Hjort, Elisabeth: Hängivelsen ***

En bok om Knutby eller en bok om sorg och övergivenhet?

Hjort skriver en roman med ett språk som jag känner igen att jag läst sista tiden. Poetiskt kallas det har jag lärt mig. Och då kan man skriva obegripligt utan att det gör nånting har jag också lärt mig. Och det är just det som gör att jag känner att Cecilia i boken, som tillhör subkulturen frikyrkan, (för det är ju en subkultur idag som inte behöver några andra egentligen) Cecilia har inte sin mamma som hon borde ha haft att stöta och blöta sina förvillelser mot. Och det döljs i texten som handlar om makt och patriarkat och sekter och egoism och perfektionen som kräver mobbning av de som inte hör dit. (Inom parantes tycker jag att Hjort även skildrar kvinnors maktbeteende mot varann på ett skickligt sätt.)

Som Cecilia säger i slutet av boken när allt krackelerat och hon återvänder till huset med fotografiet, det enda som finns kvar:

Det händer att pappa får syn på henne. Men lilla gumman, i hans tysta ansikte. Cecilia springer med tröjärmen över ansiktet, avvärjande rygg. Stannar på toaletten tills hon hittar något som kan övertyga. Tvingar gråten in under ilskan. Mamma skulle aldrig. Inte låta henne komma undan med det här. sid 202

Nej, en mamma skulle ha tagit sitt (vuxna) barn i famnen och ställt allt till rätta igen. Hon skulle aldrig ha lämnat platsen utanför den låsta dörren innan den öppnats igen.

Hos Malou här berättar Hjort om att samtalen med psykologen är centrala i boken, och jag kände också att det fanns en snaskig nyfikenhet där som tangerar skvallerpressens förmåga att hitta material som kittlar nyfikenheten. Vad är en sekt egentligen, hur fungerar den? Även i TV programmet nämns ofta det erotiska. Men är det erotik, är det inte bara gammal hederlig (hmm) manlig makt som kommer fram och ingenting annat? Tror jag i alla fall. Och en ensam kvinnas behov av att få bli sedd och som hon tror, älskad.

Var finns Gud i allt detta kan man undra? Jag kan inte låta bli att tänka på Lina Sandells Blott en dag där ursprungstexten är, Han som bär för mig ett modershjärta, vilket sedan ändrades till fadershjärta.

(Minns jag rätt, finns något av detta med någonstans i boken? Jag är inte säker men tror det.....).

Är det inte det boken egentligen handlar om? Gud ska verka genom församlingen som en far och en mor till de fader och moderlösa? Istället kröker den hela tiden håret på dessa mina minsta och förverkar därigenom sin ställning.

Slutet gick inte ihop tyvärr.

Men jag tror att Hjort kommer att skriva mer och kanske tydligare nästa gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...

Månadsläsning mars  2024 Lafon, Marie-Héléne: Källorna ****Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn ***Widenfjord, Therese: Med bergens andetag ****Ravn, Olga: De anställda ****Arvola, Ingeborg: Kniven i elden *...