Mario Vargas Llosa fick nobelpriset. Ridå!

Kultursverige fick en chock och blev s-u-r-a! Samt visste knappt vad de skulle säga ens........

Heja svenska akademin som gör som den vill!

Men jag gillar inte heller valet, jag tror att VargasLlosa är lite gubbsjuk och konservativ i sitt sätt att se på kvinnorna. Jag menar, en  bordell som ordnas åt soldater i kvinnolöst land ser jag inget humoristiskt i direkt.

Och titeln Bockfesten ger mig rysningar. osv osv.

Frågan är, vill jag ens läsa Vargas Llosa överhuvudtaget? Jag som redan valt bort honom av ovanstående skäl......

Edvall, Karin: Vinkelgatan 53 ***

Egentligen är den här boken inte en trepoängare, det finns vissa brister. Det haltar i tidsperspektiv, vilket jag inte gillar i böcker. I researchen likaså. Läseböcker från gamla tider verkar ha blandats ihop med författarens egen tid t.ex

Dessutom greppar den så otroligt mycket och det blir inte någon direkt fördjupning, det händer saker slag i slag och kvinnorna ges inte tillräckligt utrymme. Själva meningen med boken är oklar, den benäms på flera ställen som en deckare (?) men att Thea dör obemärkt känns som en parantes.

Hade det varit en deckare skulle det däremot ha fungerat, då den genren nuförtiden består i snabba överblickar av människors liv och det är kommissarien, juristen, journalisten som fördjupas i bok efter bok. Här fanns inte den personen med.

Men den skildrar i alla fall en intressant historia som skulle ha utgått enbart från Thea och låtit de andra kvinnorna förblivit skuggor.

Det känns som att det funnits dubbelt så mycket text och att strykningen gjorts med osthyvel, lite här och där, istället för att lyfta bort en hel karaktär, vilket boken skulle ha vunnit på.

Edvall har skrivit fler böcker och jag tror att debuten, Boken om Tora är mycket bättre. För handlaget finns, men i just denna bok inte engagemanget.

Sjón: Skugga-Baldur ****

Den här, till innehållet stora men till omfånget lilla roman, är oerhört komplex. Och hur skriver man ketchupeffekt med litterära preferenser?

För så här är det: den här boken spänner över ett så allomfattande och allmänmänskligt problemområde att den skulle ha kunnat vara skriven var som helst i världen. Jag fick en känsla av varma nätter i afrika trots att den innehöll mest snö och laviner. Den skulle ha kunnat vara skriven av en afrikansk författare nämligen (jag har ju läst en del senaste tiden). Eller vilken författare som helst som ärligt närmar sig människorna.

Boken är full av etiska tankegångar trots att den inte moraliserar. Hur bär sig karln åt när han tänker ut en sån här historia? Isländsk saga blandas med naturlära, hämnd med hat, cynisk fosterdiagnostik med acceptans, uttnyttjande med kärlek, en man som blir sin skugga, djuret i sig - och däremellan

- Jag har skådat kosmos! Det är gjort av dikter!

sid 65

Ord på ord på ord och så plötsligt (se ketchuppeffekt), förlossas läsaren när allt uppdagas, alla bitar faller på plats och jag inser att här finns material för en analys utifrån en massa infallsvinklar, intertexter och genrer.

Ah, en bok helt i min smak!

Wahl, Mats: Ormfågel ***

Opal förlag, tack för boken som jag fått genom Enbokcirkelföralla!

Jag säger bara, om inte en person som jag hört berätta, under en period jobbat i en skola liknande Brantingskolan i boken Ormfågel skulle jag lätt kunnat avfärda boken som överdriven. Och samma sak, om inte en modig mamma hjälpt sin dotter i en skola som heter Bjästaskolan, skulle jag också lätt kunnat avfärda den här boken som, just det, överdriven.

Nu vet jag att den tyvärr är helt sann. Jag blir beklämd, dyster, nervös och arg när jag läser Ormfågel. Vart är skolan på väg? Har jag sagt i snart tjugo år. Jag skakar bara på huvudet av missmod åt den här skildringen, skriven med stor insikt och ett stort mod vill jag tillägga. .

Jag har inte läst någon bok av Mats Wahl tidigare, men kände direkt att Ormfågel var välskriven. Dialogen känns trovärdigt korthuggen, Havelscitatet gick att få in med ett anpassat grepp och det med mera förklaras i slutet av boken. Och ok det är en ungdomsbok men lika mycket en debattbok, vilket slutordet och den uppföljande boken När skolan havererar vittnar om. Wahl vill väcka debatt och jag hoppas han kommer att kunna göra det!

Frågor i Enbokcirkelföralla!

Delta även du och diskutera om hur man kan förebygga utanförskap och ungdomars utsatta situation i skolan.

Hur kan vi få skolan bättre och hur kan man få alla att känna sig delaktiga i sitt eget liv. Det måste in mer resurser i skolan i form av vuxna människor. Och ledarskapet måste styras upp. Rektorerna måste ta sitt ansvar.

Bör vi ge barnen mer makt över skolan och sin egen situation eller är det vuxna, enbart, som ska ha den makten. Jag tycker att de vuxna ska ta sitt ansvar. Visst, det ska finnas en dialog med barnen/ungdomarna men de ska inte behöva känna att de, mitt i sin pubertet, pluggande för höga betyg och kanske dessutom med jobbigt socialt liv ska måsta ta även det ansvaret att styra upp sin och andras skolgång. Nej, mer kloka vuxna som bryr sig.

Hur ser vi ett utanförskap? Förstår inte riktigt frågan men om det är hur barns utanförskap visar sig i skolmiljön tror jag att det bara är att vara intresserad och se sig omkring. Vem blir aldrig inbjuden till grupparbeten? vem sitter för sig själv i matsalen och på rasten? Att bygga upp ett förtroende med dessa elever så att de till slut inte bara svarar bra om man frågar hur det är. Men det kräver tid engagemang vilja och empati vilket stressade lärare knappast har. In med fler vuxna i skolan.

och hur kan vi ändra den hårda attityd som idag, tyvärr, är ett signum i många skolor. Otroligt svårt tror jag. Börja på dagis kanske nästa generation kan räddas.