Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2017

Av violen - 11 juli 2017 16:15

   Ferrante, Elena: Det förlorade barnet ****


Nu närmar sig bokens slut för Lila och Elina. Och även för oss som följt med i detta stora verk, denna blivande klassiker.


I den här delen träder bröderna Solaro fram och allt de representerar. När Elina återvänder till kvarteret konfronteras hon åter intensivt med Lila. Denna Lila som dominerat Elina genom alla år, som kanske har styrt henne för sina egna syften?


[...] Du är rädd för lagen och bröderna Solara är rädda för din bok."

"Jag är rädd för att de ska förstöra allt för mig, med alla pengar de har"

"Men det är just pengarna du ska ta ifrån dem. Skriv! Ju mer du skriver om all deras skit desto sämre går affärerna för dem."

Jag blev ledsen. Var det så Lila tänkte? Var det hennes plan? Först i det ögonblicket insåg jag att hon trodde att jag fått den kraft vi som barn hade trott att författaren till Unga Kvinnor besatt. Var det därför hon till varje pris hade velat att jag skulle komma tillbaka till kvarteret? Jag drog mig tillbaka utan att säga något. s 294

 

Lila kämpar mot det som styr allt i denna del av världen, här i skepnad av bröderna Solara. Elina kämpar också en kamp, för rätt till utbildning och självbestämmande. Och den feministiska kampen i viss mån. 


Vem av dem gör det mest rätta valet?


Eftersom slutet är början i den här serien visste vi hela tiden att Lila försvunnit och att Rino ringde Elina. Under den här tiden har jag verkligen lärt känna dessa människor som jag citerat ibland i mina reflektioner. Jag vet mycket om Elina och en del om Lila. Varför tänker jag så? Jo, Elina är bokens jag, men hur ska vi vara säkra på det? Kanske är hon även Lila.


Jag missade lite i första boken vilken betydelse scenen med dockorna hade. För visst är det bokens nyckelscen? 


Om inte det betonats att den här boken är den sista skulle jag ha sett en cliff hanger på slutet. Nu ser jag fram emot den avhandling som någon kommer att skriva om Ferrante. Någon som passionerat fångar in alla undertexter.



 

Min fantastiska väninna

Hennes nya namn

Den som stannar, den som går

Det förlorade barnet

 

Av violen - 24 juni 2017 20:00

  Gappah, Petina: Memorys bok ****


Gappahs Sorgesång för Easterly här var hennes debut. En novellsamling  som jag inte kommer ihåg och ser att jag tyckte var lite övervärderad. 

Memorys bok är mer läsvärd så till vida att den är intressant ändå in i slutet. Utan åthävor förmedlar Gappah Rhodesias omvanding till Zimbabwe. Intressant. 

Historien är flera olika, men med Memory som springpunkt i alla. Det jag imponerades av var att Gappah lyckades förmedla så mycket med korta infallsvinklar. Ofta svävar ett så omfattande skeende ut i ömsom händelser som känns otydliga pga av att de är nedkortade, ömsom längre berättelser av upprepande innehåll. Men här känns liksom allting lika relevant och lika genomtänkt. Jag gillade verkligen både stilen och berättargädjen som Gappah förmedlar. 


Om boken känns trög i början, ge inte upp, det kommer mera så att säga. Helt klart läsvärd.


Läst 2017

Av violen - 16 juni 2017 19:45

  Tremblay, Lise: Huset på S:t Pauls väg ***

 

 

Hägern, Trembleys förra bok med noveller, var riktigt bra. Den här, Huset på S:t Pauls väg, var också bra. Välskriven man ack så dyster. Så är den också självbiografisk och skildrar ett liv i en misär bestående av psykisk ohälsa.


Nu dör fadern och modern börjar försvinna in i demensens töcken. Men huvudpersonen minns och berättar sin historia.

Det är inte på något sätt sentimentalt, men orden och meningen med dem är skrivna med en djup, om än osynlig smärta. 

Att skriva som terapi kanske. I vart fall känner jag att eftersom det här inte är litteratur, fiktion, utan något mitt emellan det personliga och det privata så innebär det konstigt nog att jag inte blir direkt berörd.


Läst 2017

Av violen - 16 juni 2017 16:30

   Mattisson & Hoff: Feminismens ABC ***

 


Jag har alltid tyckt om omslaget till den här boken, och velat läsa den. Men jag kan tycka att titeln är lite missvisande och dessutom är jag inte så förtjust i just ABC konceptet. Jag har en känsla av att, även om alla som är med är värda att vara det, så kan det finnas de som glöms bort.


Men hur det än är med det så är boken lättläst, vacker och intressant. Jag påminns hela tiden om de som gått före och verkligen kämpat för kvinnors (vår) rätt. Det är stolta kvinnor som mästerligt avbildas. Ovanligt men mycket positivt. 


Det här är verkligen en inspirationsbok för alla åldrar. 


