Söderlind, Therése: Norrlands svårmod ***

OBS: spoilervarning på vissa ställen i denna reflektion!

Det blir med tvekan tre stjärnor för denna långa omständliga deckar-roman. Deckare är beteckningen men roman är den till formen, för så många händelser som beskrivs detaljerat och ingående är knappast deckarens signum. (Boken har nu kommit pocket och på Adlibris beskrivs den såhär:

Stark debut - spänningsroman för läsare som tröttnat på deckare.

Hm, eftersom jag förväntade mig en deckare och fick en roman med deckarinslag, kände jag mig lite lurad....den påminner om Händelser vid vatten på det sättet men Kerstin Ekman deklarerade kraftfullt att det inte var en deckare minns jag (även om den fick deckarpriser). Vilket gjorde att jag tog till mig Händelser vid vatten på ett helt annat sätt än Norrlands svårmod.

Så spänningsroman är det nya sättet att få folk att läsa romaner fast de tror att de läser deckare.....hm. Intressant att se om det kommer att bli en trend hos förlagen framöver.

Jag läste den som elektronisk resurs från biblioteket och det underlättade inte att hålla kvar sammanhanget. Med E-bok är det svårt att bläddra tillbaka och kontrollera saker, och dessutom måste man sitta vid datorn och då man gör det vill man ofta göra annat.

Men till slut kom jag igenom den och jag tyckte att det iofs var en intressant historia som innehöll intressanta tankar om hur livet ter sig för dem som blir kvar och då särskilt för Anna, barnet/tjejen/kvinnan som levde ut det outsägbara med hjälp av sin kropp.

Det satte en skörhet i henne som utnyttjades av de som förstår sig på att utnyttja just såna som hon, och som hon sen försökte kontrollera på olika sätt.

Det var alltför många trådar som knöts ihop på slutet, till slut visste man varken ut eller in och det berättades detaljerat gång på gång och det blev liksom för mycket. Det gick inte att känna närhet till alla människor som var inblandade. Lite engelsk såpa á la Hem till gården kunde jag tycka. Våldsamheter och otrohet och maffiametoder osv.

Jag kände heller inte att jag riktigt kom Anna nära, att jag riktigt kunde förstå henne. Men hon förstod ju inte sig själv heller iofs. När boken slutar kan Anna mentalt börja leva om sitt liv och jag kan känna att slutet blev lite väl enkelt.... vitariddarschabloner är inte så realistiska IRL kanske.

Boken skulle ha vunnit på att kortas, särskilt i den senare delen. Trots det kändes den ändå som en lovande debut. Färre gestalter och lite mer gestaltning och dessutom mer naturskildringar hade suttit fint och det kommer säkert i nästa bok.....som gärna skulle kunna få handla om Anna på landet - vuxen. Landsbygden behöver sina skildrare. Liksom Norrland.

Läst 2011

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren   Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den ...

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...