2000 års böcker ( i bokstavordning efter författarens efternamn)       Abé Kobo: Kvinnan i sanden***(*) Jag erkänner direkt, den här boken skulle jag aldrig ha tagit i om jag inte varit En bok för alla prenumerant!!! Men jag blev helt uppslukad. Historien är så osannolikt annorlunda att man sitter med gapande mun (av förvåning!) Men jag kände aldrig smaken av sand, därav parantesen..... Ahlin, Lars: Natt i marknadstältet*** En mastig bok, full av människor och deras livsöden, som de tedde sig i författarens hemstad Sundsvall. Bokens författare tillhör fyrtiotalets mest uppmärksammade, och språket är livfullt. En djup respekt för kärleken genomsyrar boken och gör den varm trots att slutet är tragiskt. Men den var på tok för lång, hade jag inte varit tvungen att läsa den skulle jag ha gett upp. Alfvén Inger: När jag tänker på pengar ** Såg ett TV program för nåt år sen där det togs upp att så lite böcker skrivits om pengar, det skulle vara den här då. Men förklaringen till varför det inte skrivits om pengar ligger kanske också i den här boken, för den var inget vidare. Människor som bara tänker på pengar kanske inte blir tydligare än såhär iofs. Jag sträckläste boken, men blev besviken på slutet. Det kändes som att hela boken inte sagt mig nånting alls! Auster Paul: New York-trilogin***(*) Det här var en mycket märklig bok. Det är inte ofta man önskar att nån skrivit en förklarande analys, men det här gången gör jag det.....De tre berättelserna ökar eftersom i kvalité, därav den fjärde stjärnan som egentligen hör till "Det låsta rummet". Men vad den innersta meningen med boken är, det har jag ingen aning om i nuläget. Bauby Jean-Dominique: Fjärilen i glaskupan *** Nu har jag äntligen läst den här boken. Och den var väl på sitt sätt fascinerande, inte minst med tanke på hur den skrivits: alfabetets bokstäver har skrivits upp efter sin frekvens i det franska språket, författaren blinkar när rätt bokstav läses upp. Boken är fri från tycka synd om, och humorn bryter fram här och var. Lika mycket en bok om envishet som en sjukdomsskildring. Bergman Hjalmar: Knutmässo marknad **(*) Du som regelbundet läser mina reflektioner vet att många böcker som jag läser är inte självvalda. Så är fallet med den här. Utan Per Wallroths avhandling skulle jag nog inte ha gett den en tredje stjärna, men med den bredvid blev boken riktigt intressant, trots allt! Binchy, Maeve: Glassjön** Nej, den här boken tilltalar mig inte alls. Skulle jag inte ha läst den i min kurs hade jag inte kommit många sidor framåt. En bok helt utan förmåga att fängsla det minsta, och så innehöll den 550 sidor! Puh! Historien var krystad och slutet förutsägbart. Det enda som räddade den från en etta var inblicken i det irländska katolska livet med sin dubbelmoral, fast det känner väl alla till redan...... Boije af Gennäs Louise: Ta vad man vill ha **(*) En kvinnlig efterföljare till Jack drar genom det nattliga Stockholm för att genom drogdimmorna försöka fånga en rik prins. Men nej, den här boken var för överdriven, den tredje stjärnan får den bara för att det var kul att jämföra den med Jack..... Boye Karin : Callocain  *** Som jag minns den här boken från min gymnasietid var den oerhört bra. Nu blir det tre stjärnor, med viss tvekan. Historien står sig i och för sig, men ändå......Jag läser den hellre som en feministiskt inlaga än som en Science Fiction. Och ändå.....jag måste erkänna att jag återigen fängslades av Leo Kall och hans uppvaknande Cruz Smith Martin: Den svarta rosen**(* ) Enda skälet till att jag läste ut den här boken var att jag ville veta vad i hela friden den handlade om. Hela tiden väntade jag på det, men det enda jag la märke till var ljudet av gruvarbetarnas skor, s.k clogs, som klampade förbi på var och varannan sida. Jag fick associationer till Mörkrets Hjärta av Conrad och dess grabbighet, och slutet var rörigt. Men trots det var boken inte dåligt skriven, därav stjärna nr 3. Dagerman Stig: Nattens lekar*** Nej som jag sagt förut, noveller gillar jag inte. I den här boken rasade adjektiven vilt och personerna försvann nånstans på vägen. Sen var det oändligt många noveller också. Men det går inte att förneka det existentiella djupet som dock kräver en novell åt gången under l-å-n-g-s-a-m läsning. Och vem hinner det? Dagerman, Stig: De dömdas ö**** Även det här är en fyrtiotals bok. Trots att den är mycket mörk, ja rent ut sagt deprimerande, var den en fascinerande läsning! Slutet är dystert, men bjuder ändå på en glimt av hopp; nån insikt har ändå huvudpersonen (?) kommit fram till. Dagerman var intresserad av film, och det kan man tydligt märka. Det är som att se just en film, våldsamma scener utspelar sig hela tiden, särskilt i den senare del. Och på slutet står det som i en film - fini. En blandning av Tio små negerpojkar och TV programmet Robinson. Davidsson Cecilia: Utan pengar, utan bikini **(*) Språket är lätt och utan åthävor i den här novellsamlingen. Tyvärr är innehållet detsamma, personernas framtid kan jag ha eller inte ha, det gör mig detsamma. Delblanc Sven:Prästkappan** Huvva! Den här boken var verkligen helt enkelt otrevlig (milt uttryckt). Jag läste den parallellt med en avhandling av Beata Agrell, och det räddade den från en etta. Det hör till saken att jag avskyr förringande bordellscener och visst kan man vara kritisk mot kyrkan men häda är inte nödvändigt. Se där, boken i ett nötskal. Men som sagt, analyseras den utifrån helt andra infallsvinklar var personerna riktigt intressanta. Delblanc har jag aldrig läst förr, men det blir kanske mer för jag måste nog se om allt är lika illa. Dick Philip K:Blade Runner**** En mycket bra SF! En tät historia med klara filosofiska drag, skriven 1966, i empatins decennium. Speglar en framtid som känns kusligt nära. Håller vi alla på att förvandlas till androider, konstgjorda människor utan förmåga att känna just empati?. Var har det ordet föresten tagit vägen nuförtiden? En bok som manar till eftertanke..... Edelfeldt Inger: Den förunderliga kameleonten **** En novellsamling som får fyra stjärnor! Det tar sig, snart kanske jag börjar gilla dessa korta stycken som bara lämnar efter sig en önskan att få veta mer....Den här boken innehåller i alla fall noveller med meningar som kan stå för sig själv. Titelnovellen är t.ex så bra att jag önskar att jag hade skrivit den själv! Ekman Kerstin: Händelser vid vatten***** Har du inte läst den här boken, gör det! Redan när jag läste den för sex-sju år sen tyckte jag den var jättebra! Nu var den ännu bättre. De bestialiska morden är en bisak, huvudsaken är personerna och det tidstypiska 70-talet som övergår i 90-tal, då allt avslöjas. En samtidsskildring av klass! Enquist PO: Musikanternas uttåg***(*) Det här var en bra Enquist!! Några avsnitt var lite tröga förstås, därav parantesen, men i övrigt fångar han återigen den västerbottniska mentaliteten på pricken. Så mycket skuld och skam och återhållen vrede. Men även en god vilja.....Fast jag frågar mig, hur nära verkligheten får man vara utan att kränka andra människor vilket åtminstone jag tycker är väldigt onödigt. Världen är ju tillräckligt ond som den är ändå om man säger så......... Enquist PO: Nedstörtad ängel** Nej, det här var för egendomligt. Nu ska jag läsa en avhandling vars namn är hämtat ur den här boken och heter Andas fram mitt ansikte. Efter det är jag säkert mycket klokare. Men just nu, nej! Enquist, P O: Kapten Nemos bibliotek*** Intressant bok, inte för att den speglar en verklig händelse, utan för att den speglar en religiös bymentalitet som känns ytterst bekant om man själv varit i den. Har man inte det är boken nog svår att förstå. Språket är grävt ur den västerbottniska myllan. Jag kommer att läsa mer av Enquist.   Fadiman Anne: Exlibris**** Vilken tur att jag köpte den här boken!!! Det är precis en bok som man vill ta fram och läsa i om och om igen! Essäerna var av skiftande intresse, därför fattas en stjärna till en fempoängare, men för en bokälskare är det bara ett måste att läsa den i alla fall..... Falkenland, Christine: Min skugga*** En bok full av sorgsen tragik. Fast ibland känns det som en slags ondska vilar över alltihop. Är kvinnan bara ond eller är hon ett offer? Hennes lyte färgar hennes liv med bitterhet, kanske behövs även en sådan här berättelse i denna tid när alla ska klara allt. Kanske finns det ändå förmildrande omständigheter i livet....   Fehrman-Ekholm: Ingela Mogongåvan*** Författarinnan av den här boken ger sig nog inte ut för att vara skribent, utan snarare ett slags språkrör för en upplevelse och ett tillstånd, som många människor berörs av. Det är alltså ingen bok man läser för att njuta av stilen direkt. Men innehållet är en skildring av uppoffrande kärlek, en kvinna (författaren) donerar en njure till sin svårt sjuke man. Boken innehåller också en faktadel om just njurtransplantationer. En angelägen bok! Fitch Janet:Vit Oleander**** Maskrosbarnet som inte bara överlever, Astrid med skandinaviskt påbrå. Historien är underordnad språket i den här mästerligt skrivna boken, gång på gång läser jag meningar som borde ha skrivits förut men som aldrig blivit det. Förrän nu. Den femte stjärnan saknas helt enkelt därför att boken är för lång. Någonstans i senare delen av den andra halvan tappas tempot och slutet är hoppfullt men är det möjligt? Men som sagt, språket, språket! Gibson, William: Neuromancer*(*) En fullkomligt obegriplig bok! Till och med värre än Myten om Sisyfos av Camus som annars innehar topplatsen som svårförstådd. Boken är skriven 1983 men det är som att befinna sig i ett dataspel där alla är insvepta i haschrök anno 70talet. Vad som väntar runt hörnet är höljt i ett ordrikt dunkel, och vad som egentligen hände har jag ingen aning om! Det enda jag uppfattade var att Case kunde se genom Mollys ögon, där även en klocka (skryt) var inopererad. Allt utspelar sig i en framtid där alla kan köpa sig skönhet. Men jag fattade noll! Guterson David: Snö faller på cederträden ***(*) Motvilligt måste jag erkänna att den här boken var mycket bättre än jag trott. Början var väldigt svår att förstå så ett tips är att inte ge upp direkt. Men sen träder personerna fram och bildar bakgrund till en historia som vill spegla historien kring andra väldskriget för ön där japaner bodde sida vid sida med amerikaner, för att få bli amerikaner de också till slut. Parantesen vid fjärde stjärnan kommer sig av att en Ole Jurgensen benämns som svensken, aningen dåligt förarbete.... Gyllensten, Lars: Sokrates död ***(*) En märklig bok! En ytterst märklig bok! Kunde har varit jättetrist, men Gyllensten lyckades förmedla en slags stämning som gjorde att man förflyttades direkt bakåt i tiden. Jag blev väldigt nyfiken på vem Sokrates egentligen var. Läste i litteraturens historia att han är känd för sin heroiska död.och sitt sätt att föreläsa, oretoriskt och utan känslosamhet......Den fjärde stjärnan är för de filosofiska funderingar som fanns här och var på de ordmättade sidorna. Hermanson Marie: Musselstranden *** Den här boken höll inte vad den lovade. Visserligen är historien fantasifull så det förslår, men den skjuter på nåt sätt över målet, språket hänger inte riktigt med. Tre poäng får den därför att ämnet ändå var välgörande ovanligt. Holmberg - Olsson: Epikanalys **** En nyutkommen bok från Studentlitteratur. Mycket, mycket bra! En sån bok som jag skulle ha haft när jag började läsa litteratur och inte hade en aning om vad analys egentligen var. Här finns många av de termer som florerar i litteraturvetenskapen, och råd ges om hur man närmar sig en text. Jag brukar inte ta upp kurslitteraturen, men här gör jag ett undantag. Jag kommer att läsa den här boken igen och igen och........ Fossum, Karin : Evas öga**(*) Ok, det blir väl tre stjärnor då, för den här ordrika deckaren. Eftersom jag läst den i bokcirkeln har jag lagt ner en del möda på den, och har sett att språket ändrats ibland osv. Det har gjort den intressantare. Annars är det tveksamt om jag velat läsa ut den...men så gillar jag inte deckare heller. Lite spännande var den ändå, men det jag ville veta var upplösningen på historien och inte en massa tjafs om annat. Och sen visade det sig vara i stort sett som jag trodde i början, med en liten variation...Så skrev aldrig Agatha........:-D Keyes Marian: En oväntad semester**** Ok, ok, ok! Jag ger mig! Den var faktiskt bra den här boken. Jag har sträckläst den och fattar inte att den kunde vara så tjock, så snabbt som den tog slut! I början kände jag mig mycket irriterad, men förstod allteftersom jag läste att författaren inte bara gjort en omfattande research, hon har också förmågan att pricka rätt i massor av det hon skriver. Möjligtvis att slutet är aningen glorifierat, mer säger jag inte.... King, Stephen: Lida ***(*) Ytterligare en bok av en författare som jag aldrig trodde att jag skulle fästa ögonen på! Men den här boken var bra! Godkänd direkt, lyckades hålla kvar intresset hela tiden. Den fjärde stjärnan är för den litteraturdiskussion som pågår mellan stympningarna! Och trots att det var rysligt så det förslår blev jag aldrig rädd. Så där sköt den kanske lite över målet, i alla fall vad det gäller mig själv. Men spännande var det, huga, huga! Kyrklund, Willy: Solange** Tyvärr, tyvärr förstod jag inte riktigt den här boken (som jag läser i min kurs). Men jag kände ändå sympati med Solange vars liv förtvinar inom hemmets väggar.....Djärvt skrivet på sitt sätt och för sin tid..... LeGuin Ursula K:Trollkarlen från Övärlden ** Ännu en måste-läsa-bok. Det säger väl allt? Andra stjärnan får den eftersom den trots allt visar på kampen mellan gott och ont på ett någorlunda genomtänkt sätt. Lindgren Torgny: Hummelhonung **** Vilken fantastisk bok! Den speglar det västerbottniska kynnet på pricken! Och det är tack vare det som Lundell Ulf: Friheten **** En tegelsten, som gjord att döda med genom att slå nån i skallen med den. Och död är det i den här genreöverskridande romanen. Mord på många kvinnor kryddar huvudpersonen Tom Wassers liv och hans sökande efter en mening med livet. Lundell Ulf: Jack*** En generationsroman, javisst! Sett ur ett lite snett perspektiv visserligen, ung man söker sex and drugs and rock´n roll! Unga brudar och polare assisterar. Men var är alla andra, jo nånstans i periferin befinner sig sjuttitalets innevånare, i skuggan av huvudpersonen JAG! Mare, Kandre: Aliide, Aliide**** En bra bok! Skriven med en väldig psykologisk skärpa. Trots att den kanske kan upplevas som fragmentarisk, upplevelserna staplas på varann utan något kitt emellan, så inser man efter ett tag att det är så flickan upplever omvärlden. Barnets utsatthet och föräldrarnas oförstående skildras på ett sätt som kunde göra boken till en studie i barnpsykologi! Marklund Liza: Gömda**** Äntligen har jag läst den, boken alla talar om! Och den var spännande som en thriller men samtidigt skrämmande i sitt nakna utlämnande av personerna i den. Det faktum att boken bygger på verkliga händelser gör att ilskan stiger allteftersom boken framskrider: Varför gör ingen nånting??? Att sista stjärnan fattas beror på att de litterära kvalitéerna ändå till stor del saknas. Mather, Anne: Årtusendets kärlekssaga** En Harlequin bok trodde jag väl aldrig att jag skulle läsa. Men nu har jag gjort det, och den var faktiskt bättre än jag hade trott! Jag i stort sett sträckläste den och fascinerades av all den återhållna (och utlevda) åtrå som fanns på bladens sidor. Två stjärnor för att den gick att läsa, men kvinnosynen måste man bortse ifrån! McBain, Ed: Nocturne*** Den här boken avancerade från en stjärna till tre och det på grund av att den blev, efter en inledning med ett vanligt skildrat mord och ett till, synnerligen snuskigt skildrat mord, både spännande och humoristisk. Till slut kunde jag bortse från alla de kommentarer som jag inte kunde besluta mig för om de var rasistiska och/eller kvinnoförnedrande eller inte. Kanske det här är en s.k riktig polisdeckare, skurkarna fick i alla fall vad de förtjänade, hoppas jag! McEwan Ian: Kärlekens raseri ***** En helt enkelt ovanligt ovanlig bok! Och ovanligt bra dessutom! Den kombinerar en spännande, otrolig historia med trovärdighet och väver in litterära begrepp utan att fundera på följderna. Samtidigt som den ger sken av att enbart vara fantasi finns det ett vetenskapligt patos vars sanning också avslöjas på slutet, i en slags novelliknande klimax, genom bilagorna. En thriller, javisst. En thriller som berör själen! Läs den om du har det minsta sinne för kvalité! Nesser Håkan: Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö*** Med viss tvekan blir det tre stjärnor för den här omtalade boken. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte gillar deckare överhuvudtaget, men den här var lättläst och jag t.o.m skrattade högt ett par gånger, så det blir väl godkänt. Men titeln är verkligen ingen höjdare enligt mitt sätt att se, måste vara författarens pojkdrömmar som spelar in........;-) Den uppvägs dock av att de två tonårspojkarna speglades med stark inlevelse och klarsyn.... Nilsson Johanna: Hon går genom tavlan, ut ur bilden****(*) Det här är en bok som borde vara obligatorisk läsning för alla som ska jobba med barn och ungdomar. Den ger en förståelse för hur man kan tyda tecknen vid mobbning och något som skulle kunna kallas stegrande psykisk ohälsa. Mycket bra skrivet med "fallbeskrivning" insprängd mellan kapitlen. Att det inte blev en klar femte stjärna beror på att de kursiva avsnitten från sjukhuset inte gav det stöd åt berättelsen som det skulle ha kunnat ge. En hel del frågor förblev obesvarade och det tycker jag var en nackdel. Oates Joyce Carol: Det var vi som var Mulvaneys****Ofta när jag läser böcker kommer jag på mig själv med att tänka, såhär skulle jag aldrig ha skrivit själv (om jag nu skrivit alltså). Med den här boken är det tvärtom. Redan från början kände jag på nåt sätt igen mig i skildringen av det amerikanska samhället med sin förljugenhet och sitt hyckleri. För visst är det det boken handlar om? Hur en helt vanligt familj lever sitt lyckliga (?) liv och hur det livet krackelerar när det visar sig att det urgamla sättet att se på kvinnan trots allt inte har förändrats sen urminnes tid Oates skriver på ett ovanligt sätt, ofta beskrivs samma sak flera gånger utan att hon ber om ursäkt genom att gardera sig med: som sagt tidigare, som sagt var eller nånting annat som ger den ledtråd som gör att man inte behöver haja till och undra, men, visst har det stått förut? De olika personerna ses ömsom genom den yngstes ögon, ömsom genom författarens ögon. Detta dubbla perspektiv ger nerv åt läsningen, och trots att boken var av typen tegelsten, så var den plötsligt slut! Raderna flöt på och kanske alla djuren hjälpte till att avdramatisera det som faktiskt var ett familjedrama; det handlar om ovilja till tolerans och en svidande kritik mot feminismens grundtankar. Gång på gång kom jag som sagt var på mig själv med att tänka, men så skulle jag ha kunnat skriva, exakt så är det osv. Jag önskar så att mamman ruskat om sin dotter och sagt du är oskyldig, kastat ut pappan och hyrt en lastbil där alla antikviteterna rymts och börjat om i närheten av nån High School där dottern kunnat skriva in sig......Men då hade det ju inte blivit nån historia... För den här boken är en riktigt gammaldags bok! Den innehåller inget genreöverskridande i form av mord, fantasy eller beskrivningar av olika huskurer. Det är en god historia helt enkelt, men med undertoner som får en att se rött! Precis som en bok ska vara...... Varför får den då inte fem stjärnor? Ja, nånstans under senare delen tappade den tråden för ett tag. Mariannes flyktiga tillvaro kändes inte riktigt trovärdig. Och tyvärr, slutet blev för lyckligt. Livet dänger inte till en såpass utan att det får konsekvenser. Paasilinna Arto: Harens år*** Nej, jag har inte samma humor som den gode Arto. Vatanens odyssé-liknande resa över Finland innehöll inte mycket av intresse. Enda anledningen till att den får tre stjärnor är att jag trots allt läste ut den! Paretsky, Sara: Brännsår **(*) Låt mig säga direkt, deckare är inget jag läser med förtjusning. Så inte heller denna bok. Den tredje stjärnan får den därför att den kunde vara så pass lättläst och medryckande trots att den var på över 300 sidor. Jag kände ett visst släktskap i stilen med Sprängaren, är det månne det kvinnliga sättet att skriva som kommer fram? Rice, Anne: En vampyrs bekännelse **(*) Felet när jag läste den här boken var att jag hela tiden (och den tog oändligt med tid) tänkte jag på filmen, som jag tyckte var rent ut sagt äcklig! Särskilt när alla vampyrerna kastade sig över den nakna flickan på teatern, den scenen dök ständigt upp i mitt huvud. (Påminde om en scen ur en film som debatteras t.o.m i riksdagen dessa dagar...) Dessa ständiga övergrepp som återkommer hela boken igenom, men som var ännu tydligare i filmen. Nää, Lida var mycket bättre ! När jag ändå var tvungen läsa skräck så.... Rydberg Carina: Den högsta kasten***(*) Ett är säkert, den här boken gick inte att lägga ifrån sig. Fast den var helt ointressant gick den inte att motså! Någonting påminde mig om högstadiet för 25 år sen, rusande känslor, blickar och intriger. Och under allt en skriande längtan att bli sedd........Läs den, du lär dig garanterat nånting....(om inte annat att du lever ett hyfsat liv....) Den fjärde stjärnan är för engagemanget den är skriven med. Rydberg Carina:Djävulsformeln**(*) Jag börjar med den tredje stjärnan och säger att den finns där helt enkelt därför att jag läste ut boken. För är det här verkligen en roman? Jag skulle vilja kalla det en blandning av Hänt i veckan och en instruktionsbok i dykning. Djävulsformeln petas in lite här och var utan engagemang. "Den högsta kasten " hade i alla fall ett språk som drev den boken framåt, här haltar det betänkligt här och var. Det som håller uppe Djävulsformeln är faktiskt dykningsbeskrivningarna. Jag lärde mig en hel del om en sport som jag aldrig tänker utöva. Men att bli förälskad i en man som utsätter en för livsfara, det tyder på självdestruktiva drag som gör en bedrövad å berättarjagets vägnar. Väx upp, Rydberg, och skriv en bok om nånting väsentligt. Varför inte en deckare? Rynell Elisabeth:Hohaj**** En bok som verkligen kändes! Den lilla människans utsatthet parad med kärleksfullhet är nästan mer än man orkar ta till sig. Det norrländska landskapets nyckfullhet hjälper till. Början är lite tung, så ge inte upp utan fortsätt! En bok att tänka länge på. Sereny Gitta: Ohörda rop*** Nej, boken om Mary Bell tilltalade mig inte. Trots att jag tidigare grubblat över hur det är möjligt att barn dödar barn, tycker jag inte att jag fick något riktigt svar. Boken ingav mig olust (naturligtvis) men mest för att så mycket uppmärksamhet ägnas flickan som tilläts leva ut sina absolut värsta sidor utan att någon ingrep. Där tycker jag lärdomen i boken kommer in, inget barn går bara ut och dödar ett annat barn utan att en process lett fram till det.... Snellman Anja: Hudens tid *** Dagen innan jag började läsa den här boken såg jag filmen på TV. Tack vare den visste jag genast vad boken handlade om och kunde känna sympati med den döende kvinnan och hennes vakande dotter. Trots det grep inte boken tag annat än i beskrivningen av moderns död, i övriga händelser var filmen mycket mer tydlig. Ändå godkänd därför att författaren vågade skriva. Süskind Patrick: Parfymen*** Den här boken har fått mycket beröm, men inte av mig! Jag tycker att den var pladdrig och trots att den verkade väldigt vetenskaplig var den ytterst osannolik. Det tog lång tid innan författaren kom till skott så att säga och slutet var underligt! Men jag läste ut hela ändå, vilket visar att jag trots allt blev lite fängslad. Så den får väl godkänt då. Söderberg Hjalmar: Historietter***(*)Den här boken är full av noveller som är precis som noveller ska vara, korta, underfundiga och med spets på slutet. Kanske att jag börjar tycka om noveller ändå? vem vet..... Trotzig, Birgitta: Dykungens dotter **** En mäktig bok, både till innehåll och stil. Det enda som försöker skyla över det eländes elände som drabbar dessa tre generationer är språket, som Birgitta Trotzig försöker sig på att omvandla, och också delvis lyckas. Kan man kalla det modernistisk realism kanske? Guldkornen 2000 utan inbördes ordning...... OBS! Alla är värda att läsas! Rekommenderas alltså! Dagerman, Stig: De dömdas ö**** Trotzig, Birgitta: Dykungens dotter **** Mare, Kandre: Aliide, Aliide**** Philip K Dick:Blade Runner**** Torgny Lindgren: Hummelhonung **** Kerstin Ekman: Händelser vid vatten***** Ulf Lundell: Friheten **** Ian McEwan: Kärlekens raseri ***** Anne Fadiman: Exlibris**** Johanna Nilsson: Hon går genom tavlan, ut ur bilden****(*) Marian Keyes: En oväntad semester**** Joyce Carol Oates: Det var vi som var Mulvaneys**** Liza Marklund: Gömda**** Janet Fitch:Vit Oleander**** Elisabeth Rynell:Hohaj**** Inger Edelfeldt: Den förunderliga kameleonten ****

