Alla inlägg under augusti 2017
May, Peter: Coffin Road
En lite mer komplicerad och aktuell historia har May skrivit denna gång. Och den är väl upplagd. Minnesförlust funkar ju alltid och här finns dessutom ö och fyr och jordens framtid. Riktigt intressant bitvis.
Men jag minns ändå med saknad Lewistrilogin. Ja det kan inte hjälpas, där fanns en magi som May inte lyckats återskapa. Även om den här boken ibland närmar sig.
Tack modernista.
Läst 2017
Ólafsdóttir, Audur Ava: Den sista kvinnan ***
Kanske var det författarens namn, eller nationalitet eller omslaget som fick mig att tro att det här var en mycket mer seriös roman än det visade sig vara. Förstå mig rätt här, jag är nämligen ingen vän av feelgoodgenren. Och trodde inte heller att Ólafsdóttir var det.
Sådana här meningar talar väl för det:
När mina klienter klagar över att livet inte är så som de hade förväntat sig säger jag till dem: Livet består av lidande och besvikelser, förlika dig med det. Det är normalt att få sina törnar och trassla till det för sig. [...] Folk vägrar inse att världen är full med krossat glas och att djupt lidande skärper våra sinnen och ger livet värde. sid 61
Jag såg fram emot att möta dessa sargade, lidande människor och få veta hur i hela friden deras sinnen blivit så skärpta. Men, det hände inte alls. Istället delger den i nedervåningen hyrande spökförfattaren bitar ur sitt mobbade liv pga ett funktionshinder. Det var inte kul att läsa om förstås. Så det serverades sporadiskt och i förbifarten.
I övrigt händer saker för huvudpersonen, dåliga iofs, men sen blir det bättre. Som det ska vara i feelgood, eler?
Slutet är lite väl öppet, blir det en del två med den, som vanligt, ursnygga och hjälparbetande kvinnan Maria som alla män vill ha? Utom hennes egen av uppenbara skäl.
Det som är svårt med feelgoodliknande böcker är att de, likt deckare, inte riktigt går att analysera och ha åsikter om handlingen, då spoilar man. Det känns som att jag skrivit för mycket redan.
Som omväxling läser jag gärna Ólafsdóttir. Om jag ville skriva fanns det tom en del tips som jag inte avslöjar här såklart.
Läst 2017
Lindholm, Margareta: Jag går över det frusna gräset ***
Jag blev verkligen glad när jag för ett tag sen läste Skogen av Lindholm. Och planen har hela tiden varit att läsa mer av henne.
Jag går över det frusna gräset är även den en märklig, sparsmakad historia. Jag blev så ledsen när jag läste den, jag kände källarlukten, kylan, ohyrans närvaro och avhumaniseringen. Boken har många bottnar och och alla är bråddjupa. Vem är ett offer, den källartagna eller den skenbart fria på ovanvåningen?
Och sedan tystnar hon för snabbt.
Det är som han blåser ut henne, som man blåser ut ett ljus. sid 53
Jag tycker ändå inte att den här boken når upp till Skogen. Stilmässigt ja, innehållsmässigt nej. Kanske för att jag inte kan referera till denna på samma sätt. Jag får en känsla av att den utspelar sig för decennier sen, och att den trots allt visar på en ny öppenhet mot "mentalsjukhusen". En öppenhet som hade sina begränsningar i och med att ingen kontroll fanns.
Läst 2012
..................................................
.
Lindholm, Margareta: Skogen ****
En sparsmakad bok som faktiskt fick mig att tänka på Korparna. Och min egen uppväxt på småbruket. Och tidens gång. Och framförallt glädjen i att hitta ett nytt författarskap!
Språket är vackert, personerna få, formatet litet - handvänligt, skogens trädgeneration fullväxt. En pärla helt enkelt.
Psykologiskt skarp, medkännande och med sinne för detaljer, ja det stämmer. Så var den här boken och jag vill såklart läsa fler böcker av författaren.
Till våren kommer en ny bok av Lindholm, och det finns en del på ett bibliotek nära mig. Det här blir bra!
..........................
Lindholm, Margareta: Tan ****
Skogen och Jag går över det frusna gräset är de böcker jag läst tidigare av Lindholm. Och genast jag börjar läsa Tan känner jag igen orden, dess lätta placering i texten.
Vi visas in i ett rum. Doktor Gilbèrt sitter bakom ett stort skrivbord. På bordsytan ligger papper och skrifter i travar. Vi står stilla och väntar på anvisningar. Situationen är ovan för oss alla. Inte ens morbror vet vad vi ska göra, vad som förväntas. Doktor Gilbèr läser ett papper. Jag ser på honom. Hög panna, med en djup rynka mellan ögonbrynen när han läser. Äldre än jag. sid 18
Det är många ord men ändå precis så många ord behövs det. Jag känner som så, det är tankar som är ord som blir text som fästs på papper. Det berör läsaren men inte jaget som lever sitt liv mellan raderna. Det är bra, så väldigt bra! Jag tänker ibland, vill jag veta det här? Vill jag det? Nej, egentligen inte men nu vet jag och stod ut tack vare orden som är en sköld mot det svåra som finns mellan pärmarna.
