Inlägg publicerade under kategorin Författare B

Av violen - 2 maj 2018 19:46

   Bracht, Mary Lynn: Vit Krysantemum ***

 

En otroligt viktig bok som handlar om de koreanska flickor som kidnappades av japanerna under andra världskriget och tvingades bli sk trösterskor (prostituerade) för de japanska soldaterna.


Det här är nytt stoff i litteraturen och därför så angeläget. Boken är tidvis väldigt otäck, men jag har börjat tycka att de skildringar av prostitution (och våldtäkter) som finns i nutidens böcker har ett vällovligt syfte. Hur ska dessa vidrigheter förstås om de skildras på ett helt orealistiskt sätt, ja ofta som att kvinnan tycker det är ok eller rent ut sagt vill det själv.

Här förstår man fasan hos de unga flickor som tas från sina familjer.

Boken rör sig i dåtid (1943) och nutid. Skildringen av våldet och kriget mattas inte genom hela boken


Bracht har lyckats berätta en sammanhållen historia, både hur det var då och hur det förföljer de drabbade och deras familjer idag. Kanske lite väl ordrik, särskilt mot slutet, men så otroligt viktig att berätta om. 


Att det politiska spelet gjorde att Japan först erkände brottet ( Kono-deklarationen) 1993 och sen drog tillbaka densamma 2007 och att det sen blev en överenskommelse 2015 att aldrig ta upp saken igen är ett enormt svek mot kvinnorna. Det borde vara tvingande med en ursäkt och ett öppet erkännande om vad som hände. 


Läst 2018


Tack Bookmark. 

Av violen - 19 mars 2018 10:30

   Barnes, Julian: Tidens larm ***


Barnes bok Känslan av ett slut, reflektion här, var en riktig höjdare. Så jag vill gärna läsa det han skriver. 


Men den här boken gör mig fundersam. Är det ett beställningsverk som Barnes åstadkommer eller vad? Litteratur för nya generationer som inte läst eller kommer att läsa Solsjenitsyn, men som ändå bör få veta hur det var där i Ryssland när det var Sovjetunionen, inte bara under Stalin utan även framgent. 

Jag bara undrar eftersom texten känns så väldigt fragmentarisk och liksom själsdöd och lite tråkig.

Visserligen måste jag erkänna att böcker om musik och särskilt klassisk sådan, lämnar mig lika oengagerad som böcker om fiske. Musik måste höras och fiske har aldrig intresserat mig nämnvärt.


Efterhand ändrar boken inriktning, och jag inser att det här är inte (enbart i alla fall) en bok om konstnärens tröstlösa situation under diktaturens nyckfulla förtryck. Det här "ett hörn av verkligheten speglad genom ett temperament". Barnes är inte speciellt intresserad av Sjostakovij verkar det som. Han rekommenderar till och med i efterordet att om man inte tycker om hans bok ska man läsa Elizabeth Wilsons: Shostakovich: A Life Remembered (1994) Tyvärr fins den inte översatt. Varför jag beklagar det kan jag ju undra, jag tänker inte läsa den, det räcker väl med Barnes bok.


Det finns dock en hel del citat att teckna ned från Barnes bok, de talar för sig själva. 


Wagner var en lågsinnad själ, och det märktes. Hans ondska tog sig uttryck i antisemitism och andra rasistiska åsikter. Därför kunde han inte vara ett snille, trots det glansfulla och överdådiga i hans musik. sid 82


Konsten är historiens viskning, som hörs genom tidens larm. Konsten är inte till för konstens skull: den är till för människornas skull. sid 108

Om den vida världen blir omöjlig att kontrollera, måste man se till att kontrollera de områden man kan. Hur små de än må vara. sid 159


[...] kapitalismens självmotsägelser, vilka med visshet, logiskt sett, skulle leda till dess sönderfall. Och ändå höll den fortfarande. Ingen som hade ögon att se med kunde vara omedveten om kommunismens självmotsägelser; men vem kunde veta om de skulle räcka till dess sammanbrott. Det enda han kunde vara säker på var att människorna när - om - de här tiderna var över , skulle önska sig en förenklad version av det som hänt. Ja, det hade de rätt till. sid 191


[...] De mest tillkrånglade manöver för att nå det allra enklaste mål; enfald, självbelåtenhet; oemottaglighet för andras åsikter; upprepande av samma misstag. Speglade inte allt detta, förstorat genom miljoner och åter miljoner människoöden, hur det hade varit under Stalinregimens sol: en diger katalog över små farser som tillsammans blev till en oerhörd tragedi? sid 195f



Jag skulle säga att det här är en politisk bok. Barnes besitter mod.