Böcker 2003

 

 

 

Aggestam Rolf: Niagara** Den som gillar biografiska böcker med tragiska händelser kanske gillar den här boken. Det gjorde inte jag. Iofs handlar den om syskonrelationer, en bristvara i dagens bokutbud, men det uppväger inte att hela historien känns konstuerad. Även om tragiken smyger sig på hela tiden och vad jag kan förstå är den sann.

Almroth, Karl-Erik: På andra sidan Malgomaj*** En bok som stod i veckans tips hylla på mitt bibliotek, och jag tänkte, varför inte? och jag tänkte rätt. En sån här bok har jag inte läst sen jag läste Linnea Fjällstedt på 80 talet. Den här boken skulle jag kalla en kulturgärning, här finns nedtecknat i spridda bilder, ett liv.(boken har verklighetsunderlag) Absolut inget mästerverk berättartekniskt sett, men på nåt sätt välgörande att läsa en bok som bara berättar rakt av. Inga inplanteringar, något står där bara för att det hänt, inte för att det ska bli nånting att skriva om längre fram. Kvinnoödet (modern) griper också tag, kanske mer än det andra.
Heder till Ord&visor förlag, Skellefteå, som gett ut den här boken innan allt är glömt.

Atwood, Margaret: Alias Grace *** Jag tillhör den kategorin som inte gärna läser baksidestexten på en bok. Vilket jag inte heller gjorde med den här så jag hade egentligen ingen aning om vad den skulle handla om. Den var väldigt bra ett tag där i mitten, Atwood skriver ju som vanligt medryckande på nåt sätt, men så plötsligt insåg jag att det inte skulle bli nån upplösning att tala om och då blev det plötsligt väldigt jobbigt att läsa ut den. Ja, i flera dagar hade jag 30 sidor kvar utan att veta om det.....trodde allt var klart. Men så såg jag att märket var kvar och läste klart men inget ändrades för det......
Läs boken för att den är välskriven, men historien drog helt klart ner betyget. Tacka vet jag Rövarbruden av samma författare, den hade en betydligt intressantare historia....

Atwood, Margret : Kattöga **** Verkligen en bra bok! Atwood skriver så bra, självklart på något sätt. Hela tiden tänker jag, ja det där var ju precis rätt ord...kan ju också ha med översättningen att göra.
Den här boken handlar om mobbning. Men jag tror inte att Atwood skriver utifrån sig själv, helt enkelt därför att det skildras så objektivt på något sätt, vilket också är en del av bokens styrka. Boken är otroligt insiktsfull, och borde läsas parallellt med annan litteratur om mobbning. Hon vet verkligen hur flickor/kvinnor fungerar. Hon visar precis hur det kan gå till. Men, och det är här jag tror att hon inte skriver självupplevt, huvudpersonen, den mobbade, blir senare den värsta mobbarens kompis, jag har mycket svårt att tro att det är möjligt. Fast i en fiktion är ju allt möjligt och det öppnade utan tvekan för intressanta iakttagelser....En till intressant och insiktsfull sak tycker jag Atwood också fått med, att det egentligen är vuxna som ligger bakom, det är dom som först började snacka skit om familjen, och gör inget för att hindra det som sker. Här kan man se att om vuxna inte godkänner mobbningen så har den mycket svårare att frodas. Något som det kanske borde forskas mer ikring.

Auster Paul: I de sista tingens land **** Åh, vilken bra bok! Jag fullkomligt slukade den. Auster befinner sig här i ett dystopiskt land, där handlingen drivs framåt mot ett öppet slut, men vem vill inte tro att det slutar bra? Personerna stiger fram och får liv på ett suveränt sätt. Att det inte blev fem stjärnor beror på att den påminde lite väl mycket om Blindheten och en aning om Pesten. Den här boken är dock mycket ljusare i tonen än de två nämnda! Läs den!

Baricco, Alessandro: Silke**** Att man nyförtiden betecknar en bok som gripande är ovanligt. Dock, den här till formatet lilla boken är faktiskt det. Författaren lyckas bibehålla en hemlighet genom hela boken, kanske för att formen är så sluten, stilen nästan gammeldags upprepande och så plötsligt vill man gråta över kärlekens ödmjukhet. Och tänker, det är så det är.....

Born Heidi von: Hummerkriget *** Den här boken hade vissa kvalitetet även om den känns som att den var skriven på 40-talet, med lite snirkliga meningar osv. Det som gjorde mig nyfiken var att hon beskrevs i förordet som "en svår författare, ovillig att vägleda läsaren och ge lösningar". Det passar ju mig perfekt så jag läste snabbt ut den. Och OK, den är ovanligt psykologiskt skriven men kändes mer som en novell med ett abrupt (och helt osannolikt) slut. Trots det blev jag nyfiken på författaren och kommer att läsa nånting mer, men vad???? maila gärna om du har nåt tips......

 

Chevalier, Tracy: Den blå färgen: *** Såhär börjar den här boken:
"Hennes namn var Isabelle och en dag när hon var liten skiftade hennes hår plötsligt färg under loppet av den tid det tar fågelhannen att kalla på sin hona."
Då undrar man ju om man kommer att kunna läsa boken överhuvudtaget, så overklig och schablonmässig verkar den. Men med Flicka med pärlörhänge av samma författare i bakhuvudet läste jag på....Och visst, den var läsvärd om än mer än en aning overklig....Trots det var det historiska perspektivet intressant, fast förankringen i nutiden blev lite krystad. För den som gillar släktforskning har den säkert sina poänger.

Cobbold Hjörne Marika: En smula dröm, en smula kärlek *** Väldigt länge, ja nästan hela boken, var det här en klar fyra. Skriven med en humor som aldrig tog slut och aldrig blev arbetsam, och en historia som faktiskt var ganska kul. Men så plötsligt hände det, helt malplacerat kommer en slags brottshistoria och så plötsligt en till....Helt onödigt enligt min mening, och fjärde stjärnan slocknade! Synd!

