Karlsson, Jonas: Nya människor i fel ordning ****

Som alltid, Karlssons noveller är något att se fram emot. Här lyssnade jag på dem och det var helt rätt. Jag har svårt att tro att de skulle ha varit lika betydelsefulla om jag läst dem själv. 

Greppet att låta personer leva kvar i nästa novell var helt ok, men inte alls nödvändigt. För är det inte det som är bra med novellgenren, att den sista punkten alltid sätter just punkt. 

I vart fall fångar Karlsson en tidsanda som jag kan känna igen mig i, jag såg också V som relativt ung och det finns andra tidsmarkörer.

Min favorit är tjejen som vräker ur sig på sin killes kompis och får honom att backa när han trappar upp det han tar för givet pga hennes pojkväns eftergivenhet. Sen får pojkvännen vara med någon annan. Bra där, tjejen.

Imponerande är skildringen av mannen som lyckas snärja en annan (man som jag faktiskt nämnt förut, men ingen spoiling) bara med ord. Visst, det har skrivits mycket om sådana men här följer vi förloppet.

 Karlssons noveller är bra, så är det.

Gurnah, Abdulrazak: Burar **** (novell)

En medvetet skriven novell. Mannen; ensam, arbetsam, omtänksam. Kvinnan, vem är hon?

Mannen, i sin affär, möter kvinnan som till en början inte alls vill veta av honom, verkar det som. Men han vill verkligen veta av henne. Han börjar leva en smula, livet blir mindre dystert med henne i tankarna.

Gurnah lyckas förmedla en gåtfullhet som gör en viss om att veta vari den består. Men det vet man inte visar det sig.

Den ensamme, arbetsamme, omtänksamme mannen. Inget blir som han tänkt sig. Och eftersom han inte är någon incelman (ordet fanns knappast) utan en romantiker, får han läsarens medkänsla.

Nobelpristagaren 2021 verkar vara en lågmäld berättare. Texten var lätt att läsa men innehöll mer än jag märkt när jag läste den en annan gång. Det är så här en kvinna förvrider en mans huvud. 

Denna novell fanns i Karavan 1:2013. 

Helin, Ebba: Konsten att samla tårar ****  novell

Garaypriset:

 "Nolaskolan i Örnsköldsvik har en årlig novelltävling vars pris är uppkallat efter Melker Garay. Tre vinnare får del i prissumman och det vinnande bidraget publiceras på Opulens. Priset instiftades 2016 i samband med att Garay besökte skolan och överraskade med att berätta att han beslutat sig för att årligen skänka 6 000 kronor för att uppmuntra elevernas skrivande." Opulens 202104022

När jag läste om den här tävlingen (som jag inte hört talas om tidigare) på Opulens, blev jag verkligen nyfiken och läste vinnarnovellen. Och imponerades.

Jag gillar främst flytet i texten. Ingenstans mötte jag på motstånd när jag läste.

Helin lyckas också på ett antal korta meningar fånga Robin så väl, att läsaren känner honom. Inom honom pågår en kamp som skickligt antyds, han är i grunden en snäll person som inordnats i ett fack av sitt arv, sin miljö och tiden. Ett fack som skaver.

Om än slutet känns lite sökt, skulle det trots allt kunnat hända. Eller är det en dröm?

 Jag blir glad när jag inser att det finns hopp för Robin. 

Det var ett tag sen jag läste något som har likheter med bildningsgenren. Men här fanns den antydd. 

Highsmith, Patricia: Mings största kap ****

Kattnovell. Katten Ming är en katt som är som katter, bara smartare än de flesta. Och ser alltid till sitt eget bästa såklart. 

Highsmith låter oss följa Mings tankar och de är riktigt intressanta. 

Mings matte träffar elak man, han vill såklart röja Ming ur vägen. Men Ming låter sig inte undanröjas, tvärtom, han griper tillfället i flykten. Och allt ordnar sig.

För kattälskare är det här igenkännande, härlig läsning. Andra gillar den säkert också.

Aprils bok i Litteraturpristolvan 2021

Doris Lessing: Rufus / novell

Läs om boken här

Lessing, Doris: Rufus****

Charmig kan den här novellen benämnas som.

Den skulle kunna tecknas som en saga för barn och läsas med behållning av barn och kattälskande vuxna. Det märks att Lessing är en stor kattvän, katterna skildras ömsint och med respekt. 

Även om jag älskat katter sen jag var liten, så fick jag ny information i denna lovsång till katten och dess integritet. Tur det var en novell då jag tänkt läsa bara några sidor innan jag släckte lampan, men nej, jag blev så fascinerad av denna hittekatt och även av dess nya matte, att jag läste till slutet. Det fanns fler katter också som alla fick sin egen personlighet på några få rader.

Finns det någon som älskar katter i din närhet är det här en riktigt bra present som kommer att bli uppskattad.

Dessutom Lessings språk, som gör boken så läsvärd. 

Rose-Innes, Henrietta: Reservat ****

Tidningen Karavan ger ut noveller ibland i sin serie noir. Det här är novell nr 5.

Rose-Innes borrar djupt i läsarens erfarenhetstankar och lämnar slutet öppet. Huvudpersonen medverkar i sitt eget skeende med att ge tillbaka, nästan som ett tack för, sig själv ovetande, sin barndoms lyckliga tid när allt var lugnt i hennes liv. Och hon fick vara där hon nu är.

En fråga dyker upp, en tanke: är systerskapet, moderskapet, kvinnoskapet automatiskt lojalt? Eller togs tillfället i flykten, utan hänsyn till person?

Översätt denna författares böcker nu!

Hadley, Tessa: Noveller ****

Riktigt bra noveller. Men jag har å andra sidan verkligen gillat Hadleys två böcker Sent på dagen och Syskonen Här

I en recension läste jag att Hadley avslutar sina noveller. Och det är sant. När det skulle kunna vara punkt finns det plötsligt mer kvar, och då vet man hur det verkligen slutar. Många noveller försvinner ju annars i tunn rök som bildar ett frågetecken. Inte här.

Det är kanske därför de inte riktigt stannar kvar, jag läste alla med stort intresse, språket flyter precis som i böckerna och beskrivningar av personer, kläder, natur skummar sig fram utan att kännas besvärande. Men när jag återkommer för att kolla upp kapitelrubrikerna är det ändå lite blankt. Jag har lämnat dem bakom mig.

Utom novellen "En liten orm". Där finns det där som bara måste få bli bra. Gode Gud låt det gå bra för Robyn! Medmänsklighet, moderskänslor som landar i osjälviskhet, jag blir glad att det är Hadley som skrivit detta. Då slipper jag fundera hur det gick för Robyn bakom rutan. Men alltid minnas henne.