Läst 2018



----------------------------------------------------


Sverige i boken

Svenska sjöfåglar som fladdrade förbi ovanför huvudet på honom. sid 13


Under de två senaste åren hade operan applåderats överallt - från New York till Clevland, från Sverige till Argentina. sid 35


[...] de dirigerades om till Stockholm istället. Svenska tonsättare gladdes åt det uppehåll som deras framstående kollega hade tvingats till. Men när de bad honom nämna namnen på de svenska kompositörer som han tyckte bäst om, [...] Svenskarna var ändå för civiliserade för att ta illa upp, och morgonen därpå fann han på sitt hotellrum ettstort paket med svikinspelningar av svenska kompositörer. sid 130


Läst 2017

-----------------------------------------------------------

Bibliografi Julian Barnes: 

Piggsvinet

England, England

Över kanalen

Flauberts papegoja (debut)

Livslägen

Arthur och George

Kärlek etc

Känslan av ett slut


En världshistoria i 10½ kapitel 

Av violen - 10 mars 2018 15:00

  Beard, Mary: Kvinnor och makt ****

 

Om kvinnorna inte befinner sig helt innanför maktens strukturer, då är det väl makten vi behöver omdefiniera snarare än kvinnorna?

 


Jag hoppas det kommer många fler liknande böcker framöver. För jag utbrister hela tiden, jajaja så är det, hon har rätt, intressant historiskt sett, hon äger lösningen. Och pennan stryker under och ringar in. För den här boken kommer jag att läsa många gånger framöver.


För hur det har varit är vi väl alla mer eller mindre medvetna om. Och historielektionerna får en att sucka över hur otroligt lite som förändrats. Men det absolut viktigaste är Beards framtidsvision:


I framtiden skulle jag vilja fundera närmare på hur exakt vi skulle kunna bära oss åt för att omvandla de "maktbegrepp" som nu utestänger alla utom ett litet fåtal kvinnor; och jag skulle vilja försöka bena ut själva tanken om "ledarskap" (vanligtvis manligt) som numera förmodas var nyckeln till framgångsrika institutioner - från skolor och unversitet till företag och stasskick. Men det får bli en annan gång. sid 106



Jag tror att Beard är något viktigt på spåret, och är övertygad om att det kommer mera.


Måste bara lägga in en länkt till Dukes recension på youtube här



Läst 2018

 

Tack för exemplaret Norstedts


Men ju mer jag har tittat på de hot och förolämpningar som kvinnor tagit emot, desto mer verkar de passa in i de gamla mönster jag har nämnt. Till att börja med spelar det inte så stor roll vilken linje du väljer som kvinna – om du vågar dig in på traditionellt manligt territorium kommer påhoppen i alla fall. Det är inte vad du säger som utlöser dem, utan helt enkelt det faktum att du talar. sid 48

Av violen - 2 mars 2018 10:45

   Bohlin, Rebecka & Berg, Sara: Fem härskartekniker *** (Doe)

Det finns en hel del böcker i den här genren. Den här hör till de bättre jag läst. Den inriktar sig på arbetsplatsen men motståndsstrategierna kan naturligtvis användas överallt. Men att det verkligen finns lagar och regler för arbetsplatsen är något att upplysa och värna om.


Boken tar upp fem härskartekniker

  1. Osynliggörande
  2. Förlöjligande
  3. Underhållande av information
  4. Dubbelbestraffning
  5. Påförande av skuld och skam

Den är skriven på ett förstående sätt, t.ex att alla som någon gång varit utsatta vet att det där därpande svaret aldrig finns där när det behövs. Det vet författarna om. Och förstår.

Och även män kan drabbas, Zlatan ex.vis


Jag känner mig stärkt när jag läser, känner att jag ständigt behöver den här påminnelsen. 

Metoo var inget uppvaknande för mig, jag har ständigt lagt märke till hur kvinnor behandlas, även jag själv såklart. 

Nu, efter Metoo, känner jag att det plötsligt finns många fler som tänker som jag. Det är uppmuntrande.


Läst 2018



Av violen - 23 juli 2012 12:30

   Beck, Inga Maj: Qivittoq ****


En grönländsk flicka flyttar till Danmark. Grönland finns alltid kvar hos henne, vilket titeln också antyder. Romanen har självbiografiska drag och Beck känner sig kanske som en Qivittoq, en person som flyr samhället och beger sig upp på fjället pga skam eller skuld eller främlingsskap. En helt uttömande beskrivning av denna mytologiska gestalt är svår att finna. Men här hittade jag mer om ordet. (se även längre ner i inlägget)


För boken visar sig vara en historia om en flicka som växer upp i rädsla, utsatthet, övergivenhet, utnyttjande och otrygga familjeförhållanden. Fragmentarisk, ja. Tidsmässigt oordnad, ja. Många böcker är ju skrivna på det här sättet, t.ex en som jag nyss läst av Johanna Ekström, här Där fanns det passager som inte gick att förstå.