Cunningham Michael: Timmarna *** Inte dumt att få en bok bara sådär utan vidare med sin prenumeration.....(Ja jag erkänner, jag prenumererar på Amelia....fast inte helår dock...) Som tur var hade jag nyss läst Mrs Dalloway så jag hängde med litegrann i alla fall, men riktigt sådär jättebra var den inte....Ska jag vara ärlig undrar jag vad meningen med boken egentligen är.....? Skildra homosexualitet och självmordslängtan enbart eller vad?
Jag blev i alla fall sugen på att se filmen så jag hyr den väl nångång.

Drakulic Slavenka: Rädslan i kroppen **** En bok med dubbla bottnar, handlar om ett aktuellt ämne, njurtransplantation. Men är ännu mer en uppgörelse med det förflutna. Författarinnan väntar nu på en ny njure läs Aftonbladets artikel Det gäller att hålla demonerna i schack. Bokrecensioner finns här SvDoch DN. Det här är hennes debutroman och det var efter transplantationen som hon insåg att hon måste börja skriva. Boken är inte helt lätt att läsa men väl värd mödan den tar.

Ekman Kerstin: Sista Rompan**** Jag ska inte vänta lika länge med att läsa nr 3 i den här serien som jag gjorde med del 1 och del 2. Jag hade lyckats glömma en hel del personer från Vargskinnet del 1 så det tog ett tag innan jag kom in i handlingen om jag nu gjorde det......Som vanligt är det blandningen av dialekt och riskspråk, inskränkta bytankar och världsvida vyer som gör den här boken. Jag ser fram emot fortsättningen på ett sätt som jag inte gjorde efter förra boken.....Jämtland är inte mitt landskap alls, och inte efter den här boken heller. Men nyfiken som jag är så är det ändå intressant att läsa om den jämtska mentaliteten......som är Norrland och ändå inte riktigt.

Ekman, Kerstin: Skraplotter ***** Det bästa till sist! Årets bästa bok läser jag i årets sista dagar. Hela Vargskinnet trilogin är verkligen ett mästerverk. Den här boken kanske allra mest. En bok där författaren vågar låta en tanke tänkas klart. Här skildras en epok på ett sätt som jag skulle vilja kalla modigt, var hittar man en sådan ärlig skildring av ett kall i dagens litteratur? Och det utan att lägga in en brasklapp av hädelse. Och var skildras en våldtäkts yttersta känsla, fast den inte genomfördes?
Nutidens puls slår genom boken och vävs ihop med dåtiden. Snacka om värdig Augustprisvinnare....

Fagerberg, Maria: Svart dam **(*) En snabbläst bok som både vinner och förlorar på att den utspelar sig i ett hemligt sjukdomsland, dvs kvinnan är så sjuk att hon knappt får lämna sjukhuset och åka de 1000 metrarna hem, men vad sjutton lider hon av i så fall? Hon är uppe och går t.o.m ute....Men som jag skrivit förut, handlingen kräver ibland att fiktionen tar över researchen. Boken är gripande och lovar gott för framtiden för debutanten Maria Fagerberg.

Fuantes, Carlos : Den gamle gringon *** Att läsa den här boken efter alla deckare och mer lättsmält litteratur som jag läst sista året, var en upplevelse. Historien är en aning rörig och 1914 års mexicanska revolution har varit helt fördold för mig tidigare. Men inte nu längre, även om boken koncentrerar sig på ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament. Ett temperament som heter Harriet, vilket gjorde boken ännu intressantare. Faktiskt kände jag något av mexicos revolutionära själ i boken, men vill du inte veta av den, stå över!

Gough Julian: Juno och Juliet **(*)Den här boken skulle jag förmodligen ha älskat för 30 år sen, men nu var den lite jobbig. Fördelarna var att den handlade om universitetsstudier och litteratur vilket ju tilltalar mig som just haft litteraturstudier på universitet, och så var den lättsamt skriven och med humor. Så i början tyckte jag den var så bra men efter ett tag blev den lite enahanda och så blev den så väldigt dramatisk på slutet plus att det var inplanterat en massa filmistiska grejer, typ dvärgar och skummande hav, sånt som ska göra den filmvärd. Så det blev inte nån större pott för den.

Hanff Helene: Brev till en bokhandel + Hertiginnan av Bloomsbury Street*** Låt mig säga direkt, den här boken var verkligen värd sitt pris! Jag köpte den nämligen för 1 (en) kr på Röda Korset! Men trots det blev det bara tre stjärnor. Visst är brevväxlingen mellan Helene och bokhandlaren i London rolig att läsa, och även Helenes besök i London, men jag vet inte, jag hade hört mycket om boken men blev lite besviken. Kul med en bok som handlar om böcker iofs men den behöver ju inte vara jättebra för det förstås.

Harris, Joanne: En doft av apelsin ** Hmm, nej den här boken var inte något mästerverk direkt. En mycket allvarlig historia berättas på ett rörigt och ordrikt sätt. Och vad gäddan Gammelmor hade där att göra begriper jag inte alls. Hela tiden hoppades jag att den skulle ta sig men inte ens när upplösningen kom blev det bättre. Nej, den var inte i min smak. Allvarliga ämnen kräver mer än vad den här boken kunde ge. Fast, det är sällan man får möta ett så elakt barn förstås, var iofs ovanligt och lite intressant att läsa om.

Hill, Reginald : Återkallad till livet *** Den här boken vann jag på Minatour tidigare i sommar. Annars hade jag nog knappast läst den. Men nu tog jag mig ann den med glatt mod. Efter några sidor falnade modet men jag fortsatte. Det som fick mig att bli aningen irriterad var uttryck som: "...han mest liknade en brevbärare som försäkrats om att rottweilern är ungefär lika blodtörstig som ett gosig kramdjur." och män som log alligatorleenden. Men till slut vande jag mig vid överdrifterna och boken blev riktigt spännande. På slutet knöts en del trådar ihop på ett någorlunda trovärdigt sätt, men var det intrigen som var det viktiga? Mest var det nog en Dalziel/Pascoe (kriminalarnas) show, utan deras hänsynslösa kommentarer hade nog boken stått sig slätt......

Holm Stålhand, Sara - Smultron, Agnes: Galna skolsjukan *** En lite annorlunda bok om mobbning, avsedd att användas i skolorna. Ämnet är alltid aktuellt och boken mycket angelägen. Agnes Smultron (psed) skriver om sin tid som mobbad och Sara Holm Stålhand kommenterar insända brev. Handfasta råd avslutar boken. En bok som kan läsas av alla kategorier, mobbad, skolpersonal, föräldrar och de-som-bryr-sig. Möjligen att titeln ger lite konstiga associationer, det här är ingen sjukdom (den rår man inte för) utan något som den som mobbar väljer att göra av egen fri vilja. Den mobbade däremot har inget val utan måste ha stöd utifrån för att komma sig igenom och förbi och vidare från det som händer och har hänt.......ett arbete som kan ta en livstid att gå igenom.

Holmberg, Bo R: Liemannen **** En historisk roman av ungdomsförfattaren Holmberg. Den talade direkt till mitt hjärta eftersom den utspelar sig i Anundsjö, min hembygd. Här beskrivs kyrkan, (eller i alla fall klockstapeln) där jag konfirmerades och gifte mig, här namnges en massa byar, och även min hemby Sörflärke. Jag skulle ha tyckt ännu mer om boken om mitt föräldrahem fortfarande hade varit kvar, men det såldes nyligen, till min stora sorg. Nu känns det som jag ändå inte har något med omgivningarna i boken att göra, trots att jag känner till alltihop. Det borde dra ner till en trea men jag kan ändå inte låta bli att ge den en fyra, mest för att Anundsjödialekten, min ungdoms vilda tungomål, citeras lite här och var. Mitt hjärta är ju trots allt ändå kvar där, vilket gör allt ännu sorgligare förstås.....:-(
Jag tycker att Holmberg lyckats mycket bra med sin kriminalhistoria, särskilt med beskrivningen av hur länsman nystar upp hela historien, och hur pass omfattande efterforskningarna ändå var. Intressant! Du som inte gillar historiska böcker kan gärna läsa den här.....

Holmberg, Bo R: Snögrav **** Han har gjort det igen, skrivit en utmärkt deckare. Och nu har han gjort det här också: satt Anundsjö och anundsjömålet på den litterära kartan. Förut fanns Nicke Sjödin såklart, men Junselemålet är liiiite annorlunda.....ja det mål som Holmberg använder är faktiskt en aning annorlunda än det jag pratade som barn (och även nu som vuxen när tillfälle ges). Men inte är det mycket som skiljer. Eller så minns jag fel....Boken är i alla fall spännande och minst lika bra som Liemannen, det är en slags fortsättning men kan läsas fristående, samma personer återkommer. Det lustiga är att när man tror den är slut så uppdagas ytterligare hemskheter.
Om jag ska nämna något som jag inte gillar med den här boken är det de ständiga upprepningarna, många ungdomsböcker är ju skrivna så, och det gillar jag inte med dom heller. Jag säger inte att det är ungdomsförfattaren i Holmberg som tittar fram, men vem vet.....Nåt skäl till att skriva så finns det säkert.

Hon Ying: Svekets sommar** Den här boken sägs vara förbjuden i Kina men sprids i piratkopior. Om det är för att den skildrar de politiska händelserna 1989 eller för att den gränsar till erotik är svårt att säga. Det är knappast för att den är något litterärt mästerverk.

Hornby, Nick : Samtal med en ängel **(*) Den här boken hade jag verkligen sett fram emot att läsa. Nu skulle jag få läsa en massa noveller av samtidens stora författare, verkligen se vad som är på gång inom litteraturen just nu, nya grepp, nya historier. Men ack vad fel jag hade. Den här boken var snudd på trist, den enda novell som jag kommer ihåg efter några veckor är Hornbys egen om Tuttjesus. Jag borde ha läst en i veckan förstås och inte alla på en gång, men nu är det gjort och det gav mig inte speciellt mycket.....tyvärr!
Melin & Melin: Dösnack och kallprat *** Tja, den här boken handlar om det som titeln säger, och inget nytt direkt.

Insikten om vad som kan hända om man får fel vägledning i den åldern speglas väl i boken, gruppmentalitet har ju alla stött på. Boken var sorglig och jag har en känsla av att fel person fick ta straffet. Det finns ett moraliskt ansvar också hos vuxenvärlden som vissa inte verkade ha förstått. (läs: läraren!)

Irving John : Änka i ett år *** Men vad nu? Hotell New Hampshire, Den fjärde handen, Garp och hans värld, idel fyra och fem poängare.Och så den här då,"bara" en trea.....Språket var som vanligt, väldigt omedelbart och ofta lustigt, men det var nånting i själva historien som inte kändes komiskt alls. Kanske för att varken otrohet eller prostitution är några av mina favoritämnen att läsa om. Kanske är den här historien inte tillräckligt skruvad, skrattet fastnar i halsen för det skulle nästan kunna hända, i de övriga böckerna är det ren och skär fantasi men här, nej nånting verkligt klibbar hela tiden fast över boksidorna. Jag hade köpt boken, annars skulle jag inte ha läst ut den. Irving är bättre när han tänker fullkomligt vansinnigt, så är det bara.

Spark Muriel: Förarsätet ** En jättekonstig liten bok, som jag köpte för några kronor på Saxos 70% rea. Den var väldigt fängslande nästan hela tiden men med ett enormt antiklimax när jag insåg att det inte var mer än så......Fast egentligen, om det varit en film kanske jag skulle ha tyckt att den varit mystisk och bra, men sällsamma sammanträffanden, iscensatta av den kvinnliga självmordskandidaten....

Klepke Martin: I väntan på en lever **** Den här boken handlar precis om det titeln säger: en man (författaren själv) som svårt sjuk väntar på att få en ny lever. Boken är rappt och osentimentalt skriven (Klepke är journalist) och ger svar på många frågor om hur det är att vänta på ett organ och varför man bör ta ställning för organdonation. För vem kan veta när och om man själv drabbas av en svår sjukdom? Vill man då ta emot ett organ kanske man bör tänka igenom ifall man vill donera ett också, efter sin död. Det här är en bok som man läser med både medlidande och skräck. Den kommer att bli omskriven..

Küchen, Maria : De behövande **(*) Jag tyckte mycket om Lycklig hora och hade höga förväntningar på den här boken. Men de kom på skam, tyvärr. Författaren skriver bra och bitvis var boken riktigt spännande, därav den tredje stjärnan. Men det var något med intrigen som gjorde mig tveksam. Syftet var säkert vällovligt, att skildra de behövandes historia för att förklara nuet, men det var så osannolikt att kvinnan i början flyttade ut med sitt spädbarn i ödemarken. Det var där historien brast, allt annat kunde säkert ha hänt. Det kändes som att Küchen ville säga alltför mycket, det rymdes inte inom bokens sidor.

Larsson, Åsa: Solstorm*** Gör författaren upp med sin frikyrkliga bakgrund i den här boken? Det tänkte jag hela tiden, det var suveränt skildrat, om än med en viss slagsida åt schablonen: präst=sexdåre. I övrigt rappt skrivet, kunde varit ännu en journalist men Larsson är jurist. Boken höll inte riktigt, slutet var aningen överdrivet, en kontrast till det övriga som verkligen kändes äkta. Och det gamla vanliga: man är otrevlig men kvinnan faller (?) och mannen ändrar sig och blir så snäll så snäll (!). Fortsättning på kärlekshistorien kommer nog i nästa bok.....

Latifa: Mitt förbjudna ansikte *** Allt man hört om hur det var i Afghanistan under talibanregimen verkar tyvärr vara sant.....en stark bok, skriven av en modig kvinna om hur det gick till.

Lauck, Jennifer: Som stilla vatten *** Fortsättningen på Blackbird var inte lika bra som föregångaren. Just Blackbird har jag rekommenderat till många i genren "min olyckliga barndom och hur jag överlevde den" just därför att Blackbird var så osentimental och öppen, jag fick ingen känsla av att den dolde nånting väsentligt. Men med Som stilla vatten var det helt annorlunda, här liknar den mer andra böcker i samma genre, den kändes tillrättalagd i vissa avseenden. Trots det var det intressant att läsa om Jennifer Laucks fortsatta öden och jag blev glad när det ordnade sig till sist. Har du läst Blackbird bör du nog läsa den här också......

Lindqvist Elin: Tokyo natt *** En debut i hitta-mig-själv genren. Intressant så tillvida att den speglar dagens skeenden, vad kan inte en ung tjej ha upplevt innan hon fyllt 20? Tyvärr en hel del destruktiva saker. Jag hoppas att Elin Lindqvist inte gör som så många andra unga tjejer som skriver en (uppmärksammad) bok där syftet till syvende och sist verkar vara just att hitta sig själv. När det är gjort läggs författandet på hyllan. Det vore synd för Elin Lindqvist har förutsättningar att kunna skriva fler böcker, utan det självupplevda tilltalet.

Lindström, Trotzig(red) Hitta hem: *** Vuxna adopterade från Korea berättar. Den här boken hade jag sett fram emot och den var väl värd att läsa. Tyvärr påminde de olika berättelserna mycket om varann, jag hade hoppats på mer ovanliga vinklingar. Men det visar kanske ändå att adopterade delar mycket med varann.

Linn Ullman: Nåd ***(*) En liten bok om ett stort ämne, dödshjälp. Något som Ullman bara nuddar vid, därav den icke fulla fyran. Ämnet kräver mycket mer än vad författaren lyckas åstadkomma, den skrapar helt enkelt bara på ytan. Den vinner dock mycket på att personerna som sådana är intressanta men själva dödshjälpstematiken är på tok för lättsamt hållen. Ett bra försök att närma sig ett så allvarligt ämne i alla fall. Läs den och känn på hur svårt det är att hjälpa människor att leva, vilket jag tror Ullman menar.

