Direktlänk till inlägg 16 september 2010
Östergren, Petra: Berättelsen om Esmara***
Jag läste Östergrens förra bok Att komma till ro med det allra värsta gillade den och fick den här nya boken, den första i en planerad trilogi, som recensionsex av Piratförlaget. Och nu har jag läst den.
Fascinerande tror jag är rätta ordet om den här boken. En fascinerande, ovanlig och ömsint skildring av Tornedalen där temat från Att komma till ro..... börjar berättelsen men sen kommer i skymundan, även om den på något sätt ändå genomsyrar den hela tiden. Och det varvas med dess motpol, huvudstaden och dess fastigheter, gator, klubbar och krogar.
Visste man inte att det kommer fler böcker skulle det ämnet vara allt för fragmentariskt, ja hela boken skulle vara för spretig i så fall. Men nu vet man ju som sagt att det finns mer att berätta. Det kommer (kanske?) ett 90-tal och ett 2000-tal efter det 80-tal som boken skildrar. Tidsmarkörerna är sparsamma men ändå välplacerade. Berättelsen innehåller mycket, allt från olika sexuella uttryck till aids, studier på Handelshögskolan till omåttligt djärva affärer, mörka minnen från barndomen till hisnande vackra meningar och uttryck om Tornedalens natur och människor. Där finns bokens absolut starkaste avsnitt tycker jag. Som t.ex.:
Men hjortronen ville Esmara ta själv, hon ville låta dem mogna så länge som möjligt. Andra hetsade och tog dem för tidigt, men då var kärnorna hårda och sylten blev surare. Hon ville att hjortronen nästan skulle smälta i handen när hon plockade dem. Det var heller inte någon risk att någon annan kom före henne. De vågade inte. I byarna runtomkring visste de att detta var hennes hjortronmarker. sid 109
De affärsmässiga avsnitten var mest transportsträckor för mig. Visst kunde jag bli imponerad och tänka aha gick det till så? ibland men det faktum att Esmara klarade sig själv, var smart och djärv, lesbisk och/eller bisexuell, och "ohyggligt vacker". sid 161 och hade förmögen släkt om än lite excentrisk och dessutom befinner sig i händelsernas mitt vad det gäller feminismens många nya uttryck, dock utan att ta för hårt på det, bäddar ju för att här finns en riktig he-kvinna som inte behöver männen för att komma framåt här i världen. Annat än som hjälpredor. När kärleken slår till ordnas det också på ett ovanligt sätt, både med och utan en man om man säger så!
Boken var lite vag i början för att bli riktigt intressant efter ett tag och sen tappade den lite på slutet. Så många händelser så lite tid kunde jag känna de sista sidorna. Kanske är fokus riktat mot fortsättningen, det gick att ana i en liten cliff-hanger om att ekonomin är i gott förvar inför kommande prövningar även om hjärtat inte är det......
Bonus: såsom varande bokintresserad var ju Alarik en trevlig bekantskap för mig, antikvariatiska diskussioner gjorde inte boken sämre på något sätt utan tvärtom!
Jag kommer helt klart att läsa Östergrens två kommande böcker om Esmara, önskar nästan att de fanns redan faktiskt.
Recensionsexemplar. Tack!
Wahlberg Karin: Med liv och lust **** Äntligen fick jag läsa fortsättningen på historien om Sveriges sjukhushistoria. Jag låg ofta på sjukhus i min barn och ungdom, och har med intresse följt Wahlbergs serie. Och känt igen mig här och var. ...
Arvola, Ingeborg: Kniven i elden **** Mycket läsvärd bok. Fick Bragepriset 2022, och det förstår jag. Det var inte länge sen jag lärde mig ordet kväner, och här förekommer det ofta. De norraste delarna av skandinavien skildras både brutalt oc...
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se