Sigurdadottir, Yrsa: Aska**** Det kan inte hjälpas men den här författarens böcker sticker ut. Jag kan inte riktigt säga varför den här boken var så bra, men det var den. Ok, historien var ju lite väl mycket men det gör liksom ingenting. För nutid och dåtid vävs samman på ett riktigt väl genomtänkt sätt. Och så får man ju lära sig en hel del om vulkanutbrott och botox och anorexi osv. Precis som en modern deckare ska vara. Eller precis som en modern deckare ofta är. Mordet är liksom inte prio ett.

Shields, Carol :Mary Swann, en litterär kriminalgåta **** En ovanlig bok, verkligen. Fyra personer presenteras, alla med anknytning till en kvinnlig, död (mördad) poet. Man tror hela tiden att mordet är gåtan men är det det? Sista delen är skriven som ett filmmanus som äger rum på ett symposium. Gillar du litteraturvetenskap, forskning och/eller kriminalgåtor är den här boken helt klart läsvärd. Jag gillade den skarpt men måste medge att den kändes aningen omodern (skrevs 1987). Det är alltså ingen klassiker för en klassiker upplevs ju aldrig som omodern eller hur? se där ett sätt att beskriva klassikergenren, om det nu finns en sådan. Men att läsa ordet katharsis i en deckare, bara det är ju stort!
Det var nära att slutet förintade den fjärde stjärnan men so what, jag är generös idag.....!

Rubenfeld, Jed :Analys av ett mord **** En mycket annorlunda deckare. Gillar du Freud och Shakespeare så är det här en bok för dig. Både litteraturanalys och psykoanalys finns med i den här boken. Och en märklig men fängslande historia dessutom. Vill du läsa en lite klurigare deckare som utspelar sig i sekelskiftets New York så läs den här. Jag tror inte att du blir besviken....!! Den har också utsetts till en av årets mest läsvärda böcker i England, och sånt är inte att förakta har jag lagt märke till. Påfallande ofta är sådana böcker läsvärda......

Person, Leif G W: Den som dödar draken ** En lite tveksam trea blev det här. (se för övrigt slutet längre ner) Boken var tjock och lättläst men så full av fördomar att man undrar ju om det verkligen är möjligt att hitta på allt detta?? Eller tänker författaren så??? jag undrar....eller vad sägs om dessa rader: Kriminalinspektör Tomas Singh, som var adoptivbarn från Malaysia, och hans kollega kriminalassistenten Gustav Hallberg, trots namnet adoptivbarn från Sydafrika, hade kastat sig i bilen osv osv. För att få med färgade måste man ta till adopterade tydligen, finns kanske inte så många invandrare bland polisen eller? så det är flera adopterade som figurerar. Det mest konstiga är att Tomas heter Singh, han är alltså adopterad till en familj med efternamnet Singh, i Sverige (?)kanske möjligt iofs......men ännu märkligare är att Gustav med efternamnet Hallberg anses ha ett efternamn att ifrågasätta, eftersom det är så svenskt!!! Hallå! svenska familjer som adopterar barn, tar upp dem som sitt eget (vilket att adoptera betyder) och då får det naturligtvis familjens efternamn och jämställs med biologiska barn i allt. Men det vet tydligen inte Leif G W. Svagt! Så alla dessa fördomar sänkte boken en hel del. Sen har jag aldrig gillat Bäckström och alltid hoppats slippa honom och så var det han hela boken.....Nä nu när jag tänker efter blir det en tvåa ändå.........

Kangas, Thomas: Ockupanterna **(*) En riktigt bra thriller med nutidskänsla, men skulle det verkligen kunna hända? boken innehöll en oklarhet på slutet vilket drog ner betyget, men annars spännande och välskriven.

Läst 2006

Connelly, Michael : Poeten ***(*) Javisst, en riktigt bra deckare av författaren till Blodspår, som visserligen var ännu bättre. De poetiska inslagen var ju trevlig läsning men i övrigt var ju mördaren ett as och boken knappast uppbygglig läsning. Connely är ju en deckarförfattare som inte bryr sig om samtiden utan om morden, en klassisk skrivare alltså. Och ibland kan det ju också vara avkopplande. Den här boken följs av Fällan, som nyss kommit ut, och den läser jag så småningom, eftersom den hör ihop både med Poeten och Blodspår....men visst, Poeten inbjuder till sträckläsning och historien var klurig men lite väl osannolik, så en full fyra blir det inte. Ett tips är dock att satsa på att läsa alla tre böckerna, men läs då Poeten och Blodspår först. Allt vävs visst ihop i Fällan (enligt min man som läst alla tre och som tyckte Poeten var såååååå bra, karlbok??? :-)).

Läst 2006

Jungstedt, Mari :Den inre kretsen *** Jungstedts böcker är läsvärda eftersom man vill sträckläsa dem. Den här historien var väl aningen skruvad så det är tveksamt om den är värd tre stjärnor, men ok, jag ville läsa ut den på direkten så det talar väl för att den var värd det.........Lite mindre Gotland än vanligt kanske men men........

Läst 2006

Läckberg, Camilla :Tyskungen *** Läckberg är inte min favorit direkt även om Stenhuggaren var riktigt bra. I motsats till Janet Fitch, se nedan, är språket väldigt torftigt och ibland nästan fånigt och definitivt bara en tvåa men just den här historien var intressant och det hela vägen, där fanns trean, snudd på fyra faktiskt. 
En av Läckbergs bättre skulle jag tro.......även om det, som jag läste på en blogg nånstans, inte är så trovärdigt att demenssjuka kvinnor i 75 års ålder tänker att deras hårddisk raderas eller att ettåringar uppträder som tvååringar..........hmmm kanske var Läckbergs barn ovanligt "börj" så hon talar av egen erfarenhet vad vet jag......Men historien höll ihop och var trovärdig, som jag sa, ändå till slutet och den våldsamma scenen fanns där såklart men inte lika utstuderat som den brukar vara, ja mer säger jag inte......läs själv vettja. Om du inte redan gjort det, vilket är ju mycket troligt så populär som Läckberg är. Synd bara att hon inte är någon författare vad gäller språket, ibland ryser man faktiskt....
Lite kuriosa är att jag, när jag började läsa boken kände igen den! Precis hur det beskrivs i början, upptäckten av mordoffret och sen kistan med minnena, jag tänkte bestört har hon plankat nån annan bok? Eller har jag läst den utan att minnas det????? är jag förvirrad........men efter ett tag kände jag inte igen mig och då började jag minnas att den följde med ett litet häfte i Svensk Bokhandel tror jag det var i fjol somras. Där läste jag alltså början, som var det som var med. Och kom ihåg den så väl! Bra betyg till Läckbergs första sidor faktiskt......