Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2015
Hedlund, Torbjörn: Marmortrappan ***
Böcker om andra världskriget har det redan blivit för många av, kan jag tycka. Men här kommer en bok från Västerbotten som skildrar de åren, både från tysk-judiskt och svenskt håll. Och så går det att engagera sig igen.
Det är klart, att för de som lokalt kan känna igen sig har boken ännu större intresse, men den har lite extra av allt. Författaren skriver om sin far, sin syster och alla syskon. Och så är det lite sjukhushistoria, lite barndomsminnen och judiska tandläkare. Kort sagt, riktigt spännande.
En bok om gamla tider, skriven på ett lättsamt men ändå uppriktigt allvarligt sätt. Med ett riktigt bra innehåll. Faktiskt, en dokumentär eller seriöst, en film skulle den kunna bli! Bara kärlekshistorierna (som så måttfullt skildras), som alla filmer ska ha, skulle räcka till för att komplettera den delen.
Med engagemang har ortopeden Hedlund tagit sig an sin släkts och omgivnings historia. Mycket lovvärt.
Läst 2015
Lundberg, Lotta: Timme noll ****
Tre tidpunkter, epoker och kvinnor. Det är intressant, läsvärt och ingen tvekan om att Lundberg är värd sitt pris (Sveriges radios romanpris 2015).
Jag har tidigare lyssnat på Ön av Lundberg. Det jag fäste mig vid då är samma som nu, peronskildringen. Berättartekniskt är greppet annorlunda i Timme noll, eftersom intentionen verkar vara att utifrån en önskan att förstå hur en (självisk) mamma kan lämna sitt barn till nazisterna, utöka berättelsen till två andra personer som ska inflätas i texten. Men de tre kvinnorna står sig som solitärer, precis som Olivia i Ön. Duperade av sig själva, religionen, myndigheterna, omgivningen. Varje kvinna skulle ha krävt sin egen bok för att komma till sin rätt. Och att bara händelsevis avslöja något om sin inspiration (Cordelia Edvardsson) var väl onödigt? Kan jag tycka.
Var för sig var kvinnoporträtten riktigt bra, men det känns som tre böcker i en. Och då blir böckerna väldigt korta.
Faktiskt berörde mig både Isa och Ingrid mig mer än Hedwig. Otack är världens lön sa Ingrid. Själv är bäste dräng sa Isa. Medan Hedwig var sig själv närmast helt enkelt.
Läst 2015
Salomonsson, Anita: Oloflig beblandelse ****
Baserad på en verklig händelse har Salomonsson skrivit en berättelse som handlar om synd, skam och skuld i 1800-talets Västerbotten. Men även om mänsklighet och kärlek.
Salomonsson har skrivandets textflödesgåva, över sidorna vindlar sig meningar om oäkthet och utanförskap. Men också om 1800-talsliv och konsekvenserna av giftermål över klasserna. Som vi skulle ha benämnt det idag.
Och så, avsaknaden av socialhjälp när familjeförsörjaren dog och den ständiga oron att någon ska ta över barnet. Allt leder fram till katastrofen.
Aldrig har detta slags kvinnoöde skildrats så väl, Salomonsson tränger in i Sara-Gretas liv så det känns helt verkligt.
Men himlatecknet gör inte historien bättre, även om vidskepelse hörde till livet vid denna tid
Läst 2015
Sem-Sandberg, Steve: De utvalda ***
Början på Sem-Sandbergs nya bok är väldigt intressant. Liknande inrättningar för handikappade och deformerade barn fanns säkert på många ställen. Men den utstuderade hanteringen av barnen som förekommer här, hoppas jag var unikt.
Jag kände tyvärr inte den avsky och vämjelse som jag borde ha gjort i början. Texten nådde inte fram till mig riktigt. Mittenpartiet lämnade mycket frågetecken och huvudpersonerna var diffusa. Inte förrän slutets rättegångar och förhör fick mig att riktigt inse vad som egentligen hade hänt. Just när jag läste kändes det inte bra, denna tjocka bok till vad nytta? Men nu förstår jag Sem-Sandbergs strategi, precis såhär kände sig de som var mitt uppe i skeendet. Föräldrarna till barnen, sjukvårdspersonalen, människorna i samhället omkring. Ännu mer tydligt skulle det ha blivit om jag inte vetat vad boken handlade om innan jag började läsa. Vem kunde tro att....?
Tyvärr är den här boken för mycket, för många sidor, för många utvikningar, för mycket fakta parat med för lite fakta. Den kräver mycket av sin läsare.
Korta ner den till en teater eller ett tv-drama. Fokusera på läkarnas jävulska tankar, koppla de till nutiden eller koppla det inte till nutiden. Men visa det här innehållet på ett sätt som går att ta till sig även för läsovilliga. Det är så viktigt.
Läst 2015
Dellson, Pia: Väggen ****
Ett otroligt skickligt skildrat utmattningssyndromtillstånd.