Loe Erlend: Naiv. Super **** Antingen tycker man att den här boken är helt supernaiv, eller så älskar man den. Jag tillhör den senare kategorin. Det är inte ofta man läser en bok och verkligen känner att den säger nånting och det utan krångliga ord och komplicerad intrig.
Jag gillar helt enkelt den här boken:
Jag gillar att någon säger att den blir aggressiv av animerad mat, det blir nämligen jag också.
Jag hatar dansande Ballerinakex och talande bananer.
Jag gillar att någon säger rakt ut: Bröder är viktigare än pengar. Och verkar mena det.
Jag gillar att någon skriver ner allt som den sett den dan, i punktform, det har jag velat göra länge!
Jag gillar att den här boken gör mig sugen på att skriva en bok.
Men allt det där tjatet om tid, det struntar jag fullkomligt i.

Loe, Erlend: Fakta om Finland ** Jag gillade verkligen Naiv Super av samma författare. En hel del lurigt bjöd även den här boken på, och den var bra på sitt sätt, men betydligt "pratigare". Den handlade mycket om vatten som flyter, och det fick mig att tänka på Irving och Hotell New Hampshire där Sorg flyter.......utan att jag avslöjar vad just det handlar om förstås. Det är inte första gången sista tiden som nyskrivna böcker får mig att tänka på andra, äldre böcker. Är allt skrivet eller vad? Vore synd i så fall, särskilt av Loe som verkligen skriver på ett annorlunda sätt.

Marklund, Liza: Den röda vargen **** Efter Prime time blev jag lite skeptisk mot Liza Marklund, för den var helt enkelt dålig. Men den här var genast bättre, lite Sprängaren stuk på den faktiskt. Historien var så otrolig att den blev nästan trovärdig och jag fick en känsla av ett stycke nutidshistoria som jag själv upplevt även om jag bara gick på högstadiet under de där rödaste åren.Till och med otrohetshistorien var bitvis intressant, konstigt nog. Men ojoj, slutet var lite väl tillrättalagt. Fast hur skulle annars Bengtzon kunna radikalt byta sin miljö, vilket väl händer till nästa bok??? Jobba sig till det är väl inte så vackert, men om det dimper ner från skyn går det bättre.....Mer säger jag inte....

McEwan, Ian: Försoning ***** Äntligen en fempoängare igen! Och att det var McEwan är väl inte direkt någon överraskning. Med den här boken (mästerverket har den också kallats) anknyter McEwan till två olika kategorier, en är skapandets lust och vånda och den andra är andra världskriget. Många är de böcker man läst om just andra välrdskriget men den här skildringen var en av de bättre måste jag säga. Och skapandet, ja det börjar och slutar berättelsen. Det är en historia som man inte ska låta sig lura av med den något...triviala början. Utan läs på bara, den blir bättre och bättre.....Jag tänkte länge, hur ska McEwan få ihop slutet, men för sanning, det klarade han galant.

Melin, Lars: Manipulera med språket *** Tja, den här boken gav väl en hel del tips men för att utnyttja den till fullo ska man nog läsa den fler gånger, lite svårt att minnas alla råd.....

Moggach, Debora: Tulpanfeber** Andra gången gillt för den här boken men inte blev den bättre för det. Jag la den ifrån mig för länge sen närjag läst en bit men eftersom så många berömt den tänkte jag ge den en till chans. Men på slutet blev det att hoppa för historien blev alltför fantastisk och lite tjatig tyckte jag.....

Morazzoni Marta: Flicka i turban ** Nej men den här boken var inte alls bra! Antagligen inträffade en av två saker: 1. den var helt enkelt tråkig eller 2: så är jag bortskämd med att böcker innehåller action nu för tiden, att det händer nånting som leder nånvart. Det gjorde det inte i den här boken. Varje novell kändes som ett utdrag ur en roman och hur kul är det? När romanen dessutom verkar vara helt ointressant.....Den som känner till personerna kan kanske ha nån behållning men det gjorde inte jag.

Noll, Ingrid: Tuppen är död *** Jag har länge tänkt läsa den här boken, som nämnts i olika sammanhang. Och nu har jag gjort det och den var bra. Den var kul, jag drog säkert på munnen minst tjugo gånger, den var spännande och den var otäck, just därför att man fick veta hur själviskt en mördare tänker. Sammanfattningen av boken är att den faktiskt var lite småmysig, trots att folk dog hit och dit.....Om det är bra kan man ju diskutera men jag sträckläste den i alla fall.......

Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma: **** En annorlunda bok! Snabbläst och med en viss humor. Ok, den kanske går hårt åt det japanska samhället vars företagskultur hänsynslöst skildras, men den kunde nog ha skrivits om vilket land som helst för alla länders kultur är ju olika och överallt finns det egendomligheter. Den var helt klart läsvärd och jag är glad att jag hittade den i nyaböckerhyllan på mitt bibliotek.....

Persson Leif GW: Mellan sommarens längtan och vinterns köld ****Det faktum att jag läste ut den här tegelstenen utan att förtröttas under julens sista skälvande dagar ger den fjärde stjärnan. För annars var den lite väl förvirrande för mig. Många personer, som man förväntas känna igen från verkliga livet (?), och några som säkert endast författaren känner igen. Skriven på ett tilltalande sätt dock, ironin dryper och allas dolska tankar blir uppenbara, för läsaren enbart, men ändå. Men alla dessa män som förlöser sig själv och kvinnor som låter sig charmas för att sen i princip våldtas (och gilla det!), det måste vara enbart för att hålla de kvinnliga läsarna borta......Eller så gör det sig bra på film, för filmad kommer boken förstås att bli i en eller annan form.

Robinson, Peter : En ovanligt torr sommar *** Ännu en deckare på kort tid.(Se nedan, Reginald Hill) Och de påminde konstigt nog om varandra. Inte bara det att det var gamla mord som klarades upp utan även på andra sätt. Deckarförfattare idag måste vara ovanligt väl pålästa eller så har de studerat drama på högskolenivå. I båda böckerna förekom nämligen ordet katharsis, ett uttryck som jag aldrig stött på innan jag läste Drama A, och som jag efter viss möda under kursens gång lyckades förstå vad det innebar. (katharsis är enligt Bonniers svenska ordbok, 1990, "enl Aristoteles poetik den själens rening som tragedin åstadkommer." ) Men dessa författare svänger sig med uttrycket som om det var var mans (och kvinnas förstås) egendom. Märkligt!
Robinsons bok var betydligt torrare skriven än Hills (som ju försökte vara rolig hela tiden och ibland lyckades) men Robinsons historia var lite trovärdigare....kanske. I vart fall var de för lika varann för att jag riktigt skulle gilla det. Läs dom gärna men med några månader emellan.

Rynell, Elisabeth : Till Mervas **** En bra bok det här.....Den senare delen med sina suggestiva omgivningar kryper under skinnet, beskrivningen av en natur som tar tillbaka det den blivit bestulen är mycket bra berättat. Kanske att boken skulle ha koncentrerat sig på det, någonstans ville jag läsa mer om just det myggiga landskapet. Det andra har man hört så ofta förut......

Saramago José: Blindheten **** En fascinerande bok, både till innehåll och stil. En starkt symbolisk roman står det på baksidetexten, men den var så full av ord, ord, ord att jag inte riktigt hittade all symbolism bland dem alla. Det kan ju såklart vara väldigt enkelt, en religiös symbolism, men hur som helst grep boken verkligen tag. När alla är blinda, vad händer då? Samma som vid alla katastrofer eller?
En bok för dig som verkligen gillar ord och tänkvärda meningar i det oändliga. Andra kanske ska låta bli att börja på något som de knappast orkar avsluta. *ärlig*

Seierstad Åse: Bokhandlaren i Kabul **** Javisst, den här boken är lika bra som det sägs! Välskriven, fängslande, upprörande. Den är verkligen fylld av konkreta iakttagelser som SvD skriver på framsidan. Det patriarkala mönstret gör en verkligen arg. Men finns det inte vissa likheter, om än i mycket mindre grad, även hos oss? Om man tänker efter.....Och det gör man när man läser den här boken......

Strandberg Kerstin: Tio syskon i en ömtålig berättelse *** Den här boken var länge en fyra men efter 2/3 började jag hoppa och det är ju ett tecken på att den dalar. Den är intressant eftersom den behandlar syskontemat, något som är ovanligt. Den var nominerad till augustpriset 2000 och det kan jag kanske förstå, den är välskriven, med en egen stil och som sagt mycket gripande i början. Men efter ett tag insåg jag alltså att det inte skulle var så mycket mer att hämta och det blev det inte heller. Mer skildring av syskonrelationerna kunde den ha innehållit, och personerna var bitvis lite svåra att hålla isär. Men som sagt, ändå läsvärd.

Tartt, Donna: Den hemliga historien **** En annorlunda och fascinerande bok som bara inte gick att lägga ifrån sig. Jag trodde hela tiden att upplösningen skulle bli sensationell på nåt sätt men där fick jag tji. Sånt brukar ju alltid dra ner entusiasmen, men i den här boken spelade det liksom ingen roll. Det var inte mördandet som var det centrala utan helt enkelt de sex personerna (ja sju egentligen med läraren) och deras liv före det egentliga livet. Jag tror att om man varit i universitetsvärlden så ger den här boken en slags igenkänning som gör att den blir intressant bara för det. Själv var jag ju förra året på Umeå universitetsbibliotek en kväll i veckan och såg "alla de här personerna" strosa förbi. Killgänget med en söt tjej som de alla trängdes kring, Frances med konstig frisyr men ytterst artig när han frågande stod vid disken, killen som alltid bar kostym osv. Och lärarna, den ene mer kufisk än den andre.

Wahlberg, Karin: Ett fruset öga *** Tredje boken av Wahlberg, skriven i samma stil som de två förra, dvs pratig pratig men ändå lättläst och bitvis intressant ur ett nutidsperspektiv. Den här boken har dock en stor nackdel, en inplantering som är så uppenbar att polisen framstår som både blind och korkad eftersom de inte fattar det läsaren fattar direkt. Synd, men det visar kanske på att Wahlberg egentligen inte ska skriva deckare, när kommer den skönlitterära debuten???

Wahlberg, Karin: Hon som tittade in*** Ännu en deckare av Karin Wahlberg. Den var precis som Sista jouren, spännande och medryckande, en bok man vill sträckläsa, även om inga direkta överraskningar väntade. Kanske att det som skildrades utöver deckarintrigen egentligen är det intressanta i den här boken. Det som jag inte tyckte var riktigt trovärdigt är dock mobbarnas reaktioner. Har man erfarenhet av mobbning vet man att den som mobbar är sällsynt utan samvete, och det ändras knappast för att den som blivit mobbad dör. Det hade varit mer naturligt att skylla ifrån sig och bli arg för att man blev tvungen att köra på personen i fråga.....Låter hårt men så tror jag att det är IRL. Annars är allt annat trovärdigt i boken och för en stunds avkoppling är den helt ok....

Wahlden Christina: Heder *** (u) En ungdomsbok som handlar om hedersmord. Ungdomsböcker brukar ju ofta tydligt ta ställning för det ena eller det andra. Men den här boken slätar över det hot som en invandrarflicka råkar ut för på ett egendomligt sätt. Hennes bror får komma till tals i korta inlägg, och det på ett sätt som säkert är tänkt att ge en tankeställare men budskapet kan uppfattas som lite otydligt. Och att fortsätta sitt liv som om ingenting hänt efter ett mordförsök, det är för bra för att vara sant (tror jag i alla fall....).

Vallgren Carl-Johan: Den vidunderliga kärlekens historia*** För några år sen beslöt jag mig för att läsa Augustprisvinnare varje år. Nu har jag läst årets, och om jag inte hade bestämt mig för att läsa vinnarna hade jag knappast läst ut boken. Den var vidunderligt konstig, och kärlekshistorien avklarades på några sidor här och där. Resten bestod av en slags bevisning på att författaren gjort en ordentlig research. Ett plus var dock att även bordellerna beskrevs på ett ärligt sätt, dvs så vidrigt som det är utan förskönande omskrivningar som så ofta är fallet när män ska skriva om företeelsen. Annars fick jag Parfymen (Suskind) och Aprilhäxan (Axelsson) vibbar, dvs det fanns episoder som jag helt klart läst i dom böckerna tidigare.
Den fick ändå tre stjärnor, mycket därför att den trots all sin ordrikedom faktiskt var lätt att läsa, och bitvis medryckande. Men trots att den kommer i pocket snart så vet jag inte om jag ska uppmana nån att köpa den. Vill du hänga med i Augustpriset, ja. Annars, stå över!

Vonnegut, Kurt : Slakthus 5 *** En bok som jag köpte (i pocket) och läste enbart för att den är omtalad. I början var jag väldigt irriterad på det hela tiden återkommande "så kan det gå". Jag började snabbkolla varje ny sida för att se om det stod (vilket det alltid gjorde), men efter ett tag så hann historien ikapp mig och jag måste säga att det var en av de bättre antikrigsskildringar jag läst. Att Vonnegut som SF författare måste ha med underliga handfigurer från yttre rymden var dock svårare att förlika sig med.....Trots det en bok väl värd att läsa bara för att veta vad den handlar om. (Andra kända böcker som också är värda att läsa, om inte annat för att veta vad de handlar om, är Mörkrets hjärta och Processen. Bara ett tips!)

Woolf Virginia: Mrs Dalloway*** Det finns böcker som man läser för att få veta hur det går och böcker som man läser för att hålla sig a jour med litteraturen. Så finns det böcker som man läser för det vackra språkets skull eller för intressanta meningar. Och så finns det böcker som man läser för att man själv längtar efter att få skriva när man läser dom; det här är en sån bok. Hela tiden vill jag byta ur ord mot mina egna och forma min egen historia av Woolfs kringelkrokiga öden. Varje mening är väl genomtänkt i den här boken.

Vreeland, Susan : Artemisias passion *** För den som gillade Tulpanfeber och Flicka med pärlörhänge är det här en mycket läsvärd bok. Den handlar om konstens villkor, men även om kvinnors villkor, dvs det är en kvinnlig konstnär som är huvudperson. Boken har verklighetsbakgrund och utspelar sig i början av 1600-talet. Det är också en bok om våldtäkt och hur det uppfattades vid den tiden. Intressant, för hur mycket har egentligen hänt på dessa 400 år? Huvudpersonen är en stark kvinna som blir en berömd konstnär.

Wägner Elin: Norrtullsligan*** En liten bok, skriven med både humor och allvar. Elin Wägner skriver om en tid som inte alls är så långt borta, och ibland undrar jag hur stora framstegen egentligen är inom jämställdheten?

Zweigberk Helena von: Det Gud inte såg **** En bra bok, ämnet är intressant: en fängelsepräst besöker en morddömd kvinna och upp rullas ett ovanligt scenario i litteraturen, syskonrelationer. Värd att läsa bara för det. Att den sedan är välskriven är bara ett plus. Men förordet borde även stå på slutet, så här bör/får/kan inte en präst bära sig åt!

2003 års höjdare.....

OBS ingen inbördes ordning......

Helena von Zweigberk: Det Gud inte såg ****

Slavenka Drakulic: Rädslan i kroppen ****

Leif GW Persson: Mellan sommarens längtan och vinterns köld ****

Martin Klepke: I väntan på en lever ****

José Saramago: Blindheten ****

Kerstin Ekman: Sista Rompan****

Åsne Seierstad: Bokhandlaren i Kabul ****

Erlend Loe: Naiv. Super ****

 Paul Auster: I de sista tingens land ****

 McEwan, Ian: Försoning *****

Holmberg, Bo R: Liemannen ****

Tartt, Donna: Den hemliga historien ****

Atwood, Margret : Kattöga ****

Baricco, Alessandro: Silke****

Rynell, Elisabeth : Till Mervas ****

Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma: ****

Marklund, Liza: Den röda vargen ****

Ekman, Kerstin: Skraplotter *****

Holmberg, Bo R: Snögrav ****

2007 år böcker

 

Adolphsen, Peter: Brummstein ** En liten tunn och mycket egendomlig bok...jag lånade den nog för att den fått bra recensioner eller nåt sånt, och den var så konstig så jag är inte förvånad att de recensioner jag letat upp ger den bra betyg.......Knepigheter brukar löna sig bland kritikerna.......:-) Boken handlar om titeln, dvs en brummande sten i underjorden (?) och en flisa av den som beger sig ut i världen. Ok mystiskt och bra kanske men jag förstår inte vitsen? Kanske ska den bevisa att jorden är mycket äldre än vad bibelläsare vill hävda, och då ger ju bara det en massa poäng förstås. Men jag förstår ändå inte vitsen med den.......Fast den är så tunn att man kan läsa den bara för att förundras om man vill......

Andersson, Camilla & Boström, Anders: Den 777:e mannen ***(*) En av böckerna om Hagamannen. Vem då tänker kanske du som bor i södra Sverige. Men bor du i norra Sverige vet du direkt......mannen som höll Umeå i skräck i många år. Mannen som blev fast, bara dagar eller veckor innan han blev en mördare, pga ett tips. Nånstans under ytan i denna bok sjuder en slags våldsam indignation, hur kunde det ta sådan tid? Är det bara så att ondskan tar hand om de sina eller finns inte kunskapen om hur man gör? Man är böjd att tro det första när man inser att han tryckte bakom en källardörr och att polisen öppnade alla dörrar i närheten utom just den. Men man är även böjd att tro det senare när man inser att det funnits vittnen som så klart pekat ut Motorcentralen där han jobbade att det var en hårsmån från att vittnet själv åkt dit med bilen för att spana efter små fötter (vilket det bevisligen fanns två på MC som hade). I vart fall är den här boken spännande som en deckare och för de som bor i västerbotten och känner till Umeå är den mycket läsvärd. Och han blev ju fast till slut.....när man läst den här boken inser man att det var i grevens tid. En stor eloge till tipsaren, han/hon har räddat kvinnor från döden, det är jag säker på.

Aslam, Nadeem: Kartor för vilsna älskande **** Året börjar bra med en fantastisk roman av den pakistanskfödde engelske författaren Aslam. Boken är härligt tjock och när man väl kommit in i handlingen är varje mening vacker. I början tyckte jag att det bara var ord ord ord i en aldrig sinande ström, och alla dessa fjärilar som flaxade omkring.......jag tänkte ska jag ge upp men jag är glad att jag fortsatte. För det här är en läsupplevelse av stora mått. Dels språket som är sååå underbart hela tiden t.ex : Och strax före gryningen - när de röda prickarna på hennes påslakan speglade sig i fönstret som om trädet utanför stod fullt av röda bär - lämnade han henne......En mening som jag bara slog upp på måfå......boken är fullt av sådant, som kan verka banalt men absolut inte är det. Metaforerna haglar och är unika......Men inte bara språket utan historien i sig är fascinerande. Det är en uppgörelse med islam, men det här är islam i dess mest fundamentalistiska form. Jag får tankar till Musikanternas uttåg av P O Enqvist där han skildrar gammellutherdomen och pietisternas fundamentalism på ett lysande, men lite väl ensidigt sätt. Så även här........hedersmord och övergrepp i Allahs namn är fruktansvärt och här skildras det utan pardon.......Intressant så in i nordens.......

Brodorick, William : Den sjätte klagosången**** Fascinerande om än en lite rörig bok om det som vi aldrig får glömma, judeutrotningen. Därför är det bra att det kommer sådana här böcker, som trots att den utspelar sig i nutid visar på dåtiden. Och som också visar på det moraliska dilemmat, ska man verkligen jaga dessa krigsförbrytare som står på gravens rand? De har ju inte gjort nåt sen dess? men boken ger svaret att ja det ska man. Om de nu är så goda människor som de tydligen blivit sen de begick sina "jag lydde bara order" illdåd, varför vill de då inte sona sina brott? Goda människor vill ju oftast det.......Det finns brott som preskiberas och brott som inte gör det, läs den här boken och förstå varför.......
Ser när jag googlar att den benämns deckare???? Det tyckte jag absolut inte att den var när jag läste den men ok, det var den kanske......Till dig som inte gillar deckare säger jag, det här är ingen deckare, det här är en bok som visar på att det här ämnet aldrig aldrig kommer att glömmas. Gillar du deckare, ok den här boken kanske har lånat deckarformen men den skriver om ett ämne som aldrig aldrig kommer att glömmas. Heder åt författare som tar fram det i ljuset igen....och visar på att det finns förgreningar in i framtiden......Offren och deras ättlingar kommer aldrig att glömma, det ska inte vi heller.....

Christianson, Therese: Hagamannen*** Andra boken om Hagamannen på kort tid. Men den här boken var helt annorlunda, den fokuserade mer på själva brottet än på polisarbetet. Iofs intressant även det men så mycket mer skrämmande. Jag kunde knappt sova efter att jag läst den. Här tar författaren upp våldtäkter i ett nationellt perspektiv och skildrar mer hur staden Umeå hölls i ett skräckens välde under dessa år. Jag avskydde Hagamannen ännu mer efter den här boken....

Connelly, Michael: Fallet avslutat *** Cold case som klaras upp. Visst, liksom Fällan tidvis spännande men inte mer.

Connelly, Michael: Fällan *** Fortsättningen på Poeten, som ju var en riktigt bra deckare. Den här nådde inte alls upp till den klassen. Däremot var den också en slags fortsättning på Blodspår, som ju handlade om den hjärttransplanterade FBI agenten Terry McCaleb. Nu är frågan om han blivit mördad eftersom hans avstötningsmediciners innehåll blivit utbytt till verkningslöst pulver. Häftig vinkling!!! Bara inte någon får idéer............:-) Tidvis är boken spännande men inte mer.

Crowther Yasmin: Saffransköket *** Jag har läst några sådana här böcker nu, andra generationens invandrare som bor i England och kommer från Pakistan, Irak, Iran. De lever alla i två världar, med hedersmord och manligt förtryck som förföljande skuggor. Den här boken var inte så annorlunda mot andra i det fallet men en ganska så otrolig kärlekshistoria gjorde den lite overklig, tyckte jag i alla fall. Men visst, inte alla vågar sätta sig upp mot gängse normer och värderingar och betala priset, det gjorde kvinnan i boken.

Cusk, Rachel: Stunder av lycka *** Nånstans  nångång hittade jag ett tips om den här boken. Var när och hur har jag ingen aning om. Men den var helt godkänd. Början kanske var aningen spekulativ men de följande historierna, som helt löst väver in i varann, var riktigt intressanta. Ett annorlunda grepp också, fem människors liv som inte direkt korsas men som befinner sig i närheten av varann. Världen är liten i den här boken men handlingen är desto större. Cusk skriver med stor psykologisk skärpa.

Darrieussecq Marie: : White***(* ) Jag hade just tänkt sluta med mina parantesstjärnor då jag nyligen insett att jag egentligen har 8 sätt att bedöma om jag räknar in alla paranteser. Men men, den här boken var bra men inte riktigt en fyra. Påminner lite om Diskis bok om Antarktis men den här innehöll en historia som trots allt var lite märklig. Intressant om man gillar forskning och särskilt isforskning....Boken utspelar sig i en framtid, jag förstår inte riktigt varför. Kanske för att det inte bedrivs någon liknande forskning där nu, vad vet jag......Konstiga tillbakablickar på de tvås tidigare liv vävs också in utan att jag försår varför....men språket var livligt och innehållet var verkligen vitt....och kallt.......

Davidsen, Leif: Fienden i spegeln *** Jag gillar Davidsen. Många av hans böcker är riktigt bra. Den här var väl sådär. Inte förrän i slutet blev den riktigt spännande. Att plocka fram gamla galningar och låta dem härja igen verkar vara intressant bland deckaförfattare, se Connellys Fällan. Men det känns lätt dammigt.......

Degermark, Pia: Gud räknar kvinnors tårar : memoarer** Varför varför varför läser jag sånt här??? Jag måste erkänna att Degermarks namn gjorde mig nyfiken, hur gick det för den väna varelsen? Det gick otroligt dåligt om man ska tro den här boken, och naiviteten hos författaren är ju helt otrolig. Dessutom känner jag, liksom jag gör ibland när man läser dessa tycksyndommig förjagharhaftetthelvete ochärdessutomheltoskyldig bekännelser, att här utesluts både det ena och det andra....och en del av det som skrivs gör att man baxnar. Och detta knarkande som samhället driver folk till hela tiden......nej jag förstår det inte. Men hon bör få träffa sin son, det tycker jag. Och det blir visst så också och det var ju positivt i alla fall.

Diski, Jenny: Den motvillige resenären.**** Den här boken har hör och häpna en ren på omslaget! Mystiskt tänkte jag eftersom jag ytterst sällan läser baksidetexterna på böckerna jag läser. Jag vill upptäcka själv. Men det visade sig efter 2/3 av boken att Diski åkte till Lappland efter att hon varit i Nya Zeeland. I början tyckte jag att boken var lite trög men efter ett tag tog den tag. Diski skriver ju massor om ingenting och så kommer det lite biografiska ungdomsinslag. Jag har nu läst tre böcker av henne och känner henne mer och mer. Om det hon skriver är sant förstås men helt osant är det förstås inte. Något som föranledde mig att lägga en lapp vid sidan 95, något jag ytterst sällan gör när jag läser, dumt nog för det är ju mycket man skulle vilja komma ihåg. Nåväl där beskriver hon hur hon avundades barn med fysiska åkommor. Eftersom jag var ett sådant barn beslöt jag mig för att skriva av hennes ord för det låter så helt otroligt vansinnig dumt att avundas någon en sjukdom.
När jag gick i skolan avundades jag de barn som hade fysiska problem - astma, håravfall, ett hål i hjärtat. De talade om sina "åkommor" med en anstrykning av stolthet. Lärarna förkunnade att de slapp simma på grund av sin "åkomma" Jag önskade mig hett en åkomma. De "led" av saker som hade ett namn. Att lida var ett tecken på att man var speciell. Jag önskade att jag, med en röst av det slag som lät som om den kom från en annan värld, kunde säga att jag led av något.
Den motvillige resenären begav sig alltså till Lappland och hon beskriver livfullt kylan och mörkret och samernas liv. Det som retar henne mest är tydligen att det finns kristna kyrkor (jag gillar inte trossystem) och det hon helst skulle velat göra var nog att få träffa en schaman, vilket hon fick besked om att de inte fanns, men det vill hon absolut inte tro på. Tyvärr fanns det ingen schaman att uppbringa, och jag medger att jag blev lite nyfiken. Finns det schamaner nu tro? Eftersom allt hon skriver om är mig så pass nära blir det ännu intressantare. Hur uppfattar en utlänning Lappland? En renskiljning? jag har ju själv varit på en sådan. Tydligt är att Nya Zeeland gav ett mycket större intryck än kalla Lappland.

Draculic, Slavenka: Inte en fluga förnär **** Balkan är nära i den här boken. Och ondskan. Slavenka lär ha sagt att det här är en bok om ondska och den bok hon ger ut i höst är en bok om godhet (den handlar om hur en anonym givare gav henne en njure). Och det riktigt stiger ondska ur meningarna i den här boken. Inte så att den frossar i detaljer, även om det förekommer, men den försöker tränga in i ondskans mekanismer och lyckas faktiskt. Slavenka menar att den etniska rensningen på Balkan kunde genomföras eftersom den föreberetts med förtal under lång tid. Början till slutet var när förtalet hade gått så långt att serber slutade hälsa på de bosniska muslimerna. Klara paralleller till andra världskriget och judarna. Muslimerna var till slut så "mobbade" (ja jag använder det ordet för det påminner om mobbning) att de accepterade allt som hände dem. Ofattbart men tydligen var det så...........
Och allt grundade sig på en sexhundra år gammal myt! Myten om furst Lazar som ledde ett slag 1389 mot turkar i Kosovo, vars dag firas som S.t Vitusdagen. Så djupt sitter denna myt att fortfarande ses muslimerna som turkar, efter 600 år!! Milosevic sa efter att ha intagit Sebrenica: "Jag ger denna stad i gåva till det serbiska folket på S.t Vitusdagen. vi har äntligen tagit hämnd på turkarna!"
Man tror inte att det är sant eller hur? men jag kände när jag läst boken att jag kommit en liten bit närmare ondskans väsen, dess verktyg och upphovet till den. Jag anser att mobbning som förekommer mot vuxna och barn i vår tid är grundat på dessa mekanismer även om det naturligtvis inte kan jämföras med en krigsförbrytelse såsom etnisk rensning. Men i grunden är det samma saker som triggar i gång den tror jag.

Drakulic, Slavenka: Den rena godheten**** Fascinerande bok, verkligen! Att försöka utforska godheten genom att undersöka varför och vilka som donerar en njure av helt altruistiska skäl till en okänd mottagare, det är ett väldigt projekt. Nu gäller det USA men ändå. Det som slog mig är att alla som donerade, tidigare donerat blod och ibland även benmärg. De har alltså en genuin önskan att hjälpa sina medmänniskor. Men ändå, dessa människor är verkligen vår tids hjältar och varför inte helgon? och då menar jag både de som ger till kända såväl som till okända. Slavenka går på djupet i den här boken men kommer inte riktigt fram till kärnan. Kanske för att den inte bygger på fakta utan på känsla. Ja boken försöker bygga på fakta men godhet känner jag är en känsla, en känsla för det som är gott men även en känsla för rättvisa och respekt för alla människors lika värde. Min mamma sa ju att hon trodde att man fått två njurar för att kunna ge bort en. Kommer man så långt i sitt tänkande, då är man en god människa tycker jag. Och så långt kommer de som donerar en njure, de vet att de har något som någon annan kan behöva och de delar med sig. En mycket medmänsklig handling.

Efron, Vera: Du en av oss *** Godkänt får den här boken enbart för att ämnet är intressant. Den är annars otroligt dåligt skriven. Det är knappt att jag orkade igenom Teddy hit och Teddy dit och känslor som svallar. Ordföljden var ibland helt under all kritik. Men jag läste den ändå eftersom jag redan när boken kom ut kände att jag ville göra det. Jag har en slags svaghet för spionromaner nämligen. Var också intressant att få läsa om hur Per Albin Hanson försökte handskas med kriget och dess följder. Det cyniska spelet med agenterna kom också fram tyckte jag.

Ekerwald Carl-Göran: Läsa innantill och bli en annan *** Om skönlitteraturens nyttighet handlar den här boken, allt enligt titeln. Och i början var den riktigt bra och intressant. En hel del exempel från världslitteraturen gjorde den också spännande. Och att litteraturen ger igenkänning är ju något som i alla fall jag vetat i ca 47 år ändå sen jag lärde mig läsa vid fem års ålder. Men när det sen blir förskönande av sex med slavflickor då känns det plötsligt inte riktigt sant längre. Och att skönlitteraturen ska lära oss att vi alla är onda (vilket vi väl alla iofs vet om) och att det därför inte är någon vits att bekämpa denna ondska inom en, nja, det känns heller inte riktigt sant. så betyget blev en trea eftersom boken i sig inte tillförde nåt riktigt nytt, att den var lite väl fragmentarisk och att exemplen hämtades från en ganska snäv krets av böcker gjorde att den inte höll måttet riktigt. att citera klassiker och så plötsligt Teratologen, han med Äldreomsorgen i Kågedalen, en iofs annorlunda men knappast klassisk eller flitigt citerad bok, gör mig lite fundersam.( Det enda är att jag äntligen tänker komma till skott och läsa just den boken som utspelar sig ganska just precis där jag bor nämligen........)
Dock blev jag lite nyfiken på författaren som tydligen skrivit en serie som heter i liv och tänkesätt om Nieszche (som jag helt saknar kunskap om) Goethe (vars den unge Werthers lidande borde plats under titel om skönlitteraturens onyttighet med tanke på att hans antisjälvmordsbok utlöste en våg av självmord.......) Shakespeare (som jag finner aningen överskattad men ändå intressant) Voltaire ( vars candide myntat uttrycket att vårda (?) sin trädgård) och Céline (som jag tror att jag läst ett drama av) och Horatius (som jag väl känner namnet på men vad skrev han egentligen?? utom Carpe Diem uttrycket)

Eklund Sigge: Varulvsvalsen ** Så dålig bok! Den får två stjärnor eftersom jag läste ut den. Ok, visst kan jag förstå att den skildrar medberoende men att man kan bli det på några dagar känns overkligt. Det är ju mer trovärdigt att systern och exmaken är det som varit med förut, men att bokens jag som knappt har en aning om vad det handlar om kan bli så involverad på några ögonblick, nej det var väldigt konstigt. Att försumma sitt jobb och sitt barn och sin gravida fru och allt bara efter en veckas kamp, det köper inte jag. Och slutet, så lätt kan det bara inte gå........tyvärr, min empati finns enbart hos den gravida kvinnan......och barnen.

Falkenland, Christine: Trasdockan *** Det bästa eller vad man ska säga med Falkenlands böcker är att man glömmer dem när man läst dem. De andra böckerna jag läst tidigare minns jag ingenting av hur jag än försöker komma på vad de handlade om. Det kanske är en skyddsmekanism för de är verkligen ingen trevlig läsning. Den ena boken är värre än den andra dessutom.
Den här hade helt klart kvalitéer, Falkenland skriver en tät prosa och tränger under huden på sina personer. Här får man lära känna en verklig h*ra, så som en sådan ser ut i omvärldens ögon. Och även i sin egen. Utan förmåga att sätta gränser, med en stark längtan att känna och uppleva kärlek, något som aldrig händer.......Det är rasande skickligt skildrat , utan förmildrande omständighet. Eller de finns men gör ändå inte att man får nån vidare sympati. Och sanningen är att dessa kvinnor existerar överallt omkring oss. Och att de utnyttjas hela tiden.........De är så långt borta från Madonnan som man kan komma......

Gerland Gunilla: En riktig människa*** Den här boken handlar om en kvinna som har antingen autism eller Aspbergers, jag fick inte riktigt klarhet i vilket. Men i vart fall beskriver hon sin uppväxt och hur hon upplever omvärlden. Mycket intressant och givande, ger helt ny förståelse för diagnoserna. På slutet blev det lite knepigare med knark och annat som jag inte riktigt förstod mig på men i det stora hela en bok som alla borde läsa, men främst de som har med barn och ungdomar att göra.

Holmqvist, Ninni: Enhet **** En bok med fyra stjärnor som jag helst inte vill att du läser......märkligt eller hur? men den här boken ger en verkligen kalla kårar. I en framtid hämtas alla kvinnor över 50 och alla män över 60 som inte har barn till en reservbanksenhet för biologiskt material. De bor mycket bra men utsätts för experiment och till slut en slutdonation, allt för att de som producerar barn ska få möjlighet att leva genom de transplantationer som utförs. En dystopi som ger möjlighet till eftertänksamhet i donationsfrågorna. Jag undrar vad författaren tänker med boken, kanske (vilket jag vill tro) nyckelscenen är när Dorrit (huvudpersonen) samtalar med Alice och Elsa som just donerat, Alice har donerat en njure:
Hade jag vetat vilket relativt enkelt ingrepp det var, sa Alice... så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att donera ena njuren på helt frivillig basis, bara sådär, ute i samhället.
Hade du sa Elsa.......Till någon behövd präktfia med fem präktiga ungar och ett tillväxtgynnande jobb? Frivilligt? Menar du allvar?
Ja, (sa Alice) men det skulle såklart inte vara till någon sådan där! Eller, jo förresten; alla har rätt att leva. Även präktfior.
Jaså? sa Elsa Säger du det. Så ädel du är!
Här finns ju en del av donationsproblematiken som den ser ut även idag. Men i vårt samhälle handlar det ju inte om att levande ska donera i någon stor utsträckning, många resonerar ju så här även utifrån sin döda kropp. De finns människor som anser att alla ska få leva och de som anser att de ska bestämma vilka som ska få leva dvs ingen eftersom de inte donerar sina organ efter sin död, de kan ju hamna hos fienden ( i boken är just dessa som har barn fienden eftersom de är behövda vilket inte de barnlösa är). Som sagt en bok som verkligen får en att tänka till men som är så skrämmande att jag undrar om den inte får motsatt verkan, viljan att donera minskar efter att ha läst den, vilket väl kanske inte var meningen om man ser till utdraget ovan.

Indridason, Arnaldur:Vinterstaden**** Äntligen har Indridason hittat tillbaka till tonen från En kvinna i grönt. Den här boken var en riktig sträckläsare. Slutet var iofs lite otroligt men det bidrog till att hålla kvar spänningen. Riktigt välskriven nutidshistoria dessutom. Indridason har återigen plockat upp Erlendurs barndomsuppleverlser med brodern som försvann och dessutom finns det här en cliffhanger, ett brott som säkert följer med in i nästa bok. En bra deckare helt enkelt.

Ironside, Virginia : Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel *** Det här var en rolig bok. Den kunde ha varit allvarlig också men det var den inte. Författaren gör det lätt för sig genom att hela tiden skämta om allting. Åldrande sjukdom religion död. Allt är liksom så kul i den här boken. Men ska man skriva humoristiskt bör det ju handla om kul saker. Kan jag tycka.

Jag gillar Diskis böcker, dessutom påminner hon mig om mig själv. Är gärna ensam, gillar inte fysiska aktiviteter (något som för mig är ett arv från min, på grund av min åkomma, stillasittande barndom. Allt för att undvika ännu större hjärtförstoring) och jag skulle säkert kunna skriva en massa om ingenting också. Ja jag gillar hennes så pass att jag blev glad när hon skriver om Poeten, jag vill att hon ska vara lycklig, för resorna som hon numera alltså lever på genom att skriva om dessa, de verkar vara mest ett otroligt besvär. Därav bokens titel naturligtvis.

Och så fortsätter hon att beskriva hur bra de med åkommor har det, de slipper simma, de får ledigt för att besöka specialister, de stod ensamma på skolgården, speciella och avskilda som kungligheter efter deras åkommor innebar att de inte fick delta i lekarna. Det var så fördelaktigt att ha en åkomma. Så underbart att slippa aktiviteter och grupper. Och att vara speciell.

 

Kadaré Ismaïl :Aprils frusna blommor** Mitt intresse väcktes för Ismaïl Kadaré i och med Den döda arméns general. Så jag beställde ytterligare en bok av honom men blev besviken. Denna utspelar sig i nutid och var på så sätt intressant, men den var så pass egendomlig att jag inte riktigt hängde med....antingen var den sann så att det fanns nåt slag arkiv i nån grotta eller så var det en metafor för nånting som jag inte riktigt hajade....ändå tror jag att det här var mer en bok i nobelpriskommiténs anda, de ska ju ha det som ingen annan förstår........men jag ger inte upp, nu beställer jag ännu en bok av Ismaïl Kadaré få se vad den får för stjärnor!

Kadare, Ismail: Bergens Homeros****Ytterligare en Kadare, lika bra som de andra.

En mystisk, originell och ironisk roman av Albaniens mest kände berättare.

Och det är sant, Kadare är en berättare av stora mått. Här kommer de irländska forskarna från NewYork till Albanien för att studera de inhemska hjältedikterna, ett riktigt Kadareiskt motiv! För det är bergen och traditionerna och folkdiktningen som fascinerar i hans böcker, särskilt i den här.

En både rolig och vemodig skildring av när forskarna kommer till Bergen.

Kadaré Ismaïl: Den döda arméns general **** Faktiskt måste jag ge den här ovanliga boken en fyra....den har ett absurt ämne jag vet, men den är skrivet på ett sätt så att den liksom äter sig under skinnet på en. Jag var bara tvungen att stäckläsa ut den och fast den liksom inte fick nåt riktigt slut så gjorde det ingenting. Generalen som åker tillbaka till platsen för striderna som hölls för 20 år sen (bara det, tänk vilken kort tid efter ett krig, så många som finns kvar och minns) för att gräva upp sina döda landsmän och föra dem tillbaka till fosterjorden. Vilket absurt uppdrag! och med vilken skärpa det skildras att kriget är slut och fred är skipad, allt är glömt (tror de) men inget är förlåtet (får de bli varse). Historien böljar fram och tillbaka, utan att man tappar tråden. En ytterst ovanlig men otroligt suggestiv och välskriven roman, inte för inte finns Kadaré på listan över tänkbara nobelpristagare.....jag har hemma en till bok av honom men måste vänta ett tag med att läsa den, nånstans blev jag utmattad av den här boken......

Kadaré Ismail: Drömmarnas palats **** Du som följer min bokläsning undrar säkert varför jag hela tiden läser den här albanske författaren......Och jag undrade det själv efter förra boken som väl var sådär. Nu tror jag ju att han kommer att få nobelpriset en vacker dag och då är det ju ganska tufft att ha läst en massa av honom, men frånsett det så skriver han bra. Den här Kafka-Processen inspirerade boken blev otroligt spännande direkt och jag bara läste och läste och läste. Och trots att den hade ett ordentligt slut ville jag att den skulle fortsätta. Det måste vara språket, beskrivningen av Drömmarnas palast, de mörka gångarna, de mystiska rummen, interiörerna, männen som hämtar drömmarna, ja allt ger en känsla av stor litteratur. Dock önskade jag att någon satt bredvid och översatte vad det egentligen handlade om. Samhällskritik javisst men exakt hur? Nu var det iofs inte nödvändigt för texten bara flöt på så innehållet var oväsenligt vilket det definitivt säkert inte är för författaren. Men det kändes som jag hade flow när jag läste den........

Kadare Ismail: Grymma April **** Ännu en Kadare! Och som vanligt vid det här laget, en bra sådan. Blodshämnd handlar det om den här gången och Kanun, boken om blodshämnd. Jag ryser och inser att en del av Balkans problem finns i dessa historiska (?) berättelser. För inte kan det väl förekomma än i dag????

Kadefors, Sara: Fågelbovägen 32 **** (ljudbok) Den andra boken jag lyssnat på. Den var ett väldigt bra försök att beskriva utbrändhet. Jag kände väldigt med kvinnan i boken, särskilt när hon upptäckte att barnen vände sig till den moldaviska kvinnan, och mannen dessutom.......Att inte riktigt våga tro på sig själv är något som många kvinnor känner.

 

Kapuscinski Ryszard:På resa med Herodotos *** En ytterst märklig bok. En reseskildring ska det vara men lika mycket en historisk "skröna" om Herodotos, som enligt Wikipedia är denna person
Herodotos, född 484 f.Kr en grekisk historieskrivare som tillhörde kretsen runt Perikles i Aten. Åren 464-447 företog han resor i världen som kom att ligga till grund för hans senare författarskap. Cicero kallade honom för "historieskrivningens fader", men han har också setts som geografins portalgestalt. Under resor i Egypten, Främre Orienten och runt Svarta havet samlade han skriftligt och muntligt material till sitt livsverk, Historia (på grekiska "Forskningar"; svensk översättning 1920) från 440 f.Kr
Den boken, Historia har alltså Ryszard med sig och reser i Herodotos fotspår. Det handlar mest om krig och krig och sen krig igen och det borde vara utråkigt men är faktiskt inte det......
Skulle tro att det här boken kanske är minst intressant av alla som Ryszard skrivit, i så fall har jag en del bra läsning framför mig för han har skrivit minst sex böcker till som alla finns på bibiliotek runt omkring i bygden och de flesta är inte ens utlånade......Så jag återkommer om denna författare längre fram, jag lovar.

Khadra, Yasmina: Efter attentatet *** Tänk att jag efter några sidor kände att kan det verkligen vara en kvinna som skrivit detta???? Det kändes som så kallt och stumt på nåt vis. Och så upptäcker jag att Yasmina Khadra är synonym för en man.....då föll bitarna på plats och jag kunde fortsätta läsa med större behållning. Är det sexistiskt tro? Det fattades trots allt nånting för att jag riktigt skulle gilla boken, jag är iofs intresserad av hur sjutton självmordsbombare tänker men fick inget riktigt svar trots långa förklaringar.

Krakauer, Jon :Mord i Guds namn**** En fackbok, placerad under C och dessutom tjock. Kan det vara nåt? Absolut! Krakauer har ju även skrivit Tunn luft som var suveränt bra och den här boken var skriven på samma sätt.Massor med personer och namn och dessutom väldigt mycket historia. Jag lärde mig mer om mormoner än jag gjort förut i hela mitt liv. Nu kretsar ju handlingen kring den fundamentalistiska falangen av mormonerna, jag hoppas verkligen inte att "normala" mormoner är så våldsamma som dessa. Men det går inte att komma ifrån att de finns gott om dem over there. Månggiftet är ju tydligen det som intresserar dem mest av allt och de företer vissa likheter med islam, det begås ju ett slags hedersmord kan man säga, och som alltid är det kvinnan som drar kortaste strået. Boken var vidrig men oerhört intressant!

Lagerlöf, Selma: Löwensköldska ringen *** Klassiker bör man läsa eller hur? så den här boken fick hänga med vid ett sjukhusbesök och jag läste den med blandade känslor. För det första gillar jag inte riktigt Selmas kommatering, det är komman överallt. Kan det verkligen var bra? Och alla denna mystik som hon hänger sig åt. Inte underligt att folk som läste hennes böcker i början på 1900-talet blev mörkrädda eller rädda för fåglar eller vargar......Jag bara undrar, var det verkligen nödvändigt att skrämma folk på det viset? Det här är ingen av hennes bästa böcker så måste det bara vara....ska du läsa nånting av henne, läs nånting annat!!!

Larsson, Stieg: Flickan som lekte med elden**** Fortsättningen på män som hatar kvinnor. Och dessa tjocka böcker är verkligen bra, intressanta och en händelserik intrig. Kanske att den här var snäppet sämre än den förra men det är värt tiden det tar att komma igenom en så tjock bok. Lite överdrivet iofs med uppståndelse från de döda osv. men det ska ju alltid vara nåt spekulativt på slutet......

Larsson, Stieg: Luftslottet som sprängdes ***(*) Faktiskt, fyran är naggad i kanten på den här tredje boken. Första delen var ytterst seg men sen hände det ju mer saker och allt blev tillrättalagt. Men det tog tiiiid att läsa den vilket det inte gjort med de andra. De gick åt alldeles för fort tyckte jag. Men den här var jag riktigt glad när den tog slut.
Att notera är dock att det förekommer en person som har dialys i boken. Upp till 9 timmar stod det men jag vet då ingen som ligger så länge i dialysen. Fast jag antar att Stieg gjort research och kanske fick veta den absolut värsta dialystid nån nånsin haft, visar hur allt drivs till sin spets i fiktionen. Även om personen var en skurk och såg ut som värsta fågelskrämman och var i stort sett döende och alltså förtjänade alltihop hoppas jag verkligen att de som väntar på dialys inte tror att det ska hända dem. Man blir inte ett levande lik för att man har dialys.

Larsson, Åsa : Svart stig *** Jag säger det direkt, den tredje stjärnan får Åsa Larsson enbart för att hon vågat gå ett steg längre med den här nya deckaren. Jag tänker då på att hon tagit in magisk realism, eller kanske för att nämna det med sitt rätta namn, svensk synskhet, i boken. Detta tar dock fokuset från själva deckarhistorien och mordet framförallt. Larsson gapar över en hel del måste jag säga, och att Kiruna är även denna gång är med i boken är väl lite snällt sagt. Även om Larsson själv säger att stämma blod och vara synsk är vanligt i Kiruna.......(?) Jag trodde att det skulle vara mer om fjällvärlden eftersom Abisko var själva mordplatsen men det var mest Uganda och nån herrgård söderöver....Den mest intressanta personen är den synska flickan Ester som inte har nåt med mordet att göra egentligen, vilket jag kan säga utan att avslöja för mycket. Det vansinniga slutet är som vanligt bara to much och jag tror helt klart att Larsson känner till kyrkans värld mycket bättre än affärsvärlden (för att jämföra med hennes andra böcker). Flera gånger tänkte jag sluta läsa men eftersom stilen skiftade och var till viss del nyskapande fortsatte jag.........Om mordet varit bortkopplat och det varit en vanlig roman skulle jag ha gillat den mer. Snart är ju deckare bara dåligt skrivna fiktioner, inte ens nån spänning finns kvar.....Nej, för många personligheter och för mycket händelser var det i denna deckare. Ingen blev riktigt skildrar på djupet.......och magisk realism har jag aldrig gillat, inte heller i denna bok........ Men det var modigt att våga göra det.

Lewycka, Marina:En kort berättelse om traktorer på ukrainska *** Den här boken har varit så omtalad och titeln är så konstig att jag länge tänkt läsa den. Och den var riktigt bra om än en aning egendomlig. Men författaren har lyckats med att upprätthålla intresset hela vägen, och återblickarna till kriget vävs in på ett bra sätt. Lite om Ukraina kommer det också med och det är ju inte helt fel. Däremot var avsnitten om traktorerna inte så där värst intressanta, även om jag känner till både Ferguson och John Deere m.fl som nämns. Bra debut.

Liffner, Eva-Marie : Drömmaren och sorgen*** Knappt att den här boken nådde upp till trean. Men det är även här språket som håller upp den. Eva Liffner skriver vackert, utan att tveka över orden. Men den här bokens innehåll var verkligen märkligt. Jag måste erkänna att jag faktiskt inte riktigt vet vad den handlade om. En arkitekt då och nu, men märkliga händelser eller är det just drömmar som titeln antyder. Sen helt plötsligt ett brott på slutet, vilket iofs hennes böcker brukar handla om men det var jag liksom inte beredd på....hade jag läst slarvigt tänkte jag? och kanske att jag gjorde, boken var kort sagt jobbig att läsa, men Liffner är Liffner så jag läste ut den.

Lindgren, Torgny: Norrlands akvavit **** Såsom inflyttad västerbottning med känningar i dess inland kan jag inte annat än fascineras av TL:s roman. Han har ju både rätt och fel i att inlandet är avkristnat, även om det finns kvar en del församlingar med kristna, det finns bönhus och kapell. Men det är en annan kristendom än den som predikades när väckelsen var väldig, de som var med och upplevde den är förvisso döda, eller snart döda som Gerda. De som finns kvar är som Marita, de föddes frälsta men ville egentligen avfalla. Nu tar de liksom chansen. I stället för att hitta en annan, sann kristendom, utan syndakatalog, men med en ödmjukhet inför nästan och en förståelse och ett kärleksfullt sätt att se på andra, icke frälsta människors tillkortakommanden, blir de som Kristina, de blir ett vi dit ingen utböling kommer in.
Här tror jag TL snuddar vid något i den västerbottniska folksjälen, detta vi som leder till att ingen någonsin kommer in som inte är född in i det. Intressant iakttagelse, kan det leda till ett hat som resulterar i mord? Låter starkt men inte omöjligt.
Gör månne Lindgren, eller hans fiktiva predikant, här upp med sin uppväxt, känslor starka som hat för det frö av tvivel som ungdomens tältmöten sått hos honom, finns det ändå en Gud? Kanske har han tänkt som barnflicka i Knutby gjorde: Men tänk om det ändå är sant?
Nu har han kommit fram till att det är ändå inte sant, livet har ingen mening. Och det måste ner på pränt, samtidigt som det skildrar den uppväxt som sårat honom så.
Det är en ärlig bekännelse men jag kan känna att Lindgren tar till gamla, så ofta förbrukade knep. Predikanten som naturligtvis har sex med den unga nyfrälsta flickan, Ok visst har det skett vid några tillfällen, men inte hela tiden som det har lust att skildras i varje skönlitterär bok som skrivs. Och jag har inga problem med att nattvard firas på okonventionella sätt, men här verkar det som att Lindgren ger en känga åt de kristnas nykterhet, den nykterhet som ju ofta tydde på att de ändrat livsstil. Att då lyckas ”lura” en sådan att på sitt yttersta dricka sig full, det måste ju vara höjden av publikfrieri.

Lönnebo, Martin, Sjödin, Tomas: Väder, vind & livets allvar en brevväxling *** En bok skriven av två kristna män, en pastor och en präst. Men framförallt skriven av två män som har handikappade barn. De skriver till varandra om livets vedermödor, på ett lågmält sätt tröstar de varandra med att allt kommer att bli bra i himlen när tankarna och oron för barnen blir för svåra. Men mellan dessa tankar lever de ett liv som de också delar med sig av. Den här boken kan läsas av alla, även de som inte är ett dugg religiösa, helt enkelt för att lära känna hur kristna människor tänker. Även de som har handikappade barn bör kunna få en visst tröst av att läsa den här boken, här finns mycket tankar och känslor inför det svåra.

Marklund Liza: Livstid ** Jag måste ge den här boken bara två stjärnor eftersom jag var tvungen kolla på Adlibris vad det var den handlade om!!!! Det är en månad sen jag läste den och jag kommer inte alls ihåg vad sjutton det stod i den. Så den är ingen mening att skriva mer om....skärpning Marklund.

Marklund Liza: Nobels testamente *** (ljudbok) Först nu har jag upptäckt ljudboken och då i form av mp3 som jag kan ha i min telefon. Det var ett tag sen jag lyssnade på Nobels testamente och det gick riktigt bra måste jag säga. Det var väl ingen höjdardeckare direkt men eftersom jag ofta tittar på nobelfesten och även besökt blå rummet så kände jag ju igen mig till en del. Historien om flytten till fina villan och familjetjafset är ju nästan behållningen, jag gillar hennes sätt att ta itu med sonens mobbare, tyvärr tror jag inte att det går att göra så för barn som mobbar har ofta föräldrarnas gillande (eller har i alla fall kollat upp att det är ok det är min teori) och då går det inte så lätt att få empati från dem. Men det var ett bra försöka att beskriva något som är så vanligt idag.

Martinez, Guillermo: Morden i Oxford **** Titeln på den här boken visar inte en sekund vad som döljer sig inom pärmarna. Morden i Oxford säger ju ingenting. Det kunde ha varit en bok om ett av mina hataämnen, matematik (det andra är fiske) men den här boken är så mycket mer än en hyllning till matematik och Pytagoréerna, vilket den förvisso handlar om. Den är, skulle jag vilja säga, enkelt skriven för att innehålla så mycket svåra meningar (allt har med matte att göra förstås). Upplösningen är oväntad, visst, men det är inte den som gör boken intressant. Mitt specialintresse i litteratur är ju hur transplantationer skildras och här finns tankar och värderingar om det som är ytterst intressant....även om man skulle kunna säga att det är en form av bihandling. Gillar du annorlunda deckare ska du absolut läsa den här. Tyvärr den enda som är översatt av författaren hittills.......Han har för övrigt fått det prestigefyllda (?) Planeta priset (?) för den här boken........Men som alltid, ett pris säger inget förrän man läst boken och håller med om att det var välförtjänt, vilket jag gör i det här fallet.....

Mazetti, Katarina: Mitt himmelska kramdjur ** Ställde mig på kö för den här boken eftersom jag blev nyfiken. Men jag blev grymt besviken. Jag fick en känsla av att den skrevs enbart för att en av deltagarna på den sk kursen skulle få säga att gud är kvinna. Nej något inlägg i den teologiska debatten är den absolut inte. Däremot kanske i New Age debatten, fast inte ens det.

McCall Smith, Alexander Titel: I muntra damers sällskap *** De här böckerna har tappat lite med de sista tycker jag. Den här var dock ganska bra igen. Det är ju Afrika man vill åt tycker jag och det doftar lite mer i den här än de två senaste.......

McCall Smith, Alexander: Livets skafferi **(*) Den här boken betalade jag faktiskt fem kr för att få ställa mig på kö för. Och det var den inte värd. Faktiskt. Jag har gillat alla böckerna utom den som är en helt annan serie, men i den här var det ju inget detektivarbete alls nästan. och allt upprepades som man läst i de andra böckerna. Ok att den ska vara fristående men ska det fortsätta såhär kommer snart halva boken att bestå av tillbakablickar. Kändes nästan som att se en såpa på TV där inget är fördolt för nytillkomna tittare......Jag blev lite besviken.

McCall Smith: Lycka och ett par blå skor *** De här böckerna kan man ju bara inte låta bli att läsa. Men som vanligt är de ett par timmars förströelse, det är allt. Jag måste säga att jag börjar bli lite less på alla upprepningar från tidigare böcker men trots det kommer jag att läsa nästa också......

McEwan, Ian: På Checil Beach*** Den här boken fick så bra recensioner men jag tyckte det var ganska dålig. Jag fick en känsla av att det som hände har verkligen hänt nån till McEwan närstående person. Och nu skulle traumat bearbetas. Men jag kan ha fel........

Mills Mark: Amagansett ***(*) Zecilia har gett den här boken fem poäng och därför har den legat på min att läsa lista ett tag. Nu gjorde jag slag i saken och lånade den, en tjock bok! Men smaken är ju som baken. Jag tycker att den var så mycket annat än en deckare därav halva stjärnan som jag ger för att den beskrev första världskriget utifrån ett amerikanskt perspektiv. Dessutom byggs en mystisk känsla upp men den håller inte riktigt hela vägen. Dvs upplösningen var lite platt......

Moldén, Göran: Fågelskådaren ***(* ) Vilken debutroman! Hela tiden fick jag vibbar till en stuga jag haft och även till mitt föräldrahem och dess småbruk.....kylan innan man fått upp värmen, sorgen över att måsta gå för sista gången i alla byggnader och omgivningar innan den oundvikliga försäljningen. Många skulle nog vilja göra som kvinnan, vänta in hösten i barndomens miljö. Dessutom är det en inträngande skildring av att se sitt barn bli en annan än en själv. Här kunde dock boken ha varit lite tydligare, hur tänker en mor egentligen? kanske att det inte riktigt går att skildra det om man heter Göran, därav parantesen kring fyran. Det finns en acceptans här som jag inte riktigt förstår, kanske det är det som gör mig lite förvirrad när jag läser boken. Har man varit övertygad vänster människa (eller kristen) under 60-talet brukar hårdheten mot "de andra" sitta i tills (möjligen) liemannen har skymtat i ögonvrån och inte ens då är det alla som ändrar inställning. Men kanske att det är just det som hänt kvinnan? Eller rättare sagt är det nog det som hänt henne.......Och en mor är en mor är en mor.....i alla fall innerst inne......såtillvida är boken tydlig.

Nadelson, Reggie: När jorden rämnar ***(*) En helt ok deckare som jag lånade på impuls. Har inte ens hört talas om författaren förut. Skildrar livet efter elfte september, inflikat i en deckarhistoria med oväntad upplösning. Faktiskt sträckläsning.

Némirovsky, Irène : Balen *** En bok med två långnoveller kan man kanske kalla det. Balen och Höstflugorna. Författaren dog i Auschwitz så böckerna är från 1930 talet. Lite gammaldags men ytterst välskrivna. Personerna lever.

Nilsonne, Åsa: Ett liv att dö för ** Så här är det, jag måste ha blivit less på deckare. Den här historien tilltalade mig inte alls fast den höll sig både i nutiden och i en något exotisk miljö, afrika. Men allt kändes påklistrat, från porrbilder till afrikansk magi (?). Nej jag får nog välja mina deckare mer noggrant i fortsättningen....

Noble, Elisabeth: Bokcirkeln *** En bok med ett innehåll som jag aldrig skulle ha läst om den inte hetat vad den gjorde. Nu trodde jag ju att det skulle handla om just en bokcirkel men det var ju kvinnorna i just denna cirkel den handlade om. Kanske att jag är för gammal för att känna igen mig i dessa kvinnor med sina barn men jag läste i alla fall ut den ganska snabbt, blev kanske lite fascinerad av deras öden i alla fall......

Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*) Så otroligt många ord det är i den här boken och även i de andra i trilogin. Nu hängde jag i alla fall med ordentligt vilket jag inte gjorde i förra boken. Palmemordet har ju alla en relation till i alla fall. Trots att man hört allt förut lyckades det bli spännande. Det som inte var med var den blå passat som jag minns figurerade i utredningen. Vid tillfället ägde jag en passat själv och jag minns att det fanns jobbarkompisar som tittade ilsket på mig för den sakens skull. Då insåg jag vad massuggesion är för nånting. Som tur var så var min passat röd så misstänkt blev jag aldrig haha! Nåväl, Leif G W verkar ju vara en sympatisk person så Bäckström lär ju inte vara hans alter ego i alla fall, tack och lov. Det dröjde ett tag innan han dök upp i boken och jag hyste ett (fåfängt visade det sig) hopp om att han aldrig skulle göra det. Men så väl var det ju inte. Dessutom gillar jag de lite kryptiska titlarna som Person hänger sig åt.
Det enda jag inte riktigt gillar är upprepningen att Johansson kan se runt hörn. Ok att man får veta det en gång men hela tiden........Fast iofs det har ju lust att bli såna upprepningar i verkliga livet också så ok......

Radge, Anne B: Berlinerpopplarna **** Tur att jag inte läste vad som stod på omslaget till den här boken innan jag lånade den: påminner mycket om stämningen i den svenska filmen Änglagård....vilket jag inte alls tyckte att den gjorde, tack och lov. Jag gillade verkligen Anne B Radge sätt att skildra sina karaktärer. Så länge sen jag träffat på fyra personer som jag lärt känna så väl på så få sidor. Ett tips är att läsa bok vid juletid, då uppskattar man den nog ännu mer. Jag var rädd för att slutet skulle sänka boken men det gjorde det inte. Tvärtom får den faktiskt mest intressanta personen komma till tals först då. Epilogen kunde jag dock ha varit utan, men ändå, kanske att det där avslöjas vem som var den stora boven??? Jag tänker forftfarande efter flera dagar på personerna....Titeln kan verka missvisande men den innehåller en stark symbolism, både över Kriget som aldrig lämnar de norska tankarna och över historien som sådan....och då måste ju epilogen vara med om jag tänker efter........blev du nyfiken? helt rätt, läs boken!

Robinson Peter: Efter alla år av saknad *** Jag har läst andra böcker av Robinson som jag inte tyckt varit särskilt bra, lätt overkliga om man säger så. Men den här boken var bättre. Det är kanske för att den speglar 60-talets musik som jag gillar den, jag var ju en riktig popnörd på den tiden, eller popoffer kanske vi kallades. Fast hemma i min by var jag nog den enda med idolbilder på väggarna och örat framför radion varje kvällstoppskväll. Lite udda med andra ord. Men i Robinsons bok är det inte udda att gilla musik tvärtom namnges många av den tidens stora både med låttitel och grupp/ sångares namn. Boken är ordentligt tjock och det är märkligt att det går att skriva en historia så flytande med så många ord, och att det trots allt hela tiden är intressant att läsa......det var snudd på en 3,5 men så tyckte jag upplösningen var lite sådär men en stark trea är det. Funderar fakiskt på att läsa hans nästa bok också, gillade den där Banks trots allt.......

Romer, Knud: Den som blinkar är rädd för döden***(*) En hyllad debut, den rubriken fick mig att bli nyfiken på den här boken. Och den var intressant. Den var annorlunda skriven, en släktkrönika som varvas med pojkens (Knud själv) upplevelser i Danmark efter kriget. Och det utan att man behöver fundera vilken tid det är.
Den benämns också som en hämndaktion och det är det verkligen. Många föräldrar till mobbade barn skulle dock kunna känna igenkänning iofs men också en tanke, varför bosatte de sig i Danmark? Varför lät inte föräldrarna pojken växa upp i Tyskland där de säkert fått större förståelse? Så otroligt många som blivit mobbade bara för att de haft fel färg på ett plagg, den här pojken hade ju en mamma som tillhörde de hatade ockupanterna, och dessutom inte gjorde ett dugg för att smälta in i samhället. Mina sympatier är hos pojken men han hade kunnat få ett annat liv, om föräldrarna velat förstå. På slutet kommer det dock fram varför mamman säkert hatade även Tyskland och inte ville bo där. Men ändå.......krig är krig och att bli ockuperad är nånting helt annat än att anfalla.......Den fjärde stjärnan är för språket, den är bra skriven. Blir intressant att se om det språkliga drivet finns kvar även om Knud Romer skriver en fiktiv roman eller om det är hatet som fått språket att blomstra.......

