Favilli, Elena och Cavallo, Francesca: Godnattsagor för rebelltjejer ****

Här kommer 100 kvinnor till tals, beskrivna och tecknade. De kommer från hela världen och har alla följt sin inre röst och gjort det de velat. 

Några få exempel och goda citat:

Anna Politkovskaja, journalist, Ryssland.

"Det viktiga är att förmedla sanningen, oavsett vad man tycker om den." 18

Artemisia Gentileschi, konstnär, Italien

"Så länge jag lever vill jag ha kontroll över mitt eget liv." 20

Kate Sheppard, sufragett, Nya Zeeland.

"Tro inte att din ensamma röst inte betyder något. Det är de enstaka dropparna som bildar det livgivande regnet." 92

Ruth Bader Ginsburg, domare, USA.

"Jag håller inte med." 168

Serena Williams, tennisspelare, USA.

"Varje kvinna som har framgång borde vara en inspiration för andra kvinnor. Vi borde lyfta varandra." 174

Den perfekta presenten till flickor och pojkar i alla åldrar. Ett kvinnligt manifest. 

Läst 2017

  Fried, Hédi: Frågor jag fått om förintelsen ****

Det spelar ingen roll om denna Augustprisnominerade bok inte vinner. Den kommer ändå att bli en klassiker och bör användas i många år framöver. För den är ytterst angelägen. Och dessutom välskriven, fast det hade gått ändå. 

Inte bara som det ärliga tidsdokument det är utan också med allmänna självklara (borde vara) sanningar och råd, av vilka jag citerar ett:

En av lärdomarna från Förintelsen lyder: Vänj dig aldrig vid orättvisor. En orättvisa är som ett sandkorn i handen, vars vikt inte känns. Men orättvisor har en tendens att öka, de blir fler och fler och snart orkar du inte bära dem. sid 12f

De här frågorna och svaren borde alla läsa. För att kanske äntligen förstå, för att inse vad som måste göras för att det inte ska hända igen, för att helt enkelt försöka bli bättre människor. 

Läst 2017

Tack för exemplaret till Svenska förläggarföreningen

  Jonsson, Magnus: Asätarna i Kungsträdgården

Jonssons förra bok Mannen som lekte med dockor gillade jag verkligen inte, se här. Så jag såg inte direkt fram emot att läsa den här. 

Men 

Den här var väldigt spännande nästan ändå fram till de senare delarna faktiskt. Då blev det väldigt teoretiskt om man säger så.

Men det var med intresse jag följde Linn, som böckerna ju egentligen handlar om, och hennes övertygelse hur kampen mot ondskan ska bedrivas, vare sig det är rena polisuppdrag eller hennes egen politiska övertygelse.

Egentligen berördes jag nog mest av början. Jag led verkligen med den gamle mannen.

Jag har en känsla av att boken skrivits i samma rasande fart som den låter sig läsas. Minimala meningar avlöser varann. Och att göra film av Hatet-böckerna skulle göra alla stockholmare lyriska. Och även alla vi andra för vilka Stockholm faktiskt är vår huvudstad, väl värd att visa upp.

Läst 2017

Tack Modernista

  Wåhlin Norén, Pernilla: Sorgens principer ****

Ett skärpt sinne anbefalles vid läsningen av den här märkliga boken. Och det är inte dåligt  att känna så när man tar sig an en helt ny författare. Det här var intressant och faktiskt spännande. Tyvärr hörde hårdvaran, dvs reservdelsindustrins tekniska beskrivningar, inte till mina kunskapsområden, men själva meningen med Sorgens princip kändes väldigt nära. Och då menar jag både boken och principen i boken.

Wåhlin Norén ägnar sig åt dystopiska spekulationer med gamla mönster invävda. Blir det såhär, det är vi och dom men här är den energi som finns kvar i människorna en möjlighet att slippa det gnisslande robotliknande liv som arbetarna har, med sina rostande lemmar. Men det är även det största av hot. 

Jag får tankar till Kurt Levlins Isamone  och vår tids energitjuvar. 

Men ändå tankar om mänsklighet in i det sista.

Läst 2017

Tack Modernista

   Lafon, Marie-Hélène: De sista indianerna ****

Annonsen av Lafon gjorde att jag upptäckte författaren.