 Men den här var sällsynt välfomulerad, jag hängde hela tiden med i vad som hände flickan som sveks av sina närmaste och till slut lämnades med ett obegripligt ansvar, endast 18 år gammal. Det beskrivs i slutet av boken och känns som en bok i boken. Minnet av handen på dörrhandtaget finns för alltid kvar hos Beck, och får nu beskrivas. Liksom hennes egen sjukdom nämns i en enda mening och sen inte mer.


Det grönländska finns här och var i boken i form av berättelser och antaganden."Kan de döda omvandlas till andra varelser och återta sin ursprungliga skepnad om någon sörjer tillräckligt?" sid 67. Även den grönländska myten att när någon dör föds ett barn som tar över den dödes själ. (hittar tyvärr inte stycket nu).


Jag vill läsa mer av Beck, en för mig helt okänd författare. Tack vare den nordiska utmaningen har jag läst henne, det tackar jag för.


Läst 2012

-------------------------------------

 citat hämtat här



Att gå till fjälls kani den gamla grönländska traditionen också ha en tragisk och mytisk sida. Den som kommit på kant med sina medmänniskor på grund av någon förseelse kunde bli "nedsjungen" i en sångkamp och kunde förlora ansiktet så kapitalt att han gick till fjälls för att aldrig återvända. Han blev en "qivittoq". I folktron dog han inte men blev en övermänsklig varelse som kunde komma ner till bygden för att hämnas.


En medresenär på flyget från Kangerlussuaq (Söndre Strömfjord) berättade att det gamla ordet qivittoq har sin rot i ett verb som betyder "att vända sig bort från människor". Det finns nog en del "qivittut" (plural) i alla samhällen. Medmänniskor som inte orkar leva med ansiktet mot omvärlden p g a utanförskapskänslor. En känsla som vi kanske litet till mans har prövat på. Frågan är om vi kan locka qivittoq tillbaka till gemenskapen eller om vi skapar myter kring den som avviker?  Intressant frågedställning (min anm)



------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Av violen - 2 augusti 2010 15:45

Bernhard, Thomas: Undergångaren ***

 

Det här var en ytterst märklig roman, som jag sett fram emot att läsa men som inte tilltalade mig riktigt. Jag tycker att Bernhard skriver på ett intressant sätt och jag är säker på att jag kommer att minnas den här boken länge, men jag kan inte känna att den tränger under ytan, visst den talangfulle möter geniet men hur påverkar det  i grunden? Jag ser bara ytan, beskrivningen av hur denne Wertheimer drivs mot sitt, av Gould tidigt uttalade undergångareöde. Ord ord ord. Det läser jag i den här boken. Men de berör mig inte........

Jag undrar varför, varför ser jag inte Bernhards storhet, är det ämnet som inte tilltalar mig eller vad?

Nåja, tänker jag så här mycket efter att ha läst en bok kan den ju inte ha lämnat mig oberörd så jag kommer att ge Bernhard flera chanser men vad vad vad ska jag läsa som nästa bok? Hjälp mig ni som vet........



Av violen - 13 september 2009 20:54

 Bolaño; Roberto: Om natten i Chile

. Det här var riktigt bra måste jag säga. Jag blev sugen på att läsa mer av författaren faktiskt. Han skriver ömsom långa långa meningar och då menar jag sidlånga, varvat med kortare. Men texten flyter på riktigt bra ändå (bra översättning kanske). Boken kan nog betecknas som svår men jag måste erkänna att den faktiskt var riktigt spännande. 


Jag gjorde misstaget att läsa baksidestexten annars hade upplösningen varit riktigt rafflande. Eller tragisk kanske hellre. Jag sträckläste den faktiskt.


Men det är inte handlingen utan språket självt som är romanens viktigaste element. Översättaren, Lena E Heyman, som också översatt Bolaños De vilda detektiverna (Tranan 2007) har lyckats väl med sin svåra uppgift. Romanens dunkla, liksom topografiska prosa som rastlöst rör sig i minnets landskap, från plötsliga öppningar av rymd och himmel till närsynta hågkomster av anleten, tonfall och gester, hyser också i Lena E Heymans språkdräkt ett slags öppning mot döden. Som föll det över romanens språk en rå och kornig skugga från det väntande dödsmörkret. Recension i Aftonbladet

 

Om natten i Chile är knappast en uppbygglig roman.......... Och likväl är det en bok som hävdar uppriktigheten

Språket gav boken sista stjärnan, det träffade faktiskt omedelbart.




Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards