Böcker om isländske Erlendur.

Jag har läst och sammanfattar lite här.

Här finns mer att läsa om författaren

Sammanfattning:

Bäst av böckerna om Erlendur är Kvinna i grönt.

Bäst med att läsa böckerna: Island

Något jag kommer ihåg: Vinbärsbuskarna i Kvinna i grönt

Något jag retat mig på: Detta ständiga Eva Lind i några av böckerna.

Något jag lärt mig: Indridason var (nog) den förste isländske författare jag läste och därmed upptäckte jag Islands författare. En mycket bra upptäckt.
Något som förvånar mig: Att Indridason går tillbaka till Erlendurs ungdom och skriver lika bra om den tiden!

Något som gläder mig: Se ovan - det betyder att det kommer fler böcker om Erlendur och Island!

2000 – Glasbruket Se nedan

2001 – Kvinna i grönt Se nedan

2003 – Änglarösten Se nedan

2004 – Mannen i sjön Se nedan

2005 – Vinterstaden Se nedan

2007 – Frostnätter Se nedan

2008 – Mörka strömmar läst

2009 – Svart himmel läst

2010 – Den Kalla Elden läst

2011 -  Den stora matchen läst  (mest om Marion)

2012  - Nätter i Reykjavik läst  (den unge Erlendur 1)

2014  - Den som glömmer läst (den unge Erlendur 2)

Indridason, Arnaldur: Kvinna i grönt ***(*) En riktigt bra deckare som utspelar sig på Island. Bara de ovanliga namnen gör den intressant och den var faktiskt spännande i stort sett hela tiden. Kanske att kringhistorien med kriminalpolisen Erlendurs privatliv känns aningen krystad och det var nog mest den som gjorde den fjärde stjärnan tveksam, det finns en gräns för hur många gånger man kan skriva Hur mår Eva Lind? innan det blir för tjatigt......Alltså tvärtom mot många andra deckare där själva kringhistorien är det intressanta. Ok, slutet var kanske förutsägbart men ändå inte riktigt trots allt......nej den var bra den här boken.......

Indridason; Arnaldur : Glasbruket*** Visst, den här debutromanen är också bra men jag förstår varför "Kvinna i grönt" också fick pris, den är faktiskt ännu bättre! Jag kanske skulle ha uppskattat den här boken mer om jag läst den först, men trots det så var den bra. Helt klart en läsvärd deckare.

Indridason, Arnaldur : Änglarösten*** Den tredje Indridason som jag läser på kort tid, och den här boken var också bra. Inte lika bra som Kvinna i grönt som jag tycker varit den bästa hittills, men i klass med Glasbruket. På nåt sätt är det mindre Island i den här romanen än i de förra vilket jag tycker är synd. Det blir mer bara deckare då. Historien var också väldigt medioker med lite väl mycket vanliga deckaringredienser, väldigt lite island där. Men bortser man från det var den helt klart läsvärd, vilket jag förstod att den skulle vara. Därför såg jag till att låna den snabbt!!!

Indridason, Arnaldur: Mannen i sjön*** Den här boken var helt ok men inte mer. Indridasons första två böcker handlade mer om Islands natur och den här handlar mer om dess politik, och jag föredrar det som skildrar naturen. Det var exotiskt men inte den spionpolitik som skildras här och som är sig lika i alla länder. Och så detta Stasi, gör alltid att man ryser.......

Indridason, Arnaldur:Vinterstaden*** Äntligen har Indridason hittat tillbaka till tonen från En kvinna i grönt. Den här boken var en riktig sträckläsare. Slutet var iofs lite otroligt men det bidrog till att hålla kvar spänningen. Riktigt välskriven nutidshistoria dessutom. Indridason har återigen plockat upp Erlendurs barndomsuppleverlser med brodern som försvann och dessutom finns det här en cliffhanger, ett brott som säkert följer med in i nästa bok. En bra deckare helt enkelt.

Indridason, Arnaldur : Frostnätter *** En helt ok och vanlig Indridason. En mordgåta som väl var bra tyckte jag och att gamla brott dyker upp är ju mer regel än undantag. Sen var det ju isländsk natur (sjöar) och berättelsen tog ett kliv framåt genom att historien om den försvunna brodern nu är offentlig på ett annat sätt. Det mest banbrytande var dock att Eva Lind vid några tillfällen benämndes bara Eva, undrar varför det nu då? Kändes ändå som en mellanbok.

   Indridason, Arnaldur: Den kalla elden ***

Sista delen med Erlendur och hans kriminalfall på Island. Och hans letande efter sin lillebror som försvann på fjället för så länge sen. Jag har läst alla och gillat mer eller mindre.

Den här var riktigt bra eftersom gåtan faktiskt fick sin lösning.

Greppet att hålla fast vid denna händelse igenom alla böcker har varit bättre än jag förstått tidigare när jag läst Indridason. Bra uttänkt!

Läst 2012

Indridason, Arnaldur: Svart himmel ***

Tyvärr kändes Indridasons senaste lite medioker. Jag saknar verkligen Erlendurs svårmod, var har han tagit vägen? Han kan ju inte söka sin bror på fjället heller efter så lång tid? Mest troligt söker han sig själv. Jag hoppas verkligen att han hittar tillbaka mellan pärmarna.

Historien lyckades inte fånga mig, men jag måste säga att även om slutet på sitt sätt var våldsamt, (äckligt våldsamt kanske, för öga och näsa) var det trots allt nyskapande. I deckargenren brukar ju annars avslutningen innebära att elden sprakar, skotten ljuder, hus rasar, bilar körs och så vidare.

Men här ställs stor sorg mot girighet och jag vet vilken av parallellhandlingarna jag kommer att minnas. Filmsnutten var väl uttänkt, en liten detalj som speglade en svunnen tid som levt kvar inom ett utsatt offer.

Nu säger jag inte mer, gillar du Indridason, Island och låter Erlendur vila sig utan protester är det här helt ok läsning.

Läst 2011

    Indridason, Arnaldur: Mörka strömmar ***

Ah, en ny Indridason piggar alltid upp, och den var verkligen ny. dvs jag stod först i kön på bibblan, med sex otåliga efter mig i kön. Men nästa får boken redan på måndag så det är lugnt.

Här har Indridason gett Erlendur semester, eller vad det nu är? Jag har en känsla av att cliffhangern på slutet betyder att Erlendur återkommer, mer mystisk än någonsin.

Nåväl, greppet var givande, böckerna som gått på tomgång litegrann blev genast intressantare igen och jag kände lite Islandsvibbar då den handlade både om staden och landet. Lättläst med tidsanda och intressant fast otäck mordgåta. Jag lyckades gissa mördaren utan något besvär, kan ju vara kul som omväxling, jag har en förmåga att inte bry mig särskilt mycket om att försöka lista ut det faktiskt. Kort sagt, en bra Indridason.

Läst 2010

Läsutmaning deckare lilla O