Hon finns även representerad i novellsamlingen Frankrike berättar: Där vi står nu

Den här boken är vemodig och kylig på samma gång. Stilen är densamma som tidigare men Lafon går lite över gränsen och närmar sig deckargenren, vilket känns onödigt. Boken står för sig själv ändå.

Genom Lafons personteckningar träder det försvinnande urbana samhället fram en sista gång med sitt strävsamma, plikttrogna och övervakade liv. I skarp kontrast står det nya, representerat av en myriad människor som lystet ska ta över allt så småningom.

Läst 2017

   Rynell, Elisabeth: Moll *****

Länge, länge kommer språket i Rynells bok att leva kvar i mig som en mjuk mossa att vila sig i. 

Hennes dystopiska verk har här ett naturromantiskt och nostalgiskt drag. Ja ett längtande drag. För vem vill inte vara som Moll, i alla fall en stund på jorden. En stund av kontroll över sitt öde, ett sätt att överleva en dag till på egna, och likasinnandes, villkor. En möjlighet att återvända till början, till rötterna, till det som är vackert i minnet.

Jag benämner det här som en dystopi. Kanske är det att ta i, det kanske är en glesbygdsdystopi enbart. Eller helt enkelt en framtidsskildring som lika mycket är en framtidsdröm, en grön våg med svärta. Skriven med den största omsorg om språkets förmedlande förmåga.

En bok för omläsning, en bok att äga, en bok att minnas. En fempoängare helt klart.

Läst 2017

Köp: Adlibris, Bokus 

   Riel, Ane: Kåda

Något nytt händer i deckargenren. Det började med Miraklet av Emma Donoghue. Den beskrev ätstörning i en ovanlig kontext. Donoghue tänjde deckargenren.

Och här kommer Riel med samma intentioner. Att beskriva ett psykiskt sjukt beteende vars följder vi förfasat oss över i diverse realitysåpor bland smala gångar i överfulla och skitiga hem. 

Riel ger dysfunktionaliteten ett ansikte, och dess katastofala följder.

Det här är oerhört bra. Spännande så in i nordens, bitvis faktiskt rolig och dessutom makabert intressant. 

Slutet tycker jag sammanfattar våndan inför konsekvenserna på ett kusligt sätt.

Men nu säger jag inte mer.

Det här är ett riktigt bra julklappstips.

Läst 2017

Tack Modernista. 

Kåda blev nominerad till DRs Romanpris 2016, vilket visar att det här är lika mycket en roman som en deckare. Välskrivet alltså.

 Kåda vann Glasnyckeln 2016, vilket nu när jag läst den framstår som helt självklart.

   Virdborg, Jerker: Sommaren, syster ****

Virdborg hör till mina favoritförfattare. Jag gillar hans sätt att skriva, och trots att hans böcker ofta är lite mystiska, det dyker upp overkliga personer som sen försvinner igen, så är de kraftfulla på ett ovanligt sätt.

Den här dystopin är lite annorlunda för här är allt en realitet, från syskonkärleken till de avskyvärda, våldsamma händelser som plötsligt slår ner från vår upplevda nutid till bokens dåtid. 

När jag läste kände jag mer och mer att jag satt fast inom två tecken = en parantes (). För vår nutid visar sig i Virdborgs kommande framtid vara bara en parantes. Det verkliga fanns då, när min och hans generation, 50-talet, var barn och växte upp. Då, innan internet och mobiler, google och självklar elförsörjning. Ja, innan småbrukens död. Innan mjölkkrukorna, fulla av kulhål, rostande på mjölkbryggorna. (Jag talar nu om omslaget). Endast med nostalgiblicken fylld av vägar i en gammal KAK bilatlas kan en räddning skönjas, i alla fall för några få.

Virdborg försöker verkligen sig på att göra nutid till dystopisk framtid. Och genialt nog låter han en av dessa mina minsta berätta. Då slipper läsaren fundera över allt som verkar lite väl märkligt.

En gripande roman som fullkomligt slår en i ansiktet med oroande farhågor gränsande till visshet. 

Vill du fortsätta tro på den rasande snabba härliga framtiden, läs inte den här boken. Men läs den om du vill följa den trend som dykt upp på senare tid med böcker som: