Oates, Joyce Carol: Karthago ****

     Grigoriev, Maxim: Städer ***

Vinnare av Borås tidnings litteraturpris 2015.

För landsbygden betyder årstider, väder, ljuset, mörkret hela tiden någonting. Det påverkar skörden, möjligheten att överleva i armod eller överflöd. Bonden blickar mot himlen och väntar på regn eller torka. En tidig höst, en snörik vinter. Allt kopplas till kroppens behov.

Men nu lever nästan alla i städerna, och jag fascineras av Grigorievs förmåga att känna, uttrycka, värna om och tillåta "ute" att finnas i staden/städerna.

Början på novellerna visar ofta detta

• Vi satt under kastanjen och människorna passera. sid 9
• En sexårig flicka och hennes mor, en distriktsläkare, promenerar längs en kanal i Sankt Petersburg som på den här tiden alltjämt heter Leningrad. Sid 17
• Det regnar sid 27
• Allt är blått när man närmar sig Korfu sid 49
• Jag träffade honom på en bar i Riberia. sid 59
• En skolpojke och hans vän kastar smörgås i Moskvafloden sid 83
• En intetsägande och molnig junidag för två år sedan hade vi ingenting att göra och tog tåget till Potsdam. sid 93
• November i Porto är blåsig och blöt. sid 105
• Vi flyttade in i maj, och hade tänkt stanna fyra månader, men det blev inte mer än två. sid 117
• Oktober i Odessa doftar löv och spårvagnar. sid 127
• Det är morgon, eller åtminstone förmiddag, och luften dallrar i hettan. sid 149
• Vintern var regnig och jag hade egentligen ingen lust att resa någonstans, men min syster skrev till mig och antydde att hon ville att jag skulle komma till Berlin, gärna de närmaste veckorna. sid 167

En igenkänningsfaktor med Modianos sätt att skriva infinner sig när jag läser, men här betyder historierna egentligen ingenting. Utan det är orden som bär med sig "ute". Det upprepas meningar, olika katter, hundar stryker över gatorna.

Årstiden är viktigare än årtalet, stämningen starkare än historien, längtan bort genomsyrar allt. (baksidestexten)

Kanske är den här boken ett försök att föra över det gamla urbana till den nya staden som tagit form inför nya generationer?

Jag tar med ett citat som känns stadsgenuint:

 Trottoaren är smal och smutsig. I själva verket är det nog inte ens en trottoar. Asfalten är ojämnt lagd och har spruckit; stora vattenpölar med gråflytande pappersmassa har bildats. Det regnade igår; vattnet och leran har ingenstans att ta vägen. Inga människor syns till. sid 86

Det här är en novellsamling att grotta ner sig i, att räkna alla katter, tåg, regnväder och löv. Att försöka fånga dessa städers själ och sammanfoga dem till Staden. Men min studietid är över och högen med olästa böcker är som ett höghus.

Jag lämnar Städer och konstaterar att det känns som att Grigoriev förnyat sättet att närma sig novellgenren.

Välförtjänt är debutantpriset.

Läst 2015

Lästa böcker februari 2015

Holmqvist, Ninni: Precis som att börja om ***

May, Peter: Lewismannen ***+

Sörlin, Sverker: Rädslan för svaghet ****

Gruber, Sabine: Mira och Irma ****

Bäst: Mira och Irma. Men både Lewismannen och Rädslan för svaghet skulle kunna plats här

Mindre bra: Faktiskt ingen, fyra riktigt starka böcker i februari.

Violens läsutmaning 2015, litteraturprisvinnare.

Jag gillar ju litteraturpriser, tänker att om en bok fått pris måste den ju har några kvalitéer som borgar för det.

Jag har läst lite ostrukturerat prisvinnare här och var, men skulle vilja läsa lite mer kontrollerat.

Därför gick jag igenom de pris jag bevakat under åren och fick med både hyllvärmare och olästa författare i samma utmaning. Året är när författaren alt. författaren och bok fått priset.

Det här är ingen utmaning som jag utmanar er andra att göra, men förhoppningsvis kan ni få lite inspiration att läsa annorlunda och nytt. Man kan säga att litteraturprisjuryarna ger mig boktips i den här utmaningen.

OBS vilka böcker som ska läsas kan ändras, det kan även bli flera böcker per månad. Jag har redan läst nio och känner mig väldigt inspirerad!