Schulman, Alex: Skynda att älska ***

Jag skulle nog knappast ha läst den här boken om den inte var med som Bokcirkelonlines januaribok. Den var bättre än väntat, jag gillade upplägget, den återkommande cocacolacupen som skildrade ålderdomen och kroppens förfall hos fadern. Det sparsmakade innehållet, Schulman greppade inte över för mycket, det koncentrerades till kärnfamiljen och då i första hand hans egen relation till fadern. Som "självbiografi" betraktad var den helt klart annorlunda. 

Även om jag har noll intresse för både Allan och Alex Schulman gillade jag boken. Ja faktiskt, gilla är rätt ord.

Du som inte läst boken och inte vill veta, sluta här för det avslöjas lite för mycket om handlingen.

Mahfouz, Naguib: Midaqq-gränden ****

Den här boken förtrollade mig. Språket är vackert, lättflytande trots sitt något uppstyltade uttryck. Personerna lever verkligen sina liv inför läsaren. Boken känns modern trots att den speglar människor som lever i gamla former vid tiden för andra världskriget. Girigheten driver dem alla och ibland skymtar det fram präglingar (Zitas smuts) och andra insikter som känns hämtade ur en psykologs dagbok. Mahfouz är helt enkelt en stor realistisk författare.

 Först efter ett tag inser jag att allt handlar om Hamida, flickan utan anknytning som bor hos sin amma, som hon kallar mamma, men det förhållandet används kanske för att kunna så helt lämna henne åt sitt öde som Mahfouz gör. Kanske för att bokens läsare ska kunna säga att hon var ju inte en familjeflicka egentligen? För så gör inte läsarens dotter? 

Jag är kluven inför Hamida. Vad vill Mahfouz med henne egentligen? Är hon en självständig kvinna eller är hon ett barn, som kvinnor benämns på ett ställe i boken, ett barn som luras iväg av en vuxen med makt?

Visst, hon pratas omkull av mannen som gör henne till hora men blir hon inte trots allt en lycklig hora? Får hon inte det liv hon vill ha, är det inte hennes ondska som bringar död till slut? Är hon inte trots allt den hon blir? Är inte kvinnor som inte underordnar sig samhällets regler som Hamida? Eller blir som hon?

Som Stefan Helgesson säger på dn kultur:

Det finns många sätt att förstå Hamidas öde. Hon är ett offer för modernitetens moraliska sönderfall. Hon gör uppror mot fattigdom och en förtryckande kvinnoroll.

Hon drar själv på sig sin olycka med sin fåfänga. Berättaren håller sig dock neutral och Hamida utvecklas gradvis till romanens mest sammansatta gestalt, omöjlig att reducera till en formel.

Mahfouz följer henne så långt som det behövs för att förstå något som först i dag är en mer allmän insikt: att modernitetens skarp­aste konflikter utspelar sig kring kvinnokroppen och kvinnors plats i samhället.

Eller kanske som Magnus Persson säger på SvD:

Hon [Hamida] i sin tur drömmer om ett liv i sus och dus med fri tillgång till exklusiva kläder, smycken och parfymer. I porträttet av Hamida skriver förvisso Mahfouz in sig i en lång, inte minst västerländsk, tradition där kvinnan förknippas med ytlighet och konsumtion. Samtidigt är skildringen av henne inte nedlåtande. Hon genomskådar grändens spelregler och vill någonting annat och mer. För detta måste hon, också helt i linje med ovannämnda dramaturgi, straffas.

Antingen är kvinnor som hon eller så är de det inte, jag vet inte sanningen om Hamida. Eller, jag vet inte Mahfouz sanning om henne.

En mycket intressant bok som innehåller mycket mer än det jag skrivit ovan. Men jag tror att fortfarande gäller att konflikter utspelas "kring kvinnokroppen och kvinnors plats i samhället".

Jag är förtrollad av en gränd! Midaqq-gränden!

Eftersom jag, som vanligt, inte läste baksidestexten innan, eller någon recension eller vad som helst om boken, visste jag inte vad som väntade mig. Jag sögs direkt in i gränden och har inte hittat ut än! Även om Hamida, som innehar huvudrollen vilket jag inte förstått förrän nu 3/4 in i boken, hittat ut är jag kvar.

Boken är den första i Bibliophilas Afrika läsutmaning men kommer även så småningom i Lyrans jordenruntutmaning i november. Jag är verkligen glad över dessa läsutmaningar som får mig att lämna gamla invanda läsmönster och upptäcka nya författarskap hela tiden! 

Jag läser ut och återkommer!

Hustvedt, Siri: Vad jag älskade**** En verkligt fascinerande bok som berättar en historia om människor och deras tragedi. Trots att boken hela tiden strävar mot ett klargörande varför? händer det aldrig att svaret på den frågan kommer. Boken kanske stannar kvar ännu längre bara därför....den är spännande men saknar deckarens enkelhet, den här boken är, liksom många litterära böcker nu för tiden, full av antydningar om annan litteratur och även om konst....kanske den ska verka ta upp en samtid och dess problem (som jag hävdar dagens deckare ägnar sig år) men nej, den handlar om nånting annat, den har ett djup som tilltalar mig och mina kunskaper i litteraturen...Den kan ingå i min studie om dagens moderna litteratur med litterära stråk som vänder sig till en viss publik, de redan litterära....deckarna får ta hand om alla de andra......Jag sträckläste den och älskade dess lätta snabba skrift, vill du ha nånting att bita i, läs den här!

Läst 2004

 Hustvedt, Siri: Sorgesång ****

Precis så är ska en riktigt bra bok vara. Den ska förmedla en känsla, en historia, människor som man känner lever till skillnad från de människor som är döda. Och allt inpackat i en riktigt bra förpackning, ord och tankar och intrig som bara flyter på och drabbar en hela tiden.

Här finns den döda faderns anteckningar som jag tyckte kändes så äkta redan från början och det visade sig också vara Hustvedts nyligen avlidna fars egna ord som hon spunnit en berättelse kring. Bara det ger boken en ovanlig tyngd.

Trots, eller kanske tack var det, var huvudpersonens far verkligen död medan sonen, psykiatikern, och alla omkring honom rörde sig med sina levande kroppar. Det jag menar är att i  många böcker känner man liksom ingen skillnad mellan levande och döda. De skildras ofta på samma sätt. Men här gjorde jag det.

Bokens början med gåtan fångar direkt intresset trots att man hört historien så många gånger förut. Och hör och häpna, jag läste alla drömmar och störde mig inte på dem. Det vet ju annars ni som följt mina reflektioner att drömmar i böcker hoppar jag oftast eftersom jag inte förstår varför de finns med i stort sett alla böcker, och att de dessutom är så vansinnigt tråkiga. Aldrig att de brukar tillföra nånting men här; faktiskt!

Överhuvudtaget gillade jag det mesta i boken men kan inte förmå mig att ge fem stjärnor, borde jag hålla mig till 2,3 och fyra? Värt att fundera på.

Sjöswärd, Sanna: Min mamma är en persisk prinsessa***

 Jag är imponerad över Sjöswärds mod, att våga skriva så utlämnande som hon gör om förhållandena hos både sin svenska familj och sin biologiska familj i Iran.

Sjöswärd gör den resa som många adopterade vill göra, resan tillbaka till rötterna. Hon tillhör den andel adopterade som haft det riktigt dåligt i sin nya familj och kanske just därför krackelerade drömbilden så fullständigt när hon möter sin biologiska familj som lever i en helt annan fysisk kontext än hon själv är van vid. Det är både en känslomässig resa och en klassresa som hon gör. Och en resa som kvinna.

I en intervju säger hon att hon utelämnat det som skulle kunna skada andra och då kan jag som läsare verkligen undra hur mycket annat hemskt som hänt! Men hon säger också att hennes mamma nu verkligen är en persisk prinsessa för henne, det gör mig glad!

Det jag kände när jag läste den här boken var att här finns en författare i vardande. Sjöswärd har ett konstnärligt uttryck när hon skriver och det har hon säkert även i sitt fotograferande. Jag ska låna hennes fotobok Rötter för att få det bekräftat. Och av nyfikenhet förstås!

Kadefors, Sara: Borta bäst ***

Jag gillade Fågelbovägen.... och Sandor slash Ida. Jag gillar Kadefors sätt att skriva. Däremot har jag lite svårt för den här boken eftersom den tar upp allvarliga frågor och får det att verka.......så enkelt. Men så enkel är den inte....

 Boken handlar ju om att jakten på att passa in kan få ödesdigra konsekvenser och till och med få människor att begå brott. Och att de sen kan hamna utanför trygghetssystemen och hamna på samhällets botten och inse att där finns det verkliga livet och de verkliga vännerna och sen kunna välja om det är det livet man vill leva eller inte. Allt serverat med humor och i bästa hollywoodfilmstil.

Jag finner inte alls boken trovärdig för vore den det, vad bekymrar vi oss då för? Alla som blir utförsäkrade kan ju bo i sina bilar och äta gratis på IKEA och hos andra i samma situation? Och sen bli lyckliga på kuppen.

Men boken är naturligtvis ironiskt skriven och jag hoppas det går fram. Jag hade själv vissa problem med att förstå det i början måste jag erkänna.

Det bästa med det "lyckliga alternativens slut" är ändå att det finns möjligheter att Sylvia kan försonas med sin dotter. Det hoppas jag innerligt.

