riktig popnörd på den tiden, eller popoffer kanske vi kallades. Fast hemma i min by var jag nog den enda med idolbilder på väggarna och örat framför radion varje kvällstoppskväll. Lite udda med andra ord. Men i Robinsons bok är det inte udda att gilla musik tvärtom namnges många av den tidens stora både med låttitel och grupp/ sångares namn. Boken är ordentligt tjock och det är märkligt att det går att skriva en historia så flytande med så många ord, och att det trots allt hela tiden är intressant att läsa......det var snudd på en 3,5 men så tyckte jag upplösningen var lite sådär men en stark trea är det. Funderar fakiskt på att läsa hans nästa bok också, gillade den där Banks trots allt.......

Läst 2007

   Griffiths, Elly: Den mörka ängeln

Griffiths hör till de deckarförfattare som jag ständigt läser allt av. Nu har hon kommit med sin tionde (10!) bok om arkeologen Ruth och människorna omkring henne. De senaste böckerna har varit lite mediokra men nu har visst Griffith hittat ny inspiration och den här boken hade jag stor behållning av. Persongalleriet minskar men ökar också. Och hur det löser sig för Ruth och Nelson vet ingen.

Jag väntar på filmatiseringen som ju bara måste komma nångång. 

Här finns alla tio böckerna med reflektioner.

Läst 2018

Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*) Så otroligt många ord det är i den här boken och även i de andra i trilogin. Nu hängde jag i alla fall med ordentligt vilket jag inte gjorde i förra boken. Palmemordet har ju alla en relation till i alla fall. Trots att man hört allt förut lyckades det bli spännande. Det som inte var med var den blå passat som jag minns figurerade i utredningen. Vid tillfället ägde jag en passat själv och jag minns att det fanns jobbarkompisar som tittade ilsket på mig för den sakens skull. Då insåg jag vad massuggesion är för nånting. Som tur var så var min passat röd så misstänkt blev jag aldrig haha! Nåväl, Leif G W verkar ju vara en sympatisk person så Bäckström lär ju inte vara hans alter ego i alla fall, tack och lov. Det dröjde ett tag innan han dök upp i boken och jag hyste ett (fåfängt visade det sig) hopp om att han aldrig skulle göra det. Men så väl var det ju inte. Dessutom gillar jag de lite kryptiska titlarna som Person hänger sig åt.
Det enda jag inte riktigt gillar är upprepningen att Johansson kan se runt hörn. Ok att man får veta det en gång men hela tiden........Fast iofs det har ju lust att bli såna upprepningar i verkliga livet också så ok......