Jag är djupt imponerad. Så bra Dellson skildrar alltihop, kortfattat, koncist, sorgligt, obarmhärtigt och till slut, med ändrat tankemönster, hoppfullt. Så här är det verkligen. Jag tror på allt hon säger. Allt.
Jag är så ensam.
Jag har ju inte
mig själv längre. sid 41
Dellson kommer tillbaka i arbetslivet med nya insikter efter relativt kort tid. Påminnelsen om att det tar olika tid för alla är viktig.
Boken är väl värd att läsas av alla. Och på grund av just sina korta, bearbetade texter är den lättläst.
Ironiskt nog passar det både de som nästan inte orkar läsa, som är i början av sin utmattning, de som kommit en bit på väg mot återhämtning och kan känna igen sig även där samt, lite ironiskt nog, de som är så uppvarvade att de knappt kan ta sig tid att läsa en bok.
Det här är poesi för mänskligheten, en kärleksförklaring till hjärnan.
Läs den här boken, för din egen och dina närmaste skull. Och för människornas skull. Särskilt de av stress utmattades trovärdighets skull.
Läst 2015
Oates, Joyce Carol: Karthago ****
Grigoriev, Maxim: Städer ***
Vinnare av Borås tidnings litteraturpris 2015.
För landsbygden betyder årstider, väder, ljuset, mörkret hela tiden någonting. Det påverkar skörden, möjligheten att överleva i armod eller överflöd. Bonden blickar mot himlen och väntar på regn eller torka. En tidig höst, en snörik vinter. Allt kopplas till kroppens behov.
Men nu lever nästan alla i städerna, och jag fascineras av Grigorievs förmåga att känna, uttrycka, värna om och tillåta "ute" att finnas i staden/städerna.
Början på novellerna visar ofta detta
En igenkänningsfaktor med Modianos sätt att skriva infinner sig när jag läser, men här betyder historierna egentligen ingenting. Utan det är orden som bär med sig "ute". Det upprepas meningar, olika katter, hundar stryker över gatorna.
Årstiden är viktigare än årtalet, stämningen starkare än historien, längtan bort genomsyrar allt. (baksidestexten)
Kanske är den här boken ett försök att föra över det gamla urbana till den nya staden som tagit form inför nya generationer?
Jag tar med ett citat som känns stadsgenuint:
Trottoaren är smal och smutsig. I själva verket är det nog inte ens en trottoar. Asfalten är ojämnt lagd och har spruckit; stora vattenpölar med gråflytande pappersmassa har bildats. Det regnade igår; vattnet och leran har ingenstans att ta vägen. Inga människor syns till. sid 86
Det här är en novellsamling att grotta ner sig i, att räkna alla katter, tåg, regnväder och löv. Att försöka fånga dessa städers själ och sammanfoga dem till Staden. Men min studietid är över och högen med olästa böcker är som ett höghus.
Jag lämnar Städer och konstaterar att det känns som att Grigoriev förnyat sättet att närma sig novellgenren.
Välförtjänt är debutantpriset.
Läst 2015
Gruber, Sabine: Mira och Irma ****
För en gångs skull kommer jag att citera Adlibris:
Två kvinnor i två olika städer – Mira i Rom och Irma i Wien. Mira är en ung, gift kvinna, som försöker hantera sitt kärlekslösa äktenskap. Irma, en ensamstående mamma och kulturjournalist, genomgår en njurtransplantation som förändrar hennes liv och hon blir besatt av personen som gett henne nytt liv.
Mira och Irma är otroligt väl genomförd med tilltalande centrala karaktärer och mängder av intressanta biroller och idéer. Det är en fängslande läsning om sjukdom och pånyttfödelse, livsituationer och livsval som ställs mot varandra.
En övertygande roman av en av de stilsäkraste och intressantaste rösterna i den österrikiska litteraturen idag.
Mer om handlingen kommer inte, och knappt mer om boken heller. Innehållet är lysande enligt mig, eftersom just transplantationer intresserar mig så mycket. Här upplever jag det nästan som en bisak, men ändå mycket väl skildrat. Bisak, tänker vän av ordning, hm det står ju om Irmas liv med sin nya njure överallt. Ja, jag fick sluta märka sidor och rikta in mig på att köpa boken i stället, för här finns det flera skikt. Organdonation är bara ett av flera huvudteman. Och besattheten att veta vem njuren kommer ifrån är mer uppenbar än själva livet. Intressant iofs, men den avmätta, helt naturliga skildringen av oron, om njuren fungerar, om ansiktet ska svälla upp, om biverkans trötthet ska ge med sig som smygs in överallt ligger i lä för sökandet efter donatorn. Ändå nämns transplantationen bara som hastigast i recensionerna.
Jag ska köpa den här boken och anteckna meningarna om transplantationer (där iofs donatorn också har stor betydelse). Men det är mera "nördigt" så det ska jag bespara er!
Så jag slutar med att säga, läs den gärna. Och en uppmaning: översätt mer av Gruber, snälla!
Läst 2015
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se