Läst 2012
----------------------------------------------------------
Veckans topplista hos Johannas deckarhörna
2017
Donoghue, Emma: Miraklet Jag är imponerad. Det här är nånting så annorlunda som en deckare med något som skulle kunna kallas katolsk charm och besatthet. Och insikt om denna.
Helt fascinerad sträckläste jag den och njöt av den kunskap som författaren förmedlade. Om medicin, om religion, om levnadsförhållanden. Om insikt, mod och kärlek. Om tro, tvivel och ondska som baksidestexten beskriver det. Med vackert språk och så spännande in i det sista.
Jag kan inte skriva mer även om jag ville, kan bara säga, är du det minsta intresserad av en annorlunda deckare; Läs den här.
Bauer, Belinda: De vackra döda
Bauers senaste bok var riktigt bra. Mest för att boken känns så nutida. Det är svårt att skriva om det för mig mest intressanta utan att avslöja för mycket. Men jag gillar ju deckare där man även lär känna mördaren, och det gör man till viss del här.
Sen ger Bauer en känga till pressen och dess metoder. Eller ger hon pekpinnar eller skildrar hon bara ingående tillstånd med tveksam moral?
I vart fall är boken mycket läsvärd, även om den hjärttransplantation som skildras har sina brister i trovärdighet.
.................................................
Hjärttransplantation i boken
Han oroade sig hela tiden för sitt hjärta. Ibland fungerade det inte ens. Om han satt helt stilla i ett tyst rum kunde han höra att det inte slog. sid 81
Ärret rann nerför hans bröst som hett flott. sid 135
En nagel plockade på kanten av ärret, men det hade blivit till en naken vit ås som ringlade sig nedför bröstet som Anderna. sid 205
..................................................
Tack Modernista
Läst 2017
Bauers deckare på svenska.
Livets och dödens villkor
Det slutna ögat
Sundström, Gun Britt: Maken ****
Jag har läst den efter alla år, Maken.
Det är just det där med äktenskapliga rättigheter som jag inte står ut med. Att Gustav över huvud taget skulle ha någon rätt till mig - juridisk, moralisk, de facto eller sedvanerätt - det är det som ger mig eksem. sid 184
Ja tänk vad Martina tror på jämställdheten. Precis som många gjorde där på 70-talet. Många kvinnor kanske jag ska tillägga. Kanske även män. Människor helt enkelt.
Men vad hände egentligen? Jo, precis det Sundström beskriver, på ett väldigt utdraget sätt, i Maken. Fast det kan sammanfattas med citatet ovan. De äktenskapliga rättigheterna som en man har gentemot sin fru. Och de skyldigheter hon har. Ex. vis hustruplikten som tydligen dröjde sig kvar under lång tid.
Eftersom Martina inte visade sig lika intresserad av just denna hustruplikt som Gustav var av att utnyttja den, hade han tydligen rätt att ha det med andra. Och Martina tror att det går att leva på det fria viset, även för henne. Utan hustruplikt, ingen trohetsplikt.
Jag avslöjar inte hur det går, men boken visar det dilemma den fria kärleken hade i sin linda. Och de skillnader mellan kvinnor och män som är lika tydliga idag. Om inte ännu tydligare, tyvärr.
Jag rekommenderar den här boken för de människor som funderar över det här med jämställdheten, liksom jag själv ofta gör, och tänker vad sjutton var det som hände egentligen?
..................................................
...................................
En liten utvikning: Alla dessa bibelcitat, Gustavs teologiska tankar osv. Varför är det med? Var det så accepterat 1976? Känns inte så. Var det, som så mycket annat vid den tiden, en dold kritik mot de gamla kristna värderingarna?
Läst 2017
Griffiths, Elly: Dolt i mörker
Ja, nu är Griffiths tillbaka fullt ut. Det här är en bok, skriven med den humor och charm som de tidigaste böckerna av Griffiths. De senaste har varit lite tröga har jag tyckt. Men den här blev sträckläsning. Och den privata delen med Ruth och Kate och Nelson och hans familj kommer att räcka många böcker än. Det är väl bara Flint som ev faller för åldersstrecket längre fram.
Men det är ju mysterierna, om man kan kalla dem det, som har varit lite svåra att få till i de senaste böckerna. Den här var väl iofs också lite märklig, men kanske är den sann. Kanske är underjordens tunnlar befolkade?
Här har Griffiths gått åt det sociala hållet och det upplevde jag positivt. Dessutom vävde hon in tidigare händelser på ett mycket diskretare sätt än tidigare, framförallt nämns det man bör veta mest i förbifarten.
Med andra ord känns den här boken helt klart mer genomarbetad än de senaste. Det gör att väntan på nästa bok blir än mer otålig förstås.
Läst 2017
..................................................
...............................
Jag är väldigt förtjust i omslagen, så här finns de allihop.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se