------------------------------------------------------------------------------------------

Den här boken ingår i Bokcirkel för alla januari 2010. Där skrev jag så här på frågorna:

1. Hur ser du på Sylvia, vilken slags person är hon i dina ögon?
I början, innan jag visste vad hon gjort, såg jag henne som en kvinna vars utbrändhet och/eller melankoli tog sig ett lite ovanligt uttryck, flykt och utlevande. Många kvinnor blir ju annars deprimerade och självmordsbenägna och kommer sig inte ur sängen. Men när jag insåg vad hon gjort blev hon en annan person. En som begått ett brott.

2. Vad tror du bilen står för?
Frihet? ja kanske, men det var ju en riktigt fin bil så kanske det stod för att hon trots allt ville visa (inför sig själv) att hon minsann inte var en vanlig pundare utan bara en excentrisk prova-på-det-utsatta livet person. Sen ville hon ju också fly från de personer som kände henne och visste vad hon gjort. Men att allt detta kunde hända på ett halvår tycker jag är helt osannolikt. Kadefors försöker skildra något (intressant och angeläget) men med en person som inte är trovärdig.

3. Är status viktigt för dig? Så viktig att du skulle kunna göra något liknande som Sylvia?
Varför Sylvia gjorde det hon gjorde berörs ju väldigt lite i boken, men hade det med hennes statusbehov att göra så ok. Det blev väl i så fall lite av ett missbruk för henne, ett missbruk som hon hamnade i eftersom hon ville bli accepterad eller fylla nån tomhet i sitt liv, och det gjorde att hon hamnade i en desperat situation, som de flesta missbrukare hamnar i förr eller senare.
Jag skulle aldrig kunna göra det hon gjorde eftersom status är väldigt oviktigt för mig, men med det inte sagt att jag skulle kunna göra något väldigt fel i andra sammanhang.

4. Gör Sylviar rätt val? Eller är det livets gång som ställer till det för henne? Skulle hon kunna påverka sitt eget liv mycket mer?
Sylvia har flera val på slutet, vilket är helt osannolikt. Eftersom jag inte vill avslöja för mycket skriver jag inte allt här men jag har svårt att tro att det hon upplevde skulle kunna hända. Det är ju som värsta Hollywoodfilmen. Kärleken och godheten flödar…….
Den enda trovärdiga är ju Jonna och Sylvia måste återfå hennes förtroendet för att få tillbaka sin dotter.
Men jag tror att Sylvia kommer att leva ett mycket bättre liv i framtiden. Hon har hittat sig själv och blivit vuxen, tar ju ansvar för sina handlingar. Och är det inte det livet går ut på? Det allra viktigaste är ju trots allt att hon får tillbaka sin dotter.

Har Kadefors tagit med verkliga människor i boken ber jag om ursäkt för min negativa attityd. De måste finnas där för att få till en bra story, och jag tyckte den var riktigt kul, framförallt gillar jag Kadefors sätt att skriva.
Dessutom krossar Kadefors en del myter, (som jag absolut inte stött på), t.ex att bibliotekarier försöker pracka på folk läsning! Under alla år jag lånat på bibliotek har jag aldrig fått ett boktips av en bibliotekarie utan jag har fått välja helt själv vilket jag uppskattat. Men jag tror att många behöver tips faktiskt!( Det visar bara alla utmaningar och bokbloggar som finns nu på webben, så många som uppskattar att någon annan delar med sig av sina boktips.)

Och att flitigt läsa gör en klok verkar ju helt fel! Tvärtom känns det som att Flauberts Madame Bovary tagit gestalt i den överviktiga bibliotekariens kropp! Jag var tvungen skratta när jag läste om henne, det var lite kul!

Verkligen intressant att läsa den här boken och svara på frågorna, det gjorde att jag fick tänka igenom mycket mer!

Güngör, Emre - Dervish Nima: Varför mördar man sin dotter? ***

Att böcker står på läsa listan gör att man ibland läser dem. Som i detta fallet.

Jag hörde en del om boken när den kom och nu har jag läst den. Och förflyttades till början av 1900-talet här i Sverige och kvinnosynen då.

Och skam skuld rädsla och religion i en salig förening, då som nu. Samma mekanismer som styr motståndet mot kvinnliga präster och de unga flickornas öde. Men nyanserna visar sig naturligtvis från knappt synliga till mörkaste mörkt.

Slutet på boken ger ett visst hopp, arbetet med attityder och upplysning är väldigt angeläget. Även den upplysning om politiska förhållanden som kommer sist i boken.

Livet är inte svart och vitt vilket författarna tydligt visar på, det finns alltid en sida och en annan sida.

Ingen kvinna, i vilken kultur hon än lever, kan förlora på att våld motarbetas.