Miano, Leonora: nattens inre ****

Rakt in i afrikas egna mörka hjärta hamnar man i Mianos bok.

Ayané återvänder till sin hemby efter studier i Frankrike. I inbördeskrigets spår har människorna i byn, som mest består av kvinnor och barn, av gerillamän från inbördeskriget, blivit tillsagda att inte fly. Ayané tänker fly men måste vända och ser från en utsiktspunkt (som andra ser på afrika?) hur människorna i den isolerade byn tysta väntar in anfallet från fienden:

Därför befann sig dessa män på världens baksida, där det mänskliga samvete ytterst sällan hälsar på. [...] de var kapabla till allt... sid 67

Det som sedan utspelas är en som slags travesti till kristendomens budskap. Bara att ingen försoning och räddning  gives...Avsnittet går nästan inte att läsa. sid 100ff

När sedan gerillan lämnar dem tar de med sig 9 pojkar.

Mödrarna begärde inga förklaringar, och fick heller inga. De födde många barn, så många de kunde, just för att vad som helst i jordelivet plötsligt kunde rycka barnen ifrån dem. Deras uppfostran hindrade dem från att gråtande rusa fram till milismännen och hulkande vädja:

 - Snälla, för inte bort min son! Jag gör vad som helst, bara ni inte för bort honom!

De hade aldrig lärt sig att det var fullt normalt att en kvinna som burit ett barn och fött det i smärta försvarade det mot alla och envar, även om man blev betraktad som en galning.[...]

Ekuklanens kvinnor rörde sig inte ur fläcken. De sade inte ett ord. Och vågade någon av pojkarna på att försöka fånga sin mors blick var det förgäves. sid 116f

Ödet ville det och uppfostran om att böja sig för ödet hindrade kvinnorna, som ständigt levde och verkade för sin familj och sina barn, att ens visa en tillstymmelse till empati. En hård sanning.

Legenderna var förvisso nödvändiga för att olika folkslag skulle få en uppfattning som sig själva. En uppfattning som antingen skulle utgöra en första gräns, eller det första steget mot gränslöshet Så sant var detta att minsta misstag i valet av historier eller sättet att berätta dem ofelbart fick ödesdigra konsekvenser. sid 118

Miano skriver oerhört insiktsfullt Jag häpnade. Jag förundrades. Jag skådar in i afrikas mörka hjärta, där Ayané finner tre sätt att förhålla sig. 1: Fördöma byns folk och därmed sitt eget folk och sig själv. 2: Försöka förstå. 3: Strunta i alltihop och skildra afrika som omgivningen vill att det ska skildras.

Genom att uppriktigt beskriva framförallt den kvinnliga bymentaliteten och sedan föra en genomgripande diskussion om detta har hon lyckats fånga något av afrikas själ, som också finns i oss alla.

Är du det minsta intresserad av afrika, läs denna brutalt uppriktiga och välskrivna bok. Men den sliter och river och skriker i sin ångest.

Läst 2014

   Horst, Jorn Lier: Jakthundarna ***

Glasnyckeln vann Horst för den här boken. Och javisst, den var bra, stäckläsningsbra, spännande och karaktärer som kan få återkomma. Helt ok.

Spänningsutmaning september 2014

Lästa böcker 2014

Larsson, Åke: Blicken  ****

En bra debut, med ett ovanligt innehåll.

Jag skulle tro att många inte alls vill läsa om sjukdom, mest the big-C, med åtföljande operationer och återfall och död. Patienter vars blick borrar sig in i läkarens för alltid. Men om man faktiskt är återkommande "kund" hos sjukvården är mycket av innehållet intressant.

Det känns märkligt att läsa Blicken. Den är spännande som en deckare och tar upp etik och äktenskapliga problem, karriärtankar och grupptillhörighet, relationer till föräldrar, arbetskamrater, de egna tankarna.

Jaget i boken genomgår en bildningsresa och blir klokare och klokare allt eftersom. Till slut inser jag att jag lurats av tilltalet jag och i bakhuvudet tänkt att boken är biografisk. Den måste bara vara en drömbild av hur en kirurg skulle behöva vara, i den bästa av världar.

Och författaren har glömt en väsentlig sak: Kill your darlings! Visst, en Vätternrunda som genomförs efter ett hugskott är ju beundransvärd men knappast information som tillför något till boken.

Och hustrun som arbetar för fullt och sköter det mesta hemma för hur ska Den Stora Kirurgen med bakjour/cykelträning/oändlig omsorg om patienter/svåra grubblerier över karriärstegen klara av det? Lägg därtill ett oavbrutet intresse att lära nytt, att få forska och disputera. Nej, till slut blev det för mycket, även om det som sagt är drömdoktorn Larsson skriver om.

Men otroligt intressant och späckat med erfarenheter. Helt klar annorlunda = jag gillar.

Dessutom, känns lite uppföljarvibbar, inte mig emot.

Läst 2014

   Klaeson, Willy: Fängelsehästarna *** (Oeq)

När jag nu läst ut Fängelsehästarna häpnar jag över att den gick så smidigt att komma igenom. Den är inte tunn precis.  Det är iofs en hel del bilder men även om historierna om fångarnas livssituation var sparsmakade så läste jag dem med stort intresse. Hade jag dessutom varit "hästtjej" skulle jag nog verkligen ha uppskattat beskrivningarna om hästarna och deras skötares kamp för att tämja dem.

Det känns som att det här vore ett julklappstips till just den där geniunt hästintresserade.

Läst 2014

   McCullers, Carson: Hjärtat jagar allena ***

   O´Farrell, Maggie: Sommaren utan regn ***

De sista sidorna i Sommaren utan regn förvandlade den plötsligt till en medioker trea. Så synd! Men, vill jag understryka, det beror på att jag har så svårt för feelgood. Och plötsligt blev den här boken feelgood.

Eller som Ellen Mattson skriver i SvD:

[...]bitarna faller på plats. Att de ska falla på plats är inbyggt i genren, för det här är en klassisk knyta-ihop-alla-trådarna-i-slutet- roman där man kommer till klarhet, fattar beslut och slutligen formulerar den sanning man alltid försökt dölja.

Alltså är inte heller en: klassisk knyta-ihop-alla-trådarna-i-slutet-roman min stil. Men formuleringen var inte dum.

Jag stod verkligen ut med Aoifes utspel, underliga stavning av sitt namn och hennes egendomliga akilleshäl, jag tänkte ok bokstavskombinationer kom senare, 1976 är länge sen. Dessutom med syskonens karaktärer och torkans minimala närvaro. Pappans försvinnande och mammans katolska uppfostran som formade familjens liv. Alla ljud som redovisades, blad som vändes, porslin som stöter emot, bilar som gnisslar.

Men när sen förklaringarna landar i säcken som knyts ihop med ett glatt joddlande (?) (fick jag vibbar till Sound of Music eller?) känns det så overkligt. Tyvärr.

Läst 2014

   Hemingway, Ernest: Den gamle och havet ***

Jag erkänner, det var filmen Hemingway & Gellhorn som fick mig att äntligen läsa Hemingway.

Jag brukar helst inte läsa böcker om havet och fiske. Men den här var föredömligt kort och faktiskt inte så trist som jag trodde. Jag tycker att jag i språket kan ana storheten hos Hemingway, det som gav honom Nobelpriset. Det var faktiskt spännande här och var. Är den skriven enbart i dimman eller innehåller den djup och intertexter? Ingen aning. Känslan av broderskap med fisken kan vara en ingång, men det lämnar jag därhän.

Kanske jag läser nånting mer av Hemingway men det är absolut inte säkert. Fast jag gillade filmen Hemingway & Gellhorn.

Lästa böcker 2014

Nobelpristagare

   Tóibín, Colm: En lång vinter ****

En ren njutning var det att läsa En lång vinter. Författaren lyckas förmedla först ett skeende som berör och ger insikter trots att något riktigt svar inte direkt förmedlas. Då menar jag gällande modern.

Det andra skeendet är Miquels uppvaknande över sin sexualitet. Det är ömsint skildrat, jag tror inte jag läst något liknande förut. Det känns som en tröst att veta att fadern inte kommer att knäcka Miquel som han gjorde med modern, att Miquel har kommit till insikt och att livet kommer att gå vidare. Rovfåglarna kan cirkla över honom och hans kärlek, men de båda kommer att överleva.

Det här är en stor bok trots sitt lilla format. Språket är så genomtänkt och vackert i all enkelhet. Boken känns tidlös med sina konflikter. Den ger hopp med sin gryende kärlek. Miquel genomgår en slags utveckling och blir man, han söker hjälp i sorgen och ett uppvaknande inför faderns okänsliga personlighet. Han går vidare.

Jag är fascinerad och berörd. Läs den!

Lästa böcker 2014