Läst 2017

Av violen - 15 juni 2017 21:45

    Holmström Degerman, Anna: Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs ***

 


Jag läser väldigt sällan feelgood. Men nu har jag gjort det, och det för att jag blev nyfiken på titeln (Proust är ju Proust), det norrländska (mer norrland i litteraturen) och ett positivt mottagande bland skribenter.


Och ja, jag läste ut boken och gillade den väl pga precis det jag blev nyfiken på. Kändes lite som skriven enligt regelboken och för, om den blir succe, fortsättning och/eller TV serie med vacker man, kvinna och hund(ar). Jag säger inget om det, norrland får gärna synas mer överallt.


Läst 2017

Av violen - 10 juni 2017 16:15

   Lange, Katarina & Henrik: Ibsen på en timme ****


Riktigt intressant var det att läsa om Ibsen. Jag känner till Ett Dockhem med Nora såklart, och har hört titlar som Hedda Gabler och Vildanden. Men där tar det stopp.


Som sagt, intressant läsning, men bör ändå tas med en nypa salt. Stora verk måste läsas från pärm till pärm (enligt mig) för att förstås. Men som en beskrivning av ett författarskap och som inspiration till ytterligare läsning är boken utmärkt.

 

Lange & Lange har gett ut fler böcker i samma serie, se nedan. Så det blir Strindberg nästa. Övriga är tyvärr inte inköpta på mitt bibliotek. 


Strindberg på en timme

Dante på en timme

Bellman på en timme

Selma Lagerlöf på en timme

 

Läst 2017

Av violen - 8 juni 2017 16:15

   Hamberg, Maria: Till min allra bästa vän ****

 


Med stort intresse läste jag denna bok. Ibland tycker jag att en bok är välskriven, och det är den här. Det betyder att formen och språket inte ger några negativa läsmarkörer. Tvärt om.

Kanske att det ändå är innehållet som får mig att tveka lite. Jag hänger med såklart, som 50-talist. Och det enda jag ser som negativt är att det händer nästan för mycket. Det blir lite overkligt när människornas öden uppdagas. Episoder avlöser varann men ibland är de lite sökta. Bli fet Maria så att pappan får förödmjuka dig osv. Och var är popmusiken?

Det som känns helt realistiskt är sjukhusbeskrivningarna. Precis där kan författaren eller någon närstående legat.


Arbetarlitteraturkategorin får stå kvar, fast visst handlar det mer om den där vänskapen som ytterst sällan håller lika långt som i den här boken?

Därför måste jag erkänna att nånting saknas i arbetargenren. Är det bortredigerat tro?


Men mycket läsvärd. Hamberg har jag länge tänkt läsa, nu blir nog de tidigare böckerna av.


Läst 2017


Av violen - 7 juni 2017 09:00

   Hedström Ingrid: Gick obemärkt förbi ****

 

I minnet är han fjorton år yngre, sitter på åhörarläktaren i riksdagens andra kammare och hör en av de folkvalda säga "att vi en gång, kanske icke i en så avlägsen framtid, inom samhället tvingas ta under övervägande att släcka sådana liv som består i ohjälpliga och vanskapade idioter". sid 34

 


Det är det här boken handlar om; alla dessa idioter, utvecklingsstörda, funktionshindrade, epileptiker osv som föddes och överlevde. Bara sättet att benämna dem känns så obarmhärtigt förnedrande. Och hela handhavandet är så grymt, att de lämnas i det allmännas vård som visar sig vara vanvård och ofta leder till döden. Så orden som yttrades i riksdagen var redan en realitet på vissa ställen för att inte tala om i det nazistiska tyskland.


Hedström har gjort en stor gärning som forskat och med god research berättat om dessa människors öden. Även om boken är aningen för omfångsrik, ett tag var den riktigt trög tyckte jag, så förmedlar den på ett utmärkt sätt denna tid vars strömningar idag börjar bli skrämmande aktuella.


Hedström snuddar även vid kvinnornas ställning när hon skriver om Ingegärd, en tolvårig flicka från Norbotten som vårdas i Orsa.

"Mot sin vilja är Helga inte bara skrämd utan också fängslad av Ingegärds utbrott, av att det kan finnas en så obändig kraft i en så liten flicka. Skulle även hon själv och alla andra kvinnor vara sådana om de inte lärt sig att lägga lock på sin smärta, sin besvikelse, sitt raseri? Skulle de ha tolv mäns styrka om de bara vågade? [...] hon tänker på alla sjuksköterskor och postfröknar och lärarinnor och deras uppoffrande och osjälviska arbete, hur de skyndar fram i sjukhuskorridorer och huttrar i dåligt uppvärmda skolsalar, och hon undrar vad som skulle hända om de alla på en gång utstötte ett vrål av raseri över att de gör så mycket och får så lite tillbaka". sid 247 

 


Läst 2017


 

På Ingrid Hedströms hemsida finna här ett axplock av reaktioner på hennes bok.

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards