Dahlström, Magnus: Spådom****

Tre hörn av verkligheten sett genom ett temprament (författarens?) skulle jag vilja skriva som underrubrik till den här boken.

Jag har inte läst något av Dahlström tidigare, men blev mycket nyfiken på den här boken. Sällan har jag läst en bok som innehåller så vansinnigt många ord och meningar som i sig själva är enkelt språkliga och ingenting att citera. Men tillsammans bilder de en helhet som är väldigt annorlunda.

Jag bara undrar, de här männen är de riktigt närvarande? Eller lever de i en förnekelse, en inre rädsla som gör dem så....ansvarslösa? Så egoistiska i sina tankar, så empatilösa? Är det många män som är på det här sättet, de som på höga befattningar kan uppbära fantasilöner och trampa på andra på vägen uppåt, helt utan självinsikt? Men när de finns inom vårdande, omhändertagande yrken drabbas de mest själva och de utsatta människor som de ska hjälpa, vilket den kaskad av ord som Dahlström skriver visar på.

Någonstans i en recension läste jag autistiska män, kanske är det ett väl känt tillstånd som bara blir en diagnos när det upptäcks i tidig ålder? Intressant.

Jag skulle också vilja säga att dessa män är åt narcissisthållet, de ser sin omgivning utifrån sig själva enbart, kvinnorna upplevs som ett hot, klienterna är ett hot, ja själva livet hotar dem och de förmår inte se helheten.

Det som var mest annorlunda i den här boken var nog att den handlar om män. Män som bredvid sig har starka kvinnor, som de här männen enbart ser bristerna hos. Eller är det sina egna brister de ser speglade i kvinnorna?

Helt klart har dessa män en störning, stor eller liten vad vet jag, men en störning som kanske inte skulle ha märkts så väl i andra yrken som i dessa omvårdande sammahang. Jag känner både ilska och sympati för dessa män, är det det Dahlström vill åstadkomma? Helt klart är det värt mödan att ta sig igenom dessa 500 sidor med ord helt utan tuggmotstånd men tillsammans bildar de en stark eftersmak.

Läst 2011

 

Emma

12 mars 2011 14:27

Uppfattade inte männen själva just som autistiska, mer deras "inre röst" eller vad man ska säg, Dahlströms språgliga uppbyggnad. Nämnde det inte uttryckligen i min kommentar till boken, men det är känslan jag får när jag läser (det överaktiva och oförmågan att komma ut ur sitt eget huvud, måste tänka på varje rörelse, varje ljud.) Det är speciellt framträdande i hans bok <i>Nedkomst</i>, där händelseförloppet är än mer fragmentariskt och desorienterat, och saknar en logisk förankring som håller ihop händelseförloppet

http://boktrad.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...

Månadsläsning mars  2024 Lafon, Marie-Héléne: Källorna ****Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn ***Widenfjord, Therese: Med bergens andetag ****Ravn, Olga: De anställda ****Arvola, Ingeborg: Kniven i elden *...