Safran Foer, Jonathan: Extremt högt och otroligt nära **** En riktig höjdarbok var det här. Själva historien var intressant, inte bara för att den handlade om 11 september, där fadern till sonen i boken omkom. Utan också för att författaren prövar nya grepp med svartvita foton och olika typsnitt. Boken utspelar sig på olika plan men det är pojkens upplevelser som verkligen får en att vilja läsa. De skildras ut hans perspektiv och speglar nog ganska väl hur pojkar i den åldern reagerar. Däremot kan jag tycka att speglingen av farmodern och farfaderns liv inte riktigt passar in men å andra sidan betyder de mycket för pojkens utveckling. Slutet var aningen konstigt, men kanske också förlösande. En riktigt bra bok som speglar 11 september ur ett barns perspektiv. Och därför gör det ännu värre.......

Salomonsson, Anita : Vattenbärerskan *** Jag har länge tänkt läsa nånting av Anita Salomonsson, författarinnan som debuterade vid 57 års ålder eller vad det var. Jag blev dock lite besviken. Jag har läst Torgny Lindgren, Sara Lidman och P-O Enqvist med stor behållning, de har alla unika berättarröster. Men det har inte Anita Salomonsson. Hon blandar friskt av alla de tre stora och hennes långa beskrivning av vatten får en bara att tänka på Lindgrens dito. Allt är bara eländes elände i den här boken och den scen som jag tror bäst beskriver alltihop är när moderns dör på gårdsplanen, av myndigheterna tvingad till lasarettet. Tjingligt tycker dottern...........Där tycker jag att bokens vemod står helt klart......Slutet är också för rumphugget tycker jag.....nej den var knappt värd sin trea.

Strömstedt, Margareta: Natten då de hängde Ruth Ellis ** För det första, titeln! Den måste vara satt i rent spekulativt syfte, för att man ska tro att det är en deckare eller nåt så att man ska vilja läsa eftersom det ju är deckare folk läser nu för tiden. Sen alla dessa bekännelser om vansinniga och ogenomtänkta upplevelser, för det är ju vad det är, en bekännelsebok. Texten spretar ju hit och dit och finns det nånting av det här som jag egentligen vill veta? Ok att en näradöden upplevelse förändrar allt är ju möjligt men inget nytt direkt....Nej jag har en känsla av att det här en bok som man haft mest behållning av om man läst Strömstedts andra böcker innan. En bok som ska ge lite ljus över det som inte var med i de andra böckerna.........men utan dem är det här inte speciellt bra.

Sundelin, Arne: Spinalonga - de spetälskas ö *** Den här boken får med tvekan tre stjärnor. Ämnet var iofs intressant, det handlar om en av de sista spetälskekolonierna, som var på en ö. Boken har dokumentär bakgrund, ön har funnits. Boken är också en slags dokumentär och därmed lite märklig, eftersom den är en blandning av dokumentär och fiktion, personerna blir liksom inte riktigt levande, det är som att se dem svartvitt på TV.
Intressant är dock att det finns en präst som verkligen levde för och med de spetälska. Jag blir alltid glad när det finns präster i böcker som inte är sexgalningar eller pedofiler eller tjuvar eller banditer eller bara helt enkelt elaka. En präst som uppträder som en präst bör göra är alltid en frisk släkt. Dessutom var det inte så länge sen detta hände, spetälskan var en förfärlig sjukdom med stort stigma. Liksom HIV var en period i vår tid.
Såhär var det, jag upplevde den inte som en deckare utan som en samtidsskildring och det gillade jag. Dessutom är jag ingen fan av böcker där fiske ingår, alla dess redskap och iskalla händer och bottenlösa hav, så det gillade jag inte men ok då, tänkte jag tills slutet som naturligtvis var det vanliga våldsamma deckarslutet men slutscener som skulle göra sig såååå bra på film (alltid denna flört med filmmediet). Då rök fjärde stjärnan. För det var ju en deckare trots allt......

Theorin, Johan: Skumtimmen ** En så omtalad bok måste jag ju bara läsa tänkte jag. fem stjärnor i Sif tidningen!!! och goda recensioner både här och där. Historien grep mig direkt men efter ett antal sidor började jag känna att jag liksom läst boken förut. Är det inte en blandning av Camilla Läckbergs Stenhuggaren och Mari Jungstedts Gotlandsböcker??? Tänkte jag......och upprepandet av ordet "skumtimmen", "var är Jens" och "lever Nils Kant" var ytterst irriterande. Ok, det är en mappie som löser gåtan, en riktig gammel mappie som M-magasin skriver men det är också det enda nyskapande i denna bok. På slutet skummade jag hela tiden, läste man slutet på varje kapitel så fick man veta det väsentliga, resten var bara en massa prat, någon överraskande upplösning var det inte heller tyckte jag. Nej två stjärnor räcker för Skumtimmen.

Unge, Mirja: Motsols ***(*) Den förra boken jag läste av Mirja Unge, Järnnätter, tyckte jag mycket om, det minns jag fast det var sex år sen jag läste den. Den här boken var ganska irriterande i början, eftersom Unge inte verkar särskilt förtjust i kommatecken. Och meningarna slutar ibland i ett intet. Som sagt i början störde jag mig på det. Jag vet inte vad som är värre, för mycket kommatecken, som hos t.ex Selma Lagerlöf, eller för få som hos Unge. Men faktiskt, efter ett tag brydde jag mig inte alls om det. Det kanske var historien som fängslade mig, och då inte den "rätta" historien, den som boken handlar om, sorg. Utan den gamla mormoderns historia. Med några få meningar här och där får man en klar inblick i den gamla kvinnans liv. Nu är hon lite förvirrad men möter ändå en slags mening med livet till slut. Intressant är också beskrivningen av den New Age inspirerande mamman och hur hennes inflytande speglar sig i den unga kvinnan. Även om man tror på återfödelse måste man få sörja. Och vill man verkligen att alla ska återfödas? En bok, inte bara om New Age utan om fundamentalism och hur det påverkar oskyldiga barn.
Det måste bli en extra stjärna ändå för boken var innehållsrikare än jag först trodde. Många bottnar som man säger.

Wahldén, Christina : Operation ormens huvud ** Ämnet i den här boken var intressant, kinesiska barn som kommer till flyktingförläggningar i Sverige och försvinner spårlöst. Det här är nog ett slags sätt att försöka skildra vad som verkligen skulle kunna vara anledningen. Så ämnet är intressant men boken är verkligen inte bra skriven tycker jag, en rapport i fiktiv form, personerna är konstruerade och märkliga.

Vargas, Fred: Budbäraren**** Den här deckaren var ju riktigt bra. Jag gjorde ett misstag och började med nästa bok av Fred Vargas och den fick jag lägga bort för den tyckte jag var väldigt dålig.) Den hade varit bättre om jag läst den här före.) Men den här var helt annorlunda. En historia med lite oväntad upplösning och intressant var den också. Dock önskar jag att jag istället sett boken som film, nånstans visste jag var mördaren skulle hålla sig men det var flera personer och jag orkade inte hänga med riktigt. Men som film hade man ju sett alla och vetat hur alla såg ut. Jag tror aldrig jag tänkt så om nån bok förut, en intressant iakttagelse......

Winspear, Jacqueline: Med lätta bevis ***(*) Winspears förra bok var en klar höjdare. Jag tyckte så mycket om den att jag faktiskt ställde mig på kö på bibblan för den här. Men jag blev lite besviken. Mest för att historien var så osannolik, men när jag läste författarens tack förstod jag att den faktiskt var sann och då blev boken genast bättre. Inte bara en deckare utan också en historieskildring. Så då blev det en liten stjärna till. Böckerna kommer som teveserie, det ser jag fram emot.....Och jag ser nog fram emot nästa bok också måste jag säga......

2007 års bästa böckerx

Aslam, Nadeem: Kartor för vilsna älskande ****

Vargas, Fred: Budbäraren****

Safran Foer, Jonathan: Extremt högt och otroligt nära ****

Larsson, Stieg: Flickan som lekte med elden****

Kadaré Ismaïl: Den döda arméns general ****

Moldén, Göran: Fågelskådaren ***(* )

Andersson, Camilla & Boström, Anders: Den 777:e mannen ***(*)

Mills Mark: Amagansett ***(*)

Krakauer, Jon :Mord i Guds namn****

Darrieussecq Marie: : White***(* )

Radge, Anne B: Berlinerpopplarna ****

Romer, Knud: Den som blinkar är rädd för döden***(*)

Unge, Mirja: Motsols ***(*)

Kadaré Ismail: Drömmarnas palats ****
Kadaré Ismail: Bergens Homeros ****

Diski, Jenny: Den motvillige resenären.****

Winspear, Jacqueline: Med lätta bevis ***(*)

Draculic, Slavenka: Inte en fluga förnär ****

Larsson, Stieg: Luftslottet som sprängdes ***(*)

Indridason, Arnaldur:Vinterstaden****

Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*)

Holmqvist, Ninni: Enhet ****

Kadare Ismail: Grymma April ****

Kadefors, Sara: Fågelbovägen 32 **** (ljudbok)

Martinez, Guillermo: Morden i Oxford ****

Drakulic, Slavenka: Den rena godheten****

Lindgren, Torgny: Norrlands akvavit ****

Brodorick, William : Den sjätte klagosången****

Ondaatje Michael: Anils skugga **** Vilken öppning på det nya året! En bok som började som en tvåa och slutade som en fyra. Berättelsen grep tag efter några sidor och sen släppte den aldrig greppet. Äntligen en bok om någonting ytterst allvarligt. Skriven med engagemang och medkänsla. Möjligtvis att språket kändes lite torftigt till att börja med, men sen tog personerna över.

De bästa böckerna jag läste 2003, utan inbördes ordning, är det här. Alla böckerna är riktigt bra, men några sticker ut lite mer, dvs jag skulle kunna tänka mig att läsa om dem

Här kan jag tycka att flera inte alls når upp till guldkornsepitetet, jag måste ha varit generös 2003.

De intressantaste för omläsning är transplantationsböckerna Slavenka Drakulic: Rädslan i kroppen och Martin Klepke: I väntan på en lever. Och även Tartt, Donna: Den hemliga historien, något av en klassiker.

En bok jag inte alls kom ihåg var Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma. Men när jag läste min reflektion

Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma: **** En annorlunda bok! Snabbläst och med en viss humor. Ok, den kanske går hårt åt det japanska samhället vars företagskultur hänsynslöst skildras, men den kunde nog ha skrivits om vilket land som helst för alla länders kultur är ju olika och överallt finns det egendomligheter. Den var helt klart läsvärd och jag är glad att jag hittade den i nyaböckerhyllan på mitt bibliotek.....

plus här kom jag ihåg den direkt. Författaren är produktiv men bara två böcker är översatta. Synd! Jag vill läsa mer känner jag nu...

Helena von Zweigberk: Det Gud inte såg ****

Slavenka Drakulic: Rädslan i kroppen ****

Leif GW Persson: Mellan sommarens längtan och vinterns köld ****

Martin Klepke: I väntan på en lever ****

José Saramago: Blindheten ****

Kerstin Ekman: Sista Rompan****

Åsne Seierstad: Bokhandlaren i Kabul ****

Erlend Loe: Naiv. Super ****

Paul Auster: I de sista tingens land ****

McEwan, Ian: Försoning *****

Holmberg, Bo R: Liemannen ****

Tartt, Donna: Den hemliga historien ****

Atwood, Margret : Kattöga ****

Baricco, Alessandro: Silke****

Rynell, Elisabeth : Till Mervas ****

Nothomb, Amélie: Underkastelsens sötma: ****

Marklund, Liza: Den röda vargen ****

Ekman, Kerstin: Skraplotter *****

Holmberg, Bo R: Snögrav ****

 De bästa böckerna jag läste 2002, utan inbördes ordning, är det här. Alla böckerna är riktigt bra, men några sticker ut lite mer, dvs jag skulle kunna tänka mig att läsa om dem.

Även om flera är riktigt bra tror jag att jag helst skulle läsa om Ekman; och då hela trilogin Vargskinnet. Men när finns den tiden tro?

Dessutom skulle jag faktiskt kunna tänka mig läsa om Airth, en deckare som jag alltid tipsar om och som definitivt skulle finnas på min topptiodeckarlista. I alla fall innan omläsning.....;-)

Maggie O´Farrell: Bara Alice ****

Imre Kertész: Mannen utan öde****

Torgny Lindgren: Pölsan *****

Paul Auster: Illusioner ****

John Irving: Den fjärde handen****

Kerstin Ekman: Vargskinnet, Guds barmhärtighet. ****

Rennie Airth:Mörkrets flod (d) ****

John Irving: Garp och hans värld*****

Waris Dirie: En blomma i Afrikas öken ****

Fredrik Lindström: Världens dåligaste språk****

Slavenka Drakulic: Som om jag inte vore där ****

Jennifer Lauck: Blackbird****

John Irving: Hotell New Hampshire****

Bernhard Schlink:Högläsaren****

Tracy Chevalier: Flicka med pärlörhänge****

   De bästa böckerna jag läste 2001, utan inbördes ordning, är det här. Alla böckerna är riktigt bra, men några sticker ut lite mer, dvs jag skulle kunna tänka mig att läsa om dem.

Den bok jag mest troligt skulle läsa om är nog Maria Küchen: Lycklig hora. Jag har fortfarande oläst Wennstams böcker och en omläsning av Lycklig hora skulle vara befogad i det sammanhanget.

Torbjörn Flygt: Underdog ****

Kerstin Norborg: Min faders hus ****

Ian McEwan: Amsterdam****

Nick Hornby: En god människa.****

Kurt Levlin: En andra chans****

Ha Jin: Två kärlekar****

Bengt Ohlsson: Se till mig som liten är****

James Salter: Ljusår****

Maria Küchen: Lycklig hora****

Birgit Häggkvist: Försöksråttan ****

Sara Lidman: Tjärdalen ****

Sara Lidman: Din tjänare hör ****

Ulf Lundell: Kyssen****

Stephen King: Att skriva****

Mirja Unge: Järnnätter****

Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula ****

Katarina Mazetti: Grabben i graven bredvid****

Michael Ondaatje: Anils skugga ****

1999 skapade jag min första hemsida som handlade om allt möjligt. Men det var då jag började göra reflektioner om de böcker jag läste på en särskild boksida. Vid årets slut sammanfattade jag alltid de som fått fyra eller fem stjärnor och benämnde dem Guldkornen (hmmm? så genomtänkt eller hur?? ).

Blev plötsligt nyfiken på vilka jag läst och kommer att lägga ut titlarna lite nu och då. De finns ingen länk till dem men sök på författare eller titel om ni blir intresserade att läsa vad jag skrivit för reflektioner om dem.

De som känns riktigt läsvärda fortfarande har jag fetstilat. Dvs de som jag eventuellt skulle kunna tänka mig läsa om.

Men alla är bra.

• Majgull Axelsson: Aprilhäxan
• Marklund, Liza: Sprängaren
• Albert Camus: Fallet
• Tomek Tryzna: Fröken Ingen
• Louise Boije af Gennäs: Ingen mänska en ö
• Nick Hornby: Om en pojke
• Martinsson, Harry: Nässlorna blomma
• Lyckad nedfrysning av herr Moro: red
• Lagerlöf, Selma: En herrgårdssägen
• Sjögren, Lennart